Imorgon smäller det gott folk. Då bär det av till den sämsta av städer för att se den bästa av artister. Nu ska jag ägna natten åt att tillbedja tåggudarna att för en gångs skull förbarma sig över Statens järnvägar. Åtminstone sträckan Karlstad-Göteborg. Jag skola bedja.

Gud som haver barnen riktigt kär, se till mig som aldrig lär. Gud som haver barnen en gång till, jag som aldrig kunnat sitta still. Snacka om långa tåg av längtan. Aja, det blir nog suverän sprit till frukost, suverän sprit till lunch. Och min grogg liknar en laddad pistol när jag sjuger den blå himlen blues.

Ingenting gör mig, bara en främling överallt. Scheisse, jag är en idiot. Du är religion och jag är Elvis Presley för en dag..






Vem fan stavar längtan med k?! Det kan inte båda gått inför tågresan..

Jaha, ja. Nu är man inte bara snygg, allmänbildad, sloganskunnig och allmänt fulländad längre. Nu kan jag även titulera mig datasnille. Efter endast sex timmars undervisning anser jag mig fullärd inom ådran hemsidebygge. Vi i branschen kallar det html, men man vill ju inte använda alltför tungt fackspråk inför såna lekmän som ni läsare ändå är.

Så nu funderar jag allvarligt på att skaffa ett par brillor och programmera tv-spel istället. Jag har redan en idé om ett äventyrsspel där karaktären Gösta går runt i ett fantasyland gjort av lössnus och dräper monster och borgare med hjälp av en slangbella som skjuter frätande ärtsoppa. Slutbossen i spelet ska vara en finansminister som endast går att besegra om man kommer åt hans akilleshästsvans med hjälp av "the ultramagic moderatekilling superscissors". Vapnet går bara att hitta på bana 7, "Banana Republic". Men idén är ännu i ett tidigt stadium...


Sålänge satsar jag helhjärtat på mitt html-skrivande. Nedan kan ni ta del av ett av mina alster. Mitt hittills enda förvisso, men jag ser inte hur en hemsida skulle kunna bli bättre. Lägg även märke till den internationella touchén jag tillämpar i mitt hemsidebygge. Det är viktigt att ta i beaktande att det faktiskt inte bara är vi svenskar som rör oss på den wilda webben. Både Rodrick från Skottland och Folke från Brunei kanske vill surfa in på min sida. Och måhända kan det vara så att kurshelvetet ges på engelska vilket är ett jävla helvete som gör undertecknad både kinkig och mordisk. Fan vet.  

<a href,typ="SUGMINKUK-VEMFANKOMPÅDETHÄREGENTLIGEN-FINNSINGENLOGIK-BRILLRÄVSHELVETE.html</a>

Jaja, håll till godo;

The ultimate web page 

...HON ÄR MODER DATOR, ALLAS VÅR MOR, DEN NYA TIDENS CENTRALA PUNKT...

Opponering. Vilket fruktansvärt löjligt ord. För att inte tala om vilken löjlig aktivitet det verkar vara.

Sitta i ring och leka akademisk medan man kliar sig i de sjutton skäggstråna som efter tjugofyra svåra år äntligen kämpat sig ut mellan pormaskarna på hakspetsen, till vilka man får sätta sin tilltro och låtsas att de vore ett fullblodat professorskägg för att på något vis intala sig själv att man förstått det där med teorimedvetenhet eller vad man egentligen bör babbla om för att verka sådär lagom sofistikerad och världsvan.

Och ska det kritiseras så måste man tydligen ha förslag på vad som kan göras annorlunda. Sånt där är fan inte min tekopp. Ska det sågas ska det göras utan pardon, helst utan någon som helst motivering. "Det här var icke sofistikerat akademikerspråk", vill jag uttrycka mig lite mystiskt medan jag stoppar min pipa och kliar mig i skägget vilket bör leda till att de surt förvärvade stråna reduceras till knappa dussinet. Sedan vill jag lite sådär skönt, elitist- militärskt avsluta mitt resonemang med " Gör om, gör rätt!".

För att inte tala om att man ska försvara sin egen uppsats.

- Hur tänkte du här?

- Ja, inte fan vet jag, men jag kände väl när jag skrev det att var en alldeles fantastiskt balansgång i gråzonen mellan plagiat och mina egna ord*. Gubbjäveln i boken skrev ju så, och då antar jag att det är rätt. Fan, fråga inte mig, fråga smygborgaren till författare!

