urbanana

Jag er så lyklig för snart ska jag ta äxaamen. Ock då får man ett papper som visar hur duktig man är så man lettare kan skaffa sig ett job pluss att det redan kåmmer bli så himmmla lett att få job endå om man rösstar på folckpartiet för dåm vill att man jåbar uttan lön och då vil arbetsjivarna såklart anstella en ju och det tyker jag låter som en super bra och jete viktig fråga så att folk får nått att göra och inte dreller runt på stan med sossial bidrag som turckarna och derför är det också jette bra att kommunerna kräver en mot presstassion av dom där arrab dreggen som intte värkar vilja ha ett jobb utan bara liger hemma på mattan och ber till han Muslim eller vad han nu heter typ fäm gånger om daggen typ för det är faktist jette lett att få ett jåbb om man bara vill för till äxämpäl kan man fråga om man får jåbba hos mamma eller pappas firrma eler vadsomhelst barra man tarr tag i det själv  som vi libberaler..


MVH RÄTORICK ÄXPÄRT FÖR ALI-ANN SÄN

Idag sökte jag jobb. Det är svårt med sånt där. Speciellt det där personliga brevet. Det är alltid ett förbannat vågspel vilken nivå man ska lägga sig på. Hur ingående vill de där chefs-asen egentligen ha det?

 Jag skulle ju kunna skriva en längre novell om den där gången då jag sjöng duett med Nick Borgen i ett sjaskigt trubadurtält i Sunne. Eller om att jag firat midsommar tillsammans med Anton Körberg, en kväll med snäppet för hög promillehalt och alldeles för många obekväma frågor om hans fars förehavanden. För att verkligen sticka ut ur mängden kunde jag avsluta med att berätta om min kärleksaffär med en deltagare i nån halvtaskig tv 3- dokusåpa...

Men det verkar bara skrytsamt att berätta om sina upplevelser med vip- folket. Framförallt är det nog jävligt irrelevant att babbla om några c-kändisar i sitt personliga brev... 


Dock funderar jag på om det inte vore bäst att vara totalt brutalärlig i sin ansökan. Istället för det där stycket om att man "är en mycket social person som tar egna inititativ och älskar att träffa nya människor. Lite av en social kameleont skulle jag kalla mig", så kanske man tjänar på i längden att skriva sanningen utan den där inlindade formuleringen.Något i stil med "Jag springer på krogen och skriker okvädningsord efter kreti o pleti. Ibland blir jag så full att jag svamlar med allt från uteliggare till sliskiga direktörer, eller vad fan som helst. Det gör mig detsamma. Kalla det social jävla kameoleont om du vill".

Och sådär fortsätter det. "Jag är inte rädd för utmaningar och att lära mig nya saker. Jag är prestigelös och en lagspelare som har lätt att ta egna initiativ". Varför kan vi inte vara lite ärliga istället?!  " Helst skulle jag bara dricka kaffe och diskutera fotboll i fikarummet. Jag får panikångestattacker av utmaningar som t.ex. att råka trycka på fel knapp på fjärrkontrollen. Det tog mig 2 år att förstå internetbankens dosa. Visst gör jag väl vad du säger åt mig, din gamla översåte. Men aldrig ett handtag utöver det som förväntas av mig."

Ja, ni märker kanske att jag har svårt med balansgången i mina personliga brev. Antingen blir det gamla trötta klicheér eller så ska det skrivas tårdrypande berättelser om när ens gamla undulat gick till den eviga vilan. Nägon gång ska jag även testa hänsynslös uppriktighet..

För ingen sund människa kan väl verkligen vara så där äckligt jävla positiv och fantastisk som det ska ges sken av i ansökningarna. Det borde ju rekryteringsfolket också veta, och således avfärda dylika brev som preteniös förbannad dynga...

Men men, idag fick det bli de där insvepningarna och utnötta uttrycken. Det går säkert fler tåg där jag får chansen att beskriva min storartade svinighet utan tillstymmelse till pardon. Ett lyhört, utmaningstörstande, initiativrikt, socialkompetent, erfaret och många bollar i luften- uppskattande jävla svin, såklart..  

...GÅUPPGÅTILLJOBBETJOBBAJOBBAÄTALUNCH,SAMMA SAK HÄNDER IMORGON. JOBBAÅKATRICKHEMÅSÄTTASEJÅGLO. DE E INGET LIV, DE E SLAVERI...

Tack Gud! Tack för denna veckas onådiga vrede. Jag vet att du tänker på mig, din gamle bög. Jag vet att dina prövningar skola bli svåra. Jag vet således vidare att prövningens tid är svår, och att jag aldrig borde käkat en helvetes massa äpplen. Så därför är jag sannerligen tacksam och förstående...


 Du verkar vara den där typen som sänder olycka i stora klasar. Jag har förstått det nu. Du kan ta det lugnt. I get your message. Jag förstod redan när du skänkte världen html. Jag förstod redan när du ville skänka mig diabetes. Jag förstod redan när skit hände, och händer. Jag förstod redan när jag föddes som en son av fittighet. Jag förstod så tidigt, så osunt jävla tidigt. Jag förstår, din jävla idiot. Jag förstår.

 Men för Satan, kunde du inte hittat på någon mer kreativ prövning än 800 kronor i böter för urinering på allmän plats?! Din fitta..

...JUST A STRANGER ON THE BUS...

Det kunde man ju ge sig själva fan på. Att undertecknad skulle göra en Kallur och snubbla på nån häckfan och skrapa upp både knän, visdom, mödom och heder några meter från målsnöret. Det var ju egentligen ganska väntat. Här är det jävlarimig inget ända in i kaklet, här prioriteras slentrianmässighetens försöka duger. 

Idag skrevs nämligen med all sannolikhet  den första underkända tentan i den urbananaiska akademiska tideräkningen. Jag sa ju att hederligt folk inte ska syssla med sånt där! Det är brillrävarna och matematikasen som ska syssla med obegripligheter. Sa jag inte det, kanske?!

Om det finns en Gud, så kan nog inte ens Han hjälpa mig. Eller hon eller den eller vafan. Det skulle skrivas divar och javaskrifter och taggar och Gud vet vad, om han nu fanns. Allt enligt engelska anvisningar. Som om det inte var nog straff för hjärnverksamheten att behöva tränga undan porr, öl och knäckebröd  för att ge plats åt omöjliga koder. Nej, den var även tvingad att sluta dagdrömma om ett liv som sjöman så att den anglosaxiska prosan skulle rymmas. Bugger, twat och wanker sa min arma hjärna och insåg det oundvikliga.

Det blev kortslutning. Jag är trots allt bara människa, ingen robot. Ingen webdesigner heller, det är ett som är säkert. Den gnutta hopp som återstår är att läraren får en stroke vid rättningen av tentan och spiller bläck som på något jävla vänster formas till ett vackert G. Men hoppet är ju som bekant det första som lämnar människan..



 Det verkar bli sisådär med den där examen som skulle hämtas ut inom en snar framtid. I pissiga augusti är det omtenta. Och ska jag ändå tvingas lära mig denna smörja innan sommar blir höst verkar det lägligt att förena nytta med nöje. Därför säger jag hej då och surfar in på pornhub och studerar deras källkod.

...BÖRJA LEVA, MÅ DÅLIGT KONSTRUKTIVT...





 

Att för kvinnor ha i åtanke då komplimanger ska delas ut: