Social skrivelse med Lapidus/Birro-stilistik..
Där sitter spritsvamparna. Antabusantagonisterna. Parkbänksparkerarna. I samma, men säkert ändå så annorlunda situation än de andra vanliga grillkvällspimplarna i ringen. En liter T-röd eller Bag in box spelar ingen roll, vi ska alla den vägen vandra..
Där sitter hucklehonorna. Muslimmammorna. Invandrarindividerna. I samma, men säkert ändå så annorlunda situation än de andra blekfeta kaukastiska ringmedlemmarna. Halal eller Mamma Scans köttbullar spelar ingen roll, vi är alla där i gemensamt intresse...
Där sitter fängelseföredettingarna. Anabolaanimalerna. Tjackkörartjuvarna. I samma, men säkert ändå så annorlunda situation än de andra vanliga tevelicens-smitarna i cirkeln. Villkorligt eller Viktväktarna spelar ingen roll, vi måste alla ha snabba cash..
Där sitter blå Blend- blossarna. Vikariatvarslena. Ryggvärksragatorna. I samma, men säkert ändå så annorlunda situation än de andra ungtupparna. Mentholcigg eller latte, lasternas summa är konstant...
Där sitter jag. Tvåmeterstomten. Csn-celluliten. Budgetbangaren. I samma, men säkert ändå så annorlunda situation än de andra fruktstundssympatisörerna. Sommarlov eller långtidssjukskriven, kreti eller pleti, på sociala myndigheten vill vi bara ha lite frukt så vi kan leva en stund...
Cirkeln är sluten; Du är Christer Pettersson du också!!
...DET GÖR DETSAMMA VEM SOM BLIR FINANSIÄR, MEN SKÅL FÖR KAPITALET! SA POLAREN PÄR...
Summer of navelpilleri
Fast om jag tänker efter har jag levt i en sommaridyll. Iallafall om jag hetat typ Barbro och Bengt, och varit ett medelålders trångsynt par som älskar krattning och blomvattning, samt blir småpilska av att prata väder och vind. För sådant är livet på landet, gott folk. Och där har jag levt. Levt, i ett sorts ultrasvennigt sommarvykort. Där finns inte mycket att göra förutom att pilla navel och dra en tralla. Nej, nu ljög jag. Inte kan man bara dra en tarzan hur som helst när man bor hemma hos mamma. Inte ens det. Så, ja, det är väl mest naveln som är utsliten...
I övrigt har sommaridyllen utgjorts av en hel del deckarläsande i mors hammock ( Jag orkar inte fortsätta understryka svennebananigheten mer). Och visst kan jag erkänna att det är mysigt att ibland läsa om nån jävla van Veeteren av nån jävla girig Nesser som döper sina jävla karaktärer till jobbiga tyskklingade namn bara för att sälja ett par fler lättsmälta jävla pocket i mellaneuropa. Det är förbannat mysigt från och till. Och visst kan det vara trevligt att jäsa i en hammock och ströläsa om nån grinig Evert som kallar sitt organ för supersalamin av nån gammal svullen kriminalproffessor som hänger ut förortskids i teve. Det är förbannat trevligt från och till. Men det är inget man skapar några roliga listor av. Om jag inte döper om mig till typ bokhora och recenserar böcker vill säga, men det blir fan ingen lyckligare av det heller...
För i längden blir jag bara förbannad av att läsa dessa nordiska deckare. Det som stör mig mest är att alla dessa författare ska få in ordet paradoxalt cirka sjutton gånger per kapitel. "Hon hade käkat ett kilo salta pinnar, ändå var hon en surfitta. Paradoxalt". Typ. Det är jävligt tröttsamt att läsa när allt ska vara så paradoxalt för fiktiva kriminalkommisarier hela tiden. I protest ska jag bojkotta ordet på obestämd framtid. Något annat jag blir trött på är pocketböcker med för liten text. Och så ska det helst vara tryckt på sånt där brunt jävla miljöpapper som inte ens duger att torka skitan med. Har man detta i åtanke är det inte så mysigt att ligga där i hammocken och leka sommarvykort längre...
Jag kräver tyvärr lite mer än Barbro och Bengt av min sommar. Men jag har ju faktiskt varit på Öland bland mord och hemskheter. Och hånglat i folkpark. Och åkt gräsklippare. Och inte legat 2009. Och buggat med tanter. Så det kanske får bli en listjävel om ett tag ändå. Så med handen på hjärtat, man kan ju skapa en del minnesvärt utan pengar, trots allt. Tacka fan, att jag kunde kväva den blåblodiga tankebanan till slut ändå.
Så trots att jag inte haft ett öre mer än det där ludret med kyskhetsbälte, har jag levt ett rikt liv. Paradoxalt...
... I GLÄDJE OCH SORG, HYDDA OCH BORG...
Sommarlov från orrrdet...
Fan den där brunbrände fan har satt sig på hjärnan. Hans skorrande "rrr" och omåttliga självgodhet ekar som ett mantra i skallen. Han försvinner inte....
Nu vill jag att ni lyssnar noga, för det här är kvällens viktigaste mening:
Jag tror jag tar sommarlov från bloggen??!! Från och med nu kräver jag knulla och nobelpriser för mitt skrivande. Ett tag iallafall...
