urbanana

Jag hade en gång en undulat.  Det enda jag minns av min undulat är att den var blå och hette Bonnie. Bonnie är det enda husdjuret jag någonsin haft. Jag kan tänka mig att hon satt där i sin lilla bur och kvittrade dagarna i ända. Sedan fick nog Bonnie lite frön att picka i sig, och var nöjd med resten. När jag tänker på min fågel känner jag ingen kärlek. Bara likgiltighet. Jag har aldrig i mitt liv utvecklat kärlek gentemot ett djur, förutom lite barndomssympatier för någon kattunge. Men kattungarna ville ingen ha. Så dom slog man ihjäl mot någon fuktig bergvägg. Splatt, sa det säkert...

Men inte grät jag för det. När jag funderar kring detta känner jag mig som en ond människa. Det är jag troligen också. Jag kunde inte uppröras mindre av att några gåsjävlar plockas levande. Folk snackar om hur hemskt det är att bära päls från de stackars djuren. Jag tycker snarare problemet är att det är förbannat fult att jazza runt som nån östermalmskärring med en räv runt halsen.

Varför vill inte jag lattja runt och släppa minkarna fria, så dom kan springa vilse i skogen?! Varför vill inte jag äta qourn med linser, istället för söndagssteken? Förmodligen gäller det att hitta kärleken i någon fet katt, för att även jag ska känna sympatin. Djur är lite som kvinnor kan jag tycka. Jag förstår dom inte, så därför skiter jag i det. Det är ju lättare att bli bitter och inta ett artigt avståndstagande, till sånt som är svårt..

Men nu hoppas jag inte det kommer någon tokig vegan och sprejar mördare på min ytterdörr. Sånt förlöjligar bara saken; " jaa, vi sprejar mördare på en scanbil, så slutar alla äta kött".  Jag bara förundras över  hur människor kan bry sig så mycket om djur, när jag aldrig lyckats finna kärleken och tjusningen i att plocka hundbajs en tidig vintermorgon...

En psykolog skulle väl säga:  "Du är ett djävulens barn som ryckte vingarna av flugor som liten och sådana människor blir seriemördare".  Mjaa, kanske åkte en och annan flugvinge av som liten, men jag vill ändå förstå människor som älskar sin lille vandrande pinne Bruno högaktningsfullt. Jag vill också kela med Bruno framför Rapport.Jag vill också mata honom med stora salladsblad och klappa honom tills han somnar. Man kanske skulle mjukstarta med en hamster för att känna kärleken mot djur. Men då är det så lätt att tappa honom i mixern och råka komma åt mixerknappen och mixa hamstern.

Det kanske blev fel under uppväxten. Kanske fick jag som femåring en vidrig broccolistuvning, istället för söndagssteken. Kanske bestämde jag mig i samma ögonblick för att fördöma veganmaten. Kanske tänkte min seriemordiska, flugtorterande hjärna att djur är till för att ätas, för då slipper jag broccolistuvningar för all framtid. Det är en teori..
Ska man tänka mer nutid ser jag ett annat svar. Svensson smäller i sig en halvkilosstek i första andetaget. I nästa andetag släpper Kalla Fakta bomben om gåsplockande, och då sover inte Svensson med dunkudden längre och Svensson tycker han är en god medmänniska. Sådan dubbelmoral gör mig trött , därför skiter jag återigen i hela frågan. Jag har en oplockad gås med Svenssonmoralen. Därför känns det mer ärligt att erkänna att jag skiter fullständigt i djurrätten...

Återigen vill jag framhålla att jag VILL gilla djur. Min undulat Bonnie till exempel, önskar jag att jag älskat och rått om. Den härligt kvittrande blå fågeln skulle ju varit min själsfrände. Kvitter, kvitter och livet är härligt och jag älskar djuren för all framtid. Varför älskar jag dig inte Bonnie??

