urbanana

Nu får det fan hända något. Detta slentrianmässiga livet fukar inte. Mörker. Kyla. Men framförallt är det mörkt. Och kallt. Såg att man kunde vinna 125 miljoner på Lotto. Det hade ju varit lite ljust. Fast jag har varken ork eller råd att lämna in någon kupong. Läste att någon var kär. Det hade ju varit lite ljust. Fast jag har varken hjärta eller hjärna för såna känslor. Dessa mänskliga beteenden försvann någonstans på vägen. Kanske ligger dom i HC:s kassa eller i rester på någon okänd toalettstol. Att söka utan att finna är inte kul i längden. Att finna utan att söka verkar heller inte troligt. Allt är bara så förbannat inrutat. En slingad skogsbana som man springer om och om igen. Torsdag. Fredag .Lördag. Sedan väntar vi bara. Sitter och mår skit i några dagar. Sedan börjar banan om. Man springer och springer. Går aldrig. Ibland händer något banbrytande. Något kul. Fast aldrig kul i längden. Denna blogg är det slutgiltiga beviset på den slingade banan. Dom röda plastbanden hängs i träden varje söndag. Men jag orkar inte slinga. Inte här. Inte nu. Kanske när något banbrytande och roligt händer. Fast inte i längden då....






BANBRYTANDE,KUL (fast inte i längden):

* Min prispall på klasskompishångel har nu en till medlem. Så en av er är alltid utan medalj. Måste kämpa för att vinna....
* Åt bandykorv på Tingvalla.
* Vaknade upp med frukost serverad. 5 cheeseburgare från BK.

...JUST ME AND MY WORLD OF ENEMIES...

 

Mannen som ville glöda  av Urban H Tson

Det bränner,
du vet fan inte hur han känner.

Alla tror dom hör,
men det är det ingen som gör.

Det brann,
jävlar i mig,
han vann.

Låt honom drömma,
sluta döma.

Drömmen om elden är slut,
vet hut, vet hut,
han har skrivit på ett konvolut.

Han är inte hög,
trots att dom trodde han ljög.

Det är slut,
på allt krut.
Han brinner inte på samma sätt,
men han brinner lagom rätt.

Han glöder,

hög på kärlek från systrar och bröder.