Demokratiskt dravel...
Idag damp det ner. Röstkortet. Nu får man vara en god medborgare igen. Det är ju tillfredsställande. Fast bara för att det är val kan man tydligen inte avsätta borgarna i dagsläget. Det är bara sånt där fjolligt EU-val, där det ska röstas fram vem som får åka ner och bestämma om pris på havre och hur gurkor enligt normen ska se ut. Men rösta måste man göra, annars tar säkert Anders Borg över världen, och i ett sådant hemskt samhälle vill man ju inte leva..
Det är på tapeten att rösta på skumraskpartier i dom här EU-valen också. Såna där junilistor och annat påhitt. Piratpartiet ska det tydligen vara denna gången om man är ung och tuff. Vifta med jolly-rogers och skrika om fri nedladdning och dricka läskedryck med mycket koffein. Finniga brillrävar som vill runka ifred(ipred) framför sina Flashback-forum. Fine, det kan man väl få göra. Men sen då? Allt det där andra...
Vill man rösta på ett ännu tuffare skumraskparti, så är det nog dom där Sverigedemokraterna som gäller. Då får man leva ut sin ingrodda blöjrasism och längta efter det gamla folkhemmet med röda stugor och mulliga husmödrar att sätta på över köksspisen. Det är säkert himla bekvämt också att filosofera om en svunnen tid, medans samhällets alla problem är Rosengårds och andra hemska ställens fel. Så om man vill göra det lätt för sig och känner att man är en ulv i fårakläder, är det nog ett hemskt bra val. Man slipper tänka iallafall. För det kan ju vara jobbigt....
Vill man vara en himla lustig prick kan man även skriva Kalle Anka på valsedeln. Det har jag hört att många brukar göra. De måste vara några hemskt okreativa människor. Har man svettat sig iväg från bakfyllesoffan till vallokalen, och prompt ska rösta på något som inte finns, kan man väl för helvete hitta på något roligare än Kalle Anka....
Jaja, man gör som man vill. Man har ju faktikst rätt att vara idiot även i en demokrati. Jag röstar iallafall på vänsterflanken. Hur långt ut på den flanken det blir, beror på hur mycket arbetarklass man känner sig den 7 juni. Sen vilken skillnad det gör är väl en annan sak. Jag får nog inte ligga mer för det, och en snusdosa kostar fortfarande 40 spänn.
På något sätt är allt hemskt borgarnas fel. Det är jag säker på. Tror jag..
...ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT...
...urbanana demonstrerar
Ibland drömmer man om skönhet. Att man vore lik Brad Pitt, Johny Depp, eller någon annan figur som får gemene trosa att fuktas. Nu har jag ju redan insett verkligheten och gett upp drömmen om att vara affischmaterial för flickrummen. När man tacklat denna verklighet och inser att man tvingas leva med en blek hängbuk och vattenskalle, kommer det så äntligen. En kvinna tycker jag är lik en kändis. Vem kan det vara, frågar jag mig entusiastiskt? Så fick jag höra det. Som vanligt när man väntar på något gott, slås drömmarna i spillror. Ingen Brad Pitt, kanske. Ingen A-kändis, direkt. Men min dubbelgångare berör svenska folket iallafall. På ett äcklande sätt. Så vi är nog rätt lika ändå...
LIKA SOM BÄR, tydligen:
Ditt handslag var fast...
Ulf Lundell är verkligen preteniöst, jag vet. Helvete, jag vet ju inte ens om han är på riktigt. Guuuud va musikliberal man kan vara idag då. Smaka pung, o berätta allt om din bästa och senaste outfit...
Jag älskar att skriva utan mening. Helst med mycket könsord. Könsord är bra, dom ger uttryck för allt och ingenting. Glädjeflicke-uttryck-skällsord slår ändå bäst tror jag. Luder. Tack Björkman, för det bästa vedertagna frustrationsuttryck vi har här i vårt annars så bleka land. .. Kärring börjar bli så gammalt och omodernt..Fitta, känns så tråkigt allmänt, för att inte tala om hora...Luder är mer allmänt bra och lätt sofistikerat.....
Du levde av dikt och dog av demoner, motherfucker......
Hovnarr...
Finkultur ska det vara, sa borgarkärringen och daskade gåslevern i marmorbordet. Idag har undertecknad varit på studiebesök på Värmlandsoperan inför ett skolarbete. Det ska lockas unga att gå på opera, minsann. Jag intog en minst sagt kritisk ståndpunkt till troligheten i detta försök. Vilken mentalt frisk ungdom vill sitta och dricka rödtjut till överpris, bland överpudrade primadonnor och pompösa grevar, medan det vrålas italienska arior i fyra och en halv timme?!
Men ack, det skulle minsann vara en kontroversiell föreställning av Rigoletto, den gamle hovnarren. Håll i hatten nu, ni högkulturella! Det skulle användas en saxofon i föreställningen. Nya grepp. Revolution. För oss fotfolk kan det nog beskrivas som rena punken, i detta sammanhang. Lite Häng Gud, i operaform.