Vi begravde Bonnie i en plastkasse från Ica på grusgården hemma.Värdigt. Ica har bra kvalitet på sina påsar. Jag grät inte då heller. Men jag önskar att jag gjort det.....

...LILLA FÅGEL BLÅ...

Igår drog vi iväg till Uppsala för att kika på bandyfinalen. Dock dröjde det inte mer än några minuter innan polisen ville följa oss hack i häl. De påstod att de var tvungna att visitera oss för att vi skulle få komma in på Studenternas. Men inte fick vi komma in, trots visiteringen. Med motiveringen "ni har en tvivelaktig historia", var det bara att vända på klacken. Dystra på väg tillbaka till minibussen, ville dock farbror blå visitera oss igen.Cirka 15-20 snutar stängde in oss och tryckte upp oss mot ett staket. Undrandes varför denna andra visitation inom 5 minuter var nödvändig, var det bara att ta emot. Typiskt när vi lagt ut mycket biljettpengar. Dock fick jag två heta polisfröknar som visiterade mig. Och dom kände ju lite här och var. Sånt är ju inte direkt var dag det händer. Det är positivt, det tar vi med oss......

Efter att ha fått eskort ur staden var vi åter på väg mot Karlstad. Efter ett tag började jag må konstigt. Så väl hemma i Karlstad blev det till att lägga en kaka i Puttes toa och åka hem och sova. I säng redan vid tio. Det är positivt, det tar vi med oss...

Jaja nu blev det ett oinspirerat inlägg, det får man ta ibland. Måste ju plugga som en häst i veckan med stundande tenta på fredagen. Men efter tenta kommer tentafest. Det är positivt, det tar vi med oss...

...I PUKE...

Idag drömde jag om ett mer realistiskt liv. Jag skulle ju blivit sjöman. Till att börja med har jag redan ett ankare intatuerat på min kropp. Och det är en bra början, den bästa förutsättningen för yrket. Ett fint andra steg är att gilla whiskey och rusdrycker i allmänhet.  Den egenskapen besitter jag också. En tredje förutsättning är att ha samlag med sydamerikanska skökor. Det har jag aldrig prövat, men kan mycket väl tänka mig att jag inte är dålig på det heller.

På mitt fartyg "Hulda" skulle vi arbeta som riktiga män. Slita i snöstorm ute på böljan den blå. Sedan när vinden mojnat framåt kvällen skulle hela besättningen bli inbjudna till kaptenens hytt. Där skulle vi prata om gamla minnen till sjöss. Mannen med det yviga skägget som vi refererade till som "den gamle", skulle berätta om en gång när han ensam slog ihjäl fjorton hamnarbetare vid Sydafrikas kust, och när han blev rånad av ett harem argenstinska skökor. Vi andra i besättningen skulle bara insupa berättelsen, även om vi undrade över sanningshalten i historien. Men det skulle inte spela någon roll, för kaptenen var på gott humör och lämnade spritskåpet öppet denna natt. En historia behövde inte vara sann, när kuporna med whisky avlöste varandra, skulle vi tycka.

Efter många hårda dygn till havs skulle vi äntligen ha land i sikte. När det var dags för landstigning skulle det inte dröja mer än någon timme innan vi hunnit dricka oss fulla. Nej, förresten skulle vi redan vara fulla, det var vi hela tiden. Efter någon timme skulle vi ju redan ha hunnit med att både vara i slagsmål och besökt den sjaskiga hamnstadens bordell.
När småtimmarna kröp på skulle jag och min bäste vän ombord, en enögd göteborgare vid namn Berra, vackla runt på stadens pittoreska smågator. Några timmar senare skulle vi vakna i en gränd, med varsin pinuppa tatuerad på vänster underarm. Den smått korpulente Berra skulle bara skratta åt det hela. Han hade vaknat upp i tusentals gränder med tusentals nya blåtiror och tatueringar. Jag skulle ha en aning ångest över det inträffade, men göteborgaren skulle öppna en ny butelj whiskey där i gränden att dela på. Så min ångest skulle ej bli av långvarig art.