Skattefinansierat är hela cirkusen också. Jag kan nog tycka att krösusarna som vill se opera kan betala uppsättningen själva. Det har de säkert råd med, om de skippar någon förädlad monockel eller guldtrådskorsett, once in a while. Men vi ska ju som det så fint heter, vårda och bejaka vårt fina kulturarv. Eller ja, Italiens i detta fallet då. ...
Men jag är inte den som är den som är den. Ett ärligt simulerat försök att fixa ungdomar till operan ska göras, annars får jag ingen examen. Och italienska är ett vackert språk. Det gäller att vidga sina vyer och smaka på det kulturella finrummet. En liten semester från fattiga trubadurer, hor och rusdrycker. En sund blandning av hög och låg- kultur är säkert bra för människan...
Nä, nu ska jag se på porrfilm och lyssna på Verdi...
...RAJ,RAJ, RAJRAJRAJRAJ, RAJ, RAJ, RAJRAJRAJRAJ...
Det eviga, vidriga återtåget...
Det var som om de spelade ett parti svälta räv inuti min skalle. Som en tvekamp som egentligen aldrig behövde se ett slut. De tjattrade som ciderberusade högstadietjejer. Argumenterade med övertygande retorik. Jag ville att de en gång för alla gjorde upp, så jag slapp höra deras argumentering i huvudet. Antingen fick den ene vinna det där jävla partit svälta räv, eller så fick de helt enkelt dela på kortleken. Psykotiska röster i huvudet varje sommar. Jag orkar inte längre, så gör upp era svin, sade jag till dem.
-Ok då, sa den mordiska rösten.
- Ja, en debatt är en fredlig lösning, sa förnuftet.
- Det är bara som så att jag är jävligt trött på en människa. Han borde dö, den jäveln.
- Jo jag vet att du är mordisk. Du skriker om blodutgjutelse vareviga sommar.
- Egentligen är det väl inte han i sig, som borde försvinna. Det är alla förbannade flintastekspervon och bag-in-box-pretton som är skyldiga till hans existens.
- Men, du mordiske, du måste förstå att medmänniskorna inte vill ha större mening i livet än grillkvällar och billigt vin. Och med sådana livsambitioner passar mannen du vill döda alldeles utmärkt.
- Varför ska jag behöva se och höra på aset bara för att alla andra gått på lallandet?
- Där har du en poäng, sade förnuftet.
- Så varför kan vi inte bara förinta roten till allt detta onda?
- Man kan inte bara döda för att man avskyr någon. Vi lever ju i en rättsstat. Men ok, fantisera får man. Tänka på det i smyg. Men inte så någon hör. När alla vännerna gått hem, och festen är slut för längesen..
-Käften, nu provocerar du mig bara!
- Dobidobidamdam. Chalalala. Sommartider hej hej...
- Men lägg av, jag trodde vi debatterade.
- Jag har inte mycket att tillägga.Som jag sa, får man fantisera. Även jag som förnuft kan ibland drömma om att se hans skalle krossad på en sten, vid en sjö, i en skog..
-Nu var du rolig, va. Men ok, vi håller det vid fantasier. Jag får helt enkelt sansa mig nästa gång jag tvingas höra Halmstadshoran.
- Bra, då är vi överens. Allt är som det ska.
- Ingenting är som det ska. Likadant från dag till dag, skojade den mordiska rösten mordiskt.
Så var partit äntligen över. En kompromiss fick lösa konflikten. Så länge svensk sommar finns, finns han. Så länge flintastekar och bag-in- box finns, finns han. Det är bara att ledsamt inse. Så länge det finns idioter, finns Per Gessle. Den psykotiska svälta räv- matchen har iallafall tystnat. Men ibland kan jag ändå höra rösterna inuti skallen, fantiserandes i samförstånd:
-Äta, jobba, sova, DÖÖÖ! sjunger dom i kör.Å dom ler, och jag ler. Å dom dansar, och jag dansar. Men dom dansar inte lika bra som sjömän..
...FLYTER UPP PÅ LAND...
...ingen neråtsång som du ska bry dig om
Ensam, alena. Ja man börjar bli kung på allt det här. Jag och Thåström förstår varandra iallafall. Kanske är det huvudsaken. Tjusningen börjar bli att sitta som en gammal gubbe och övertolka hans sorgliga texter. Det är något jag har trots allt. Thåström och nattlig bitterhet. Ta aldrig det ifrån mig, era enfaldiga svikare. Det är mitt. Det är jag. En wannabe, en copycat, det kan människor leva länge på. Jag med. Jag är Thåström.
Åtminstone nu. Åtminstone varje förgiftad sen natt och tidig morgon när verkligheten kommer påträngande. Då är jag en stor tänkare och ett vidrigt poetas. Annars är jag typ Björn Ranelid. Ingen och allt. Alla vet vem jag är, men jag har aldrig uträttat något...
"En del hittar inget, en del dom hittar allt. En del hittar bara, sånt som inte räknas alls..." - Pimme, min vän.
Romeo o Julia(touched 4 the very 1st time)
Flickan som han hade kyssts med kvällen innan skulle komma förbi denna kväll också. Nu jävlar, sade han till sina vänner. Nu jävlar ska mödomar spräckas. Han lade in en snus, tuff hockeykille som han var, och drog i sig en folkis till. Han kände dock vissa tvivel till om det skulle ske just denna sommarnatt. Men med öl och snus och truckerkeps och tumring kunde det fan inte gå fel, hann slyngeln tänka innan det femtonåriga flickebarnet anlände med sin orörda, oförfallna, obesudlade kropp. Han kunde sentimentalt se tillbaka på vilka kemiska reaktioner som måste antänts i hans pubertala blodomlopp den gången.
Julia, som flickan hette, verkade under kvällen inte helt oäven att ge upp kyskheten. Det tungbrottades friskt och han blev alltmer säker på att truckerkepsen och tumringen skulle göra sitt. Efter en lång kväll av intensivt kelande kände han att det var dags att fråga om det blev något samlag. Julia avböjde vänligen men bestämt denna inbjudan med motiveringen att hon ville förlora sin oskuld till någon hon var kär i. ÅÅÅ dessa känslor och kärlek överallt, jag vill ju ligga, skrek hans hormonstinna kropp. Men han fortsatte artigt kyssa den söta flickan trots uteblivet förstagångssyndande.
Så plötsligt hände det. Flickan slet upp två gummin av varierande storlek ur sina behåkupor och hon bad honom ta henne och han förstod ingenting men han roffade första bästa kådis och försökte åla på det på pubertetspålen och efter famlande och yrsel och struntsam med kondom så trängde han in i en flicka för första gången och han tänkte att det här är inte alls som på porrfilm men visstfan är det skönt ändå trots att flickan verkar ha ont men det förstår han inte riktigt för hans enda tanke är att han inte är en oskuld längre för nu är han minsann en sexmaskin som för tillfället känner att han ska komma men det är så skönt att han inte vill sluta och bara låter sexton års väntan spruta in i flickan som inte heller längre är någon oskuld minsann för nu hade hon legat med den tuffe hockeykillen som visst plötsligt ligger utmattad och nöjd i gräset bredvid truckerkepsen.
Han kollade på sin magiska tumring medans Julia tog på sina trosor. De kysstes och vandrade iväg hand i hand. Under månskensvandringen märkte de att platsen för synden inte varit den optimala. De hade visst älskat öppet på festivalområdet inför förbipasserandes ögon. Men det sket han fullständigt i. Nu var han minsann ingen slyngel längre. Han var en man i truckerkeps och tumring. Det var tamejfan Romeo och Julia som låg där nyss.
När de vandrat ett tag gick flickan på toaletten och kom ut med en bekymrad min. Jag är svullen som en kronärtskocka mellan benen, uttryckte hon sig oroat . Jaha, inte fan vet jag hur ett underliv ska se ut efteråt, men det är säkert helt normalt, Julia, O min, Julia, tänkte han tyst för sig själv. De vandrade runt utan mål och mening som de två rastlösa, tonårsfnittriga själar de var. De kysstes och log. De trodde på livet. På någonting iallafall. Han kunde nuförtiden gå förbi grönsakshyllan i butiken och få syn på en kronärtskocka, och sentimentalt se tillbaka på den där tidseran då han naivt fortfarande trodde på kärleken...
Han kunde sentimentalt tänka tillbaks på den där klara natten då han förlorade sin oskuld på en gräsplätt i Sunne, Northern Wermland...
- Have you ever been in love?
- Love is for real people.
- You sound real.
- I dislike real people.
If I were a girl...
Så nej, som Bodil hade jag nog inte växt igen. Snarare hade nog ryktet gått om Slyn-Bodil. En tvåmeterskvinna som aldrig tackar nej till lite stock. Visst hon är stor och okvinnlig, men hon knullar som om du hade jordytans sista penis, skulle snacket gå på stan. Fontänorgasmer får hon i tid och otid, hade omklädningsrumsdiskussioner i huvudsak handlat om. Ryktet skulle gå att Bodils byrålåda besatt sjutton uppsättningar klittvibratorer, i olika färger och former...
Visst skulle Bodil ibland vara ledsen över att hon betraktades som byns egna lilla barbara. Men hon skulle bara bita ihop och vara nöjd över att hon åtminstone fick köttslig kärlek när hon ville. Det är minsann inte karlarna förunnat, skulle hon tänka..
Bodil skulle vara sund feminist. Naturligtvis skulle hon tycka att män och kvinnor hade samma rättigheter. Samtidigt skulle hon se såpass nyktert på verkligheten att hon förstod att damfotboll är fruktansvärt att beskåda. Hon skulle även inse att Klick inte är den främsta källan till bildning. Och på fester skulle hon vara så självständig att hon gick och pissade alldeles själv. En drömtjej skulle hon vara. Som fick ligga när hon ville. ..
Om inte för att hon ville, så för att hon kunde...
...IF U SEEK AMY...
Cunt smell like cunt..
Vad är egentligen kärlek om den inte räknas som stora bröst och ett kön i ansiktet?! Ett kön som alltså inte luktar löjlig lavendeltvål. Är det det här dom skriver om i böckerna, tänkte jag och log mitt kärleksfullaste leende. Denna vackra kvinna åtrår mig. Jag kanske låter henne skaffa en katt när vi gift oss, trots att jag inte gillar djur. Kompromisser i ett förhållande. Vackert. Jag är en god och storslagen människa, tänkte jag.