Sedan skulle vi snart vara ute på världshaven igen. Där skulle Berra bli så full att han skar av sig lillfingret på en konservburk. Händelsen skulle leda till blodförgiftning, och det skulle inte dröja lång tid innan min bäste enögde vän låg för döden. Jag skulle hålla honom i min famn och döva hans sista smärtande minuter genom att förse Berra med fartygets finaste rom. Innan havet tog Berra ifrån mig, innan min väns enda öga slöts, skulle han drucket viska i mitt öra:
- Detta är inte ett liv för någon. Havet är djupt, flaskan är djup. Finn kärleken min bäste vän, den är ännu djupare..

Där dog min dröm. Ett liv till sjöss kan inte sluta väl. Och finns det ens sjömän nuförtiden?! Nä, alla riktiga jobb där man blir svettig har försvunnit. Det är nog bäst att fortsätta läsa media, så omanligt och osvettigt det må vara. Fast tänk vad ljuvligt det vore att slita i snöstormen, med en kupa whisky i handen, istället för att jämra sig över så värdsliga saker som en tenta. Livet måste ha något större och djupare att erbjuda. Som kärleken. Men den räcker det inte att vara i land för att hitta. Du hade fel, Berra.

Men jag skulle saknat dig min enögde, korpulente, druckne vän....

...JAG ÄR EN ENSAM MAN, SOM FÅR ÄLSKA WHISKY OCH HAMNHOTELL OCH SKÖKOR, SÅ GOTT JAG KAN...

Mkt trolig profetia:



Aftonbladet NÖJE 14 juli 2009- ROSING FÖRLOVAR SIG MED 23-ÅRIG VÄRMLÄNNING
Efter uppbrottet med sockersöte Hugo från dokusåpan " Den rätte för Rosing" har nu skandaldrottningen Linda Rosing hittat en ny livskamart. Enligt uppgifter till Klick ska den nya flörten vara bloggkungen Urban Turesson från Karlstad. De båda ska ha älskat öppet på nattklubben LaRoys dansgolv den gångna helgen. Efter incidenten uppges de ha utbytt ringar.
- Han är så stor och mjuk. Som Fadde med en twist, kommenterar Rosing.




HÄNT EXTRA 17 juli 2009- SANNINGEN OM UPPBROTTET
Två dagar. Så länge varade romansen för det tillsynes lyckliga paret. Men enligt Turesson var det hela bara en fasad.
- Ja va fan, jag hade inte legat på ett halv år. Klart man ser lycklig ut när man får komma till.
Rosing uppges vara ledsen men lättad. Hon såg ingen framtid i bloggkungen.
- Nej, han är ju en Gud i sängen. Men han är från Värmland och då är det inte lätt att komma in på Stureplan, när man envisas att dricka 20 öl innan.





SONIC JUNI 2010

URBANANA
Jack Daniels och jag

Sponken Records

Betyg: 9

Här kan vi snacka debutalbum som rör om. En singer/songwriter som denne Urbanana har vi inte skådat på decennier. De djupa texterna på detta album kan liknas vid en lyckad häxblandning. Med nyanser av Thåström, Cornelis, Kurt Cobain och Janis Joplin, är detta ett himmelskt potpurri och blivande svensk kult. Den hesa rösten är starkare än en 12a Jack Daniels, vilket gör titelspåret och albumets namn "Jack Daniels & jag" träffande och pricksäkert. Men även spår som " En gubbe, speedad turnebuss" och " När klimatet blev viktigare än freden", etsar sig fast i hjärnan. Urbananas främsta styrka är dock de sorgliga bitterballaderna som " Jag skär inte lök, jag är ledsen", vilka inte lämnar ett öga torrt. Kul att se en ny stjärna på den svenska himlen. Kul som ska bli Kul-t.