Sedan tog låten slut och min älskade var borta. Jävla sol och vårare. Nyss ålade du ditt skrev mot mitt, i en passionerad lustdans. Nu är jag bara luft. Och om jag inte missminner mig fick du 300 kronor nedtryckta i dina trosor. Vad hände med dom? Det var ju en kärleksgåva från mig, och i kärlek behandlar man inte sin älskade som luft. Fuck you. Det blir inget kattinköp för dig ditt satans fruntimmer. Och om du inte slutar ignorera mig på detta vis tar jag med någon annan till stugan i Österlen. Så det så.
Jaja, lite rättvis får man vara. Man kan inte begära att hon vill rymma med mig direkt. Vi har ju trots allt bara umgåts på tu man hand i fem minuter. Nästa gång drar vi till Österlen, min älskade. Till dess bär jag med mig dina visa ord...
Kön ska lukta kön, tänkte jag, när jag fem på morgonen åkte hem i en taxi från den lokala strippklubben....
...ÄNNU DOFTAR KÄRLEK...
Det är dagar som denna..
Fyra dagars svinerier i ett vimmel av färjor, testosteronstinna fester och strippklubbar. En del smärre skandalincidenter i vimlet. Det är efter dessa händelser man borde omvärdera. Omstrukturera. Men man känner bara total jävla likgiltighet. För trots att man är en rutten halväten äppelskrutt dagar som denna, tror man sig vara det finaste mest glansiga golden deliciuos nästa helg igen. Man godtar att man kanske inte bör tas på allvar. Man tar sin roll som den där pajasen. Om man orkat omvärdera hade man säkert andra talanger. Men det är för jobbigt att hitta ut ur rollen som gycklaren som aldrig brydde sig.
Denna förbannade likgiltighet inför att bete sig som ett svin är nog inget att vara stolt över. Normala individer omvärderar och omstrukturerar när det känns som om livet knullar en i anus. Sen finns det dom som bara fortsätter att ta emot på alla fyra, tills det säkert spricker en dag. Dom likgiltiga svinen....
Som både jag och Thorsten Flinck mådde igår, typ...
...DET STÅR EN CLOWN I MINA KLÄDER...
Full om natten ibland...
HOR OCH ÄNGSMARK AV URBAN H TSON
Jag är inte full,
jag är inte stor,
Tro inte att du är något,
ditt gamla hor.
Av allt mitt hår och hull,
ska du få se på knull.
Som en fånge som just blivit fri,
ska du få se på pli.
Lika välkommen som hösnuvesnor...
Just det, du vet lika mycket som jag,
man vet inte vad livet är,
tills du sorgen hållit kär,
allt är bäst, när du tänker framgång och profit,
Det är i den skiten där du o jag bor...
Jag vill inte påstå att du är bra,
medioker som hon, han och jag,
Försöker ta nya tag,
ett tag,
men tillbaks till samma meningslösa skit,
Klös med dina klor...
Fri, fri, tror du att du får vara,
när du utgör denna sorgliga skara,
vi är fittor,
vi är våt ängsmark,
du är idag och du är knark,
Som drogpåverkad allsmäktig och stor...
Tidstörstande fikaluder...
Tid är pengar, var det någon som sa. Time to say goodbye, sa någon annan. Det ska vara ett jävla tjat om den där tiden hit och dit. Det frustrerar mig något oerhört. Speciellt det mycket vidriga, men tidsenliga, uttrycket " Varför är det bara 24 timmar på ett dygn". Ett slags statement för hur oerhört upptagen och stressad man är som människa. Jag blir så trött på folk som ska verka upptagna, och stoltserar med det som om det vore någon bragd.
Störningsmomentet ligger främst i att det oftast är människor som knappt har mer att göra än mig om dagarna, som beklagar sig. Och det ska gudarna veta, att min tidsnöd sällan är påfrestande. " Åå, gud asså, idag önskar jag att dygnet vore 37 h, för då ska jag till tandläkaren, o sen fika med Fiffi, o sen måste jag blogga om hur tandläkaren gick, o sen ska jag på aerobics o fika med Bella, oh my god asså, för att inte tala om hur jag ska hinna se på sex and the city- boxen för sjuttiofjärde kvällen i rad. Sen har jag ju lovat Mimmi att hjälpa henne slinga håret, o det måste jag också blogga om, ohhh good ,snacka om bissiiii".
Jag vomerar. Låtsasstressade individer får mig att må illa. Om Obama eller någon som säkert är genuint stressad hade sagt "Yes, we can have 30 hour days", hade jag kanske godtagit gnället. Han har ju lite mer att uträtta än att fika och blogga eller dra ett step-up pass på gymmet. Hur svårt kan det vara att hinna med det nödvändiga? Jag ser då fan inga hinder för det, hos den gråa vanliga massan. Du ska äta en kvart, skita en kvart, ruska tupp/klicka mus ett par minuter, sova några timmar och tjäna ditt levebröd ( Dock har sällan dessa "förläng dygnet-individer" ens en heldag på jobbet/skolan att klaga på). Då kommer iallafall jag fram till att det finns ett halvt dygn till att fika och manikyra eller vad det nu är för skit ni vill slå ihjäl tiden med.
Min vardag går iallafall ihop. Och ändå ruskas det säkert mer tupp i mitt hem än hos de fake-stressade asen. Det är väl den här hemska fikakulturen vi har i landet, där det ska förtäras ciabattas och drickas caffe-mocha-frappe-espressos, och prata skit. Fakestressade människor och fika. Hemska saker. Ett dygn är 24 timmar och man dricker hederligt svart bryggkaffe. Inte 34 timmar och nåt fjantigt mochalatte-krafs. Svårare än så kan det inte vara...
Nej, sluta låtsas. Jag vet att ni hinner. Det är bara att ta det lugnt, som mig. Mimmi kan fan slinga sitt stripiga hår själv och då slipper du även blogga om det. Fika är bara löjligt. Och inse att det förbannade sex and the city är samma smörja hur många gånger det än plöjs. Strunta i dessa tidsödande moment. Så, nu räcker 24 timmars- dygnet till för dig med, din stressade jävel. Vem vet, nu kanske du t.o.m. får lite extra tid över till att ruska tupp eller klicka mus. Sånt lugnar, och är alla dagar i veckan mer stimulerande än nån fjantig cappuchino.....
Jag kände nu att kritiken om fakestressade människor, blev oförtjänt mycket vinklad mot typiskt kvinnliga bestyr. Även om de flesta fakestressade jag stört mig på varit just kvinnor, känns det örättvist att bara klanka ner på manikyrer, menstruationer och annat stereotypt kvinnligt. Jag har ju även stött på män med samma störande fakestress-anda, och borde således ta upp typiskt manliga exempel som svetsning och snusspottning. Såna jämställda exempel får jag dessvärre ta en annan dag, för dygnet är snart slut och ett dygn är som sagt bara 24 timmar...
Herregud, jag har ju inte all tid i världen....
...DU SA DU BEHÖVDE TID, OCH DU HADE TID...
Denial..
Påskfyllan var fin. Jesu lidelse firades mestadels i Åmåls eget Nasaret, Hc. Messias Jalal hade bokat band som extra dragplåster denna kväll. Dock fanns det alldeles för många Judas bland byborna som inte behagade dyka upp, så feststämningen blev inte riktigt den förväntade. Men palatset är ändå palatset. Det kan inte förnekas..
Något som däremot bör förnekas är att söndagsfyllor är hemskt. De kan faktiskt vara riktigt trevliga. Som igår. Jag slungades lite oväntat iväg på fest hos människor jag knappt känner. Men tack vare söndagsfyllan känner jag dem nu. Sånt är alltid bra. Bonding, kallas det visst. Och till råga på allt ledde även söndagsfyllan till att jag fick dela madrass med person av motsatt kön. Inget sexande, men ändå sån där mänsklig närhet, di kallart. Dock vaknade jag ensam på den där madrassen. Jag förnekar att detta har något att göra med ett påstått 120 decibels- snarkande, som person av motsatt kön hävdade. Inte låter väl jag som ett våldtaget, förkylt vildsvin när jag sover?! Nej, det förnekar jag bestämt...
Tillskillnad från Jesus har min lidelse varit störst idag. Bakfull, pank och jävlig. Fattas bara lite taggtråd runt skallen, ett kors, samt en låda spik för att jag skulle lida mer än Sonen. Min lidelse är min. Jag kan nog tycka att jag fått lida mer än den där stallpojken. Han skrämde säkert inte iväg brudar med något snarkande eller slösade pengar på något danspalats. Inte var han full på söndagar heller för den delen. Då vilade han väl som sin Fader, den tönten. Inte kommer mitt lidande kommas ihåg om 2000 år. Nä, han fick allt oförtjänt mycket cred för lite spik och taggtråd. Gråt för min skull också då, era svin. Jag är bakfull och pank, det är ju mycket värre. Jävlar i den Helige andes namn, några andra påståenden förnekas bestämt från min sida. ..
(Att det här var ett jävligt framkrystat inlägg utan någon mening eller mål ,förnekar jag det också. Ingen bryr sig om 2000 år ändå)
...NONE OF ITS LIES CAN EFFECT ME...
Mitt tacktal..
Tack Bobby.... För att det var du som gjorde dig mödan att skapa fansidan, och således drog igång hypen kring fenomenet (?!) Urbanana. Men jag vill även tacka för många fina minnen jag har av dig. Det minnet som först dyker upp i min hjärna är när vi spelade fotboll i Fengersfors anrika juniorlag, och du som bänknötare satt i kavaj och solglasögon. Det höjde stämningen den dagen. Vem vet, hade du inte livat upp stämningen med outfiten denna vårdag, så kanske vi förlorat med 0-40 istället för 0-14. En fin lektion i laganda från din sida. Jag vill även tacka dig för den gången du förklarade fördelen i att ha en liten penis så att damerna inte får ont baktill. Det var visa ord som gav mig nya perspektiv kring det manliga könet...
Tack familjen Jalal.. För er som inte vet är detta Åmåls krogkungar som förfarar över ortens nattliv. Jag vill tacka er för att ni gjort mig till den jag är. Utan alla oändliga tusenlappar som druckits upp på framförallt HC skulle jag inte veta vem jag är. Tack för vipkortet som gjort det möjligt att sudda på danspalatset, trots att man inte haft råd till inträdet. Tack för att ni så öppet tog emot de 60000 kr jag fick i fadersarv. Det blev många whiterussians, och de var delikata nästan samtliga...