EXPRESSEN 28/1 2013 ROCKSTJÄRNAN URBANANA AVLIDEN
Den 27-årige artisten Urbanana uppges sent inatt avlidit på sitt hotellrum i Leeds. Han hittades bredvid ett kilo kokain och ett avsågat hagelgevär.  Det var 2 veckor in på den stora Europaturnen som tragedin inträffade. Artisten hade gjort stor succé med sitt första album på engelska. Men igår fann en groupie honom fulladdad med droger och i samma stund hon kom in i rummet, sköt 27-åringen sig själv i huvudet.
-En tragedi, han hade blivit lite paranoid senaste tiden, säger vännen Joakim Thåström.





DN 15 OKTOBER 2018 HAN HAR ÅTERUPPSTÅTT!!
Förr fem år sedan sörjdes han av en hel värld. Urbanana uppgavs död 2013. Men nu visar sig dessa uppgifter vara felaktiga. Igår trädde rockstjärnan fram och sade att det hela var en bluff.
- Jag lever. Men jag var trött på allt. Drogerna, brudarna och resandet. Det blev för mycket. Så jag mutade journalister, doktorer och begravningsentreprenören.
Idag lever den f.d artisen ett stilla liv i födelseorten Åmål. Han heter idag Urban Inzaghi.
-Jag ber om ursäkt för det här. Men det var tvunget för att jag inte skulle gå under.Som Cobain skrev "It´s better to burn out, than fade away. Det var så jag resonerade. Och jag vill fortsätta mitt stilla liv i fred här, så tack för mig. Ville inte leva i osanning bara, men som sagt är mitt artistliv över.





NWT  1 maj 2020 NYFÖDDA

Det blev tvillingar. Två söta oäktingar..

CORNELIS JACK PIMME

JANIS ANNA KARENINA

Stolta föräldrar är Urban Inzaghi och Elaine Bergkvist.






PD 23 maj 2050 VIGSLAR

Bangkok 1/5-50

Urban Inzaghi & Phnaa Phomm Ying

Makarna har tagit namnet Turesson








PD 9 december 2055 DÖDSFALL

Jaa, nåt sånt blir det nog i stora drag skulle jag tippa på....

Hej du unge man!

Har inte jag lärt dig sedan barnsben att vara aktsam med pengar? Att när du senare växte upp inte skulle lyssna på vad den där Uggla förmedlade i den där låten som han sjunger "Den 25e smäller det"? Jag har den senaste veckan följt dina utsvävningar. Och jag vill bara påminna om att ångest inte går att bota med medel som dövar hjärnan. Är det något du vill fly från när du behandlar din kropp på detta sätt? Nu sitter du där igen som så många gånger förr. Pank,ångerfull och med kemisk obalans i kroppen. Nu kommer du snart på dina bara knän igen, och tigger pengar av mig. Men pengar växer inte på träd, ska du veta älskade vän.

Som i onsdags. Varför låter du luras med på en sketen Harryskväll, där största förhoppningen är att få med någon gammal sjukpensionerad, gul blend.-rökande änka. Du vet ju att det inte är kul i längden. Det slutade med att du tragiskt satt och drack folköl natten lång och kom i berusat tillstånd till föreläsningen. Skämmes, ta mig fan!
Min käre gosse, en fyradagarsfylla är inte bra för någon, och i synnerhet inte för någon med diabetes. Snälla försök att ta det försiktigt. Du är ju en så fin pöjk.

Men det är ju iallafall bra att du betalar dina räkningar i tid. Det ska du ha cred för. Och söt är du, det har du alltid varit. Fast du är så jävla dum i huvudet. Ditt panka, försupna as. Nej då, jag ställer alltid upp på dig. Vad det än gäller. I vått och torrt.

Med hjärtliga hälsningar, Mamma (genom din sons penna)


PS. När ska du egentligen växa upp, din fattiga luffare? DS.

PS2. Skickar med en femhundring DS.

...HELA MITT LIV HAR BYGGTS UPP AV MIN MAMMA...OOO MAAMMAA...