Tack Jonte.. För att du kom in i mitt liv den där dagen. Den där dagen för en evighet sedan, då du iklädd jeansväst med sydstatsflagga och raggartejpshatt, kom kånkades på ett flak 3,5or. Det har sänkts många kalla, och ljumna, sedan dess. En såpass trogen dryckesbroder måste naturligtvis omnämnas med ett speciellt tack..
Tack Mor... Det kanske låter klyschigt att nämna mamma i sitt tacktal. Men i mitt fall måste det nämnas. För hon är helt enkelt allt det där en mor ska vara...
Tack Far... För att du lärde mig att döden kan vara vacker och befriande, på sitt eget lilla vis. Tack för att du visade mig att rökning är dumt,även om dumma jag inte lärde mig den läxan...
Tack Arbetsförmedlingen... För att ni är så jävla inkompetenta. Hade ni gjort ert jobb och hjälpt mig att skaffa jobb, hade jag troligen varit en arbetslös f.d. Kardanknegare vid det här laget, som alla andra i Åmål. Istället blev jag så förbannat trött på er, så jag började plugga. Det ska ni ha stort tack för, då jag trivs som silverfisken i våtutrymmen, med min utbildning...
Tack Wayne Nilsson... För att du lärt mig nya dimensioner av bitterhet. Jag trodde knappt det var möjligt, men jag hittar ständigt uppslag och inspiration i ditt ultrabitter- skrivande...
Tack alliansen... För att ni pissar på de svaga som förväntat, och skyller allt på finanskrisen. Förhoppningsvis genomskådar Svensson detta, och vi kan byta regering redan efter en mandatperiod...
Tack Thåström... För en fantastisk konsert i lördags. Du är en sann vän som håller mig sällskap under ensamma nätter, tillskillnad från kvinnosläktet. Även om jag är säker på min sexuella läggning, hade jag släppt till för dig min hjälte, hur onjutbart och smärtsamt det må vara...
Tack Madde... För att du likt Thåström en gång i tiden lärde mig att kärlek är för dom. Inte mig. Livet är enklare utan sånt krångel, inbillar jag mig...
Tack snus...För att du helt enkelt är så god och ligger troget under läppen...
Tack mina sponsorer... Som jag inte har ännu. Men i tacktal måste sponsorer nämnas. Det har min retoriklärare Rolle sagt, och då är det så. Jag kan ju passa på att få in en liten produktplacering för att påskynda sponsringsprocessen. Visste ni att lipgloss är jättegott att äta, så köp det! Så, nu kanske Loreal eller några vill ha en banner på min sida...
Snart en sellout som alla andra?!.....Jag trodde att fans var lika med groupies. Det har jag tyvärr inte sett skymten av. Hade jag haft några groupies hade ni naturligtvis fått ett speciellt tack, men nu får ni ett stort icke-tack. Men vad fan, jag får nöja mig med drugs and rock n roll, det är jag van med. Sex brukar ju komma när man minst anar det. Jag har anat det minst av alla länge nu...
För övrigt finns det många som bör nämnas i en icke-tacksamhetslista. Men den listan blir för lång. Ni vet säkert redan på ett ungefär vad jag inte vill tacka. Typ Elin Kling, kungahuset, ärtsoppa, gud, Anders Borg, miljönissar, veganer, Håkan Mild, snuspriset, dagens outfit-luder, vinballar,blondinbella, moraltanter, bukspottskörtlar, gnaget, polisen, försäkringskassan...
Typ dom.......
...SLÄPP ALDRIG IN DOM HÄR, SLÄPP ALDRIG IN DOM HIT, INGENTING FRÅN DERAS VÄRLD...
Grattis till min bukspottskörtel!
Så här tio år senare är känslorna kluvna. Jag har vant mig, men det är klart att vissa begränsningar uppstår då och då. Min livsstil skulle väl inte beskrivas som den typiskt sockersjukes leverne, snarare motsatsen. Men inte fan orkar jag springa runt och motionera och äta vetekli bara för att bli 85årig och senil. Och ännu har jag varken behövt amputera fötterna, fått njursvikt eller gått och blivit blind. Den där skrämseltaktiken om följdsjukdomar bekymrar mig inte nämnvärt i dagsläget. Dock känner jag mig smått arg på att det utlovade botemedlet inte dyker upp. Sedan dag ett har snacket gått om att det ska transplanteras grisinsulin och allt möjligt. Inte minst Aftonhoran har genom åren gett mig falska förhoppningar om bot med stora löpsedlar. Jag har lärt mig att inte lita på kvällsblaskan, det borde alla lära sig,...
Dagen till ära har jag firat min sockersjuka med en riktig sockerbomb. En budapestbakelse istället för något jävla vetekli. Där fick du för att du la av, bukspottsluder. Ligg du där och plaska bland organen medans du kan, en dag ska du få se på grisinsulin ditt slöa as...
Även om jag inte är någon rojalist tycker jag det var en fin gest av kungen att göra sig besväret att åka till Karlstad och fira min diabetes tioårsdag. Storsinnat av dyslektikern att bry sig om den enskilde medborgaren. Sockersjukaengagemang och All världens mat-besök, det kallar jag representation. En man av folket, den där Calle...
Så hipp hipp hora, för grisinsulin, hispiga läkare, kroniska kungar och aftonbladet. En dag ska ni också dö, har ni tänkt på det?
...KUNGEN O SILVIA, KUNGEN O SILVIA...
Den globala uppviglingen..
Ja, det var en stor dag för Svensson igår. Både få känna sig duktig gentemot Moder Jord, och under samma dygn få diskutera omställandet av klockan. Ja, tacka vet jag omställandet av klockan, då får Svensson minsann andra saker att prata om än väder och vind. Är det fram eller bak den där klockan ska ställas? Stora viktiga frågor att reflektera över, medans pappa Svensson dricker sitt morgonkaffe och intager lördagens mysiga familjefrukost. Men det är inte bara klockan som är viktig, hur vill till exempel mamma Svensson ha sina ägg?! Pappa Svensson hävdar mycket hårdkokt, medan mamma vill ha sina aningen lösare. Hade det bara varit en vanlig lördag skulle kanske sådana här problem lett till hemska familjegräl. Men en lördag som den igår, finns ju andra problem att diskutera. Hur var det nu med den där klockan? För att inte tala om Earth hour. Ja, det blir sannerligen en givande lördagsfrukost för Svenssons. Och tänk under kvällen, då vi till råga på ägg och tidsomställning, får vara med och bidra till våra barnbarns framtid. Tänk att Svenssons kan släcka ner ljusen och tända mysbelysning och spela fia med knuff en timme, och rädda den här hemska världen, där folk kör runt i bensinfrossande stadsjeepar, från total undergång. För det gör dom väl, dom räddar väl Moder Jord? Jag menar, att släcka ljusen en timme måste väl vara lösningen på ett (påhittat) världsproblem? Sedan att pappa Svensson brummar iväg i sin stadsjeep 21.31 och hyr en feelgood-film som familjen ser på i sin 876 tums tv, hör inte till saken. Det måste man bortse ifrån en dag som denna, med sommartid, goda ägg och klimathot som ska lösas. Det är bara att bortse ifrån, ju......
Nä, större skitjippo än Earth hour, får man fan leta efter. Allt snack om växthuseffekter, klimathot och pandor som missgynnas har tagit oproportioneliga höjder. Vad hände med svälten i Afrika, folkmord eller billigare folköl- engagemanget? Perspektiv Svensson, perspektiiiiv....
Och klockan,ja. Det var visst fram den skulle. Synd att framställningen inte ägde rum vid 20.30, så vi kunde fått slippa detta äckliga jippo, värre än alla hjärtans dag. Till att börja med, vill jag att forskare som har motargument om "den globala uppvärmningen", får chansen att komma till tals innan jag lyssnar på skiten. För det andra kvittar det, jag har bestämt mig för att klimathotet är en konspiration och bluff. Men om jag mot förmodan skulle tänka om, gör jag det fan inte genom att släcka ljuset en timme. Du är en lättlurad idiot Svensson. En lättlurad idiot, som tror på klimathot. En del av den sekt, som tror på växthuseffekt...
( OBS! Det var som sagt framåt klockan skulle dras, detta torde dock inte påverka äggens koktid)
...LIGHTS WILL GUIDE YOU HOME???!...
Harlequin in my dreams...
Han kysste hennes hals. Gav hennes öronsnibb ett retfullt nafsande. Ett lätt stön., fyllt av välbehag. Den rosenröda negligen gled retsamt enkelt av hennes spröda kropp. I nästa sekund gled hennes öma hand innanför byxlinningen. Det pulserade nu. Det brann. Hennes yppiga bröstvårtor uppenbarade sig i det dunkla rummet. Han kysste dem varsamt . Nafsade, trånade. Elden var hetare än någonsin. Deras tunga andetag förvandlades till lustfyllda stön. Hon smekte honom. Han var hård, han var ådrig, han var lejonhanen. Han smekte henne. Hon var våt, hon var svullen, hon var lejoninnan. Ögonblicket. Ögonblicket var snart där då de skulle bli ett. Aningen hårdhänt kastade han henne ned på sängen. Klimax. Hennes sköte var som den vackraste blomma. Han trängde in djupt. De båda skrek av köttets lustar. Höga stön från två vibrerande kroppar. Synden personifierad i rummet. Intensiteten ökade. Två rytmiska vildjur var de ta mig fan, tänkte han. Explosionen var nära för båda. Extas. Klimax. Syndare. Vilddjur. Nära, mycket nära.
"Just idag är jag stark" började plötsligt dåna ur osynliga högtalare i rummet. Vafan, det här stör ju stämningen, tänkte han. - Jag ska ju till att explodera vilken sekund som helst nu, Kenta! Stör mig för helvete inte..
Kukars kukar! Det var ju alarmsignalen på mobilen. En jävla dröm nu igen! Men det kändes ju så verkligt. Satan i helvete!
Obotlig morgonfralla återigen. Jaja det blev ju ingen explosion iallafall. Skönt att slippa byta lakan, tänkte han innan han gick in på toa och pissade snett......
...SOME OF THEM WANT TO ABUSE YOU...