Men sådana argument duger ju inte. Därför sätter jag i nuläget min tilltro till högre makter såsom Gud, Buddah, Thåström och Maldini. Det tror jag kommer fungera alldeles utmärkt. En lite lagom religiös inställning. Framförallt ska jag stega in på opponeringen med karma i åtanke.

Om jag är snäll, är andra snälla. Då löser det sig säkert, och man blir dagismässigt berömd och klappad på axeln. För så har det ju alltid varit?! Sedan vet man iochförsig inte hur det borgerliga genomsyrandet av dagens Sverige kan ha förändrat den där mentaliteten. Så om jag mot förmodan skulle bli underkänd vet ni redan nu att det är Maud Olofssons jävla fel...

Den som lever får se, och förhoppningsvis kraftigare skäggväxt med åren...




* Denna mening är endast nedskriven i rent underhållande och språkligt syfte. Undertecknad har alltså inte plagierat ett förbannade jävla skit, utan referar korrekt i sin uppsats enligt Harvard-modell, eller vad fan det nu heter, då detta enligt gällande regler bör tillämpas. Undertecknad är heller icke full, han har pollenallergi.

...INDOKTRINERA MEJ, INFILTRERA MEJ, INVADERA MEJ, DISSEKERA MEJ, DISKUTERA MEJ, DIRIGERA MEJ, DU FÅR MEJ, EXPLODERA MEJ, EXALTERA MEJ, ESKORTERA MEJ, DU FÅR MEJ, OCH JAG FÅR DEJ...

I natt när jag tuberkulosiskt höll på att hosta ut mina lungor över sängkanten och allvarligt funderade på om jag skulle trilla av pinn där denna djävulusiska januarinatt, kom så en uppenbarelse till mig. Kalla det gärna nära döden- upplevelse om du mot förmodan skulle vara batikhäxa, new ageare eller rentav religiös. Något magiskt och gudomligt var det iallafall över stunden i min ensamma säng. Som om Herren nedsteg till denne ensamme man för att visa hur tunn, o så tunn, den imaginära kondom är, som kan vara skillnaden mellan avyngling och en skön tömning. Det knullgummi som voro skillnaden mellan liv och död. Vad ville Han säga med denna uppenbarelse, som framkallats av skärseldens brinnande rökhosta?

Nej, jag ljög. Jag hade ingen jävla uppenbarelse. Ville bara skriva någon form av primitiv poesi i min inldening. I själva verket knäppte jag bara på teven under hostattacken och beskådade en av kanal fems oräkneliga, englandsinköpta skitdokumentärer om typ män med kuk i örat eller tyska shetlandsponnys med oidipuskomplex, som kan röka brass med anus. Allmänbildande förvisso. 

I natt var ämnet män som tänder på jättekvinnor. De ville bli söndertrampade av sin kvinna och byggde upp miniatyrstäder där frugan fick traska runt och krossa hus i lilleputtestaden. Fulkultur kan tyckas, men jag glömde iallafall bort min hosta där jag låg och förbryllades av dessa, på sitt eget lilla vis, lyckliga män. Lyckliga, för att äntligen ha hittat sin prinsessa under korgen i ryska dambasketligan. Lyckliga, på ett bisarrt, men ganska vackert vis..

Inatt sover jag åter med hostan som enda sällskap. Den som ändå fick bli söndertrampad...

 

...TRAMP TRAMP TRAMP GÅ PÅ O TRAMPA...

Det är något visst med de där fredagskvällarna. Idag spenderas den i sällskap av en nedsutten soffa. Vi åt tacos förut, jag och min soffa. Hon var något trilskande då det kom på tal, och undrade om det verkligen skulle vara nödvändigt med dessa kulinariska utsvävningar. Men då fick jag visa vem som är herren i huset och sätta ned den berömda, imaginära foten.
- Klart vi ska ha tacos, det är vi värda, vi har ju bara varann, och då vill jag visa min uppskattning genom att fräsa på lite köttfärs. Jag vill göra detta för dig, kan du inte bara visa lite tacksamhet nu när jag bjuder till?

Men hon sade inte så mycket. Soffan är ganska timid av sig. En gång under kvällens gång fick hon dock ett plötsligt utbrott.
- Vafan i hela helvete! Det är ju för svåra frågor i På Spåret!  Den där språkvetarhoran kan ju inte ställa så inihelvete svåra frågor om E-Tuna, bara för att han kommer därifrån. Var är Björn?
Sedan var hon alldeles tyst. Vägrade tilltala mig. Barsk och avog voro kvinnohelfvetet. Eller soffan. När jag sedan föreslog lite klassisk fredagsunderhållning av pornografisk art, blev det andra tongångar.
- Italiensk glamour, gnisslade soffan lyckligt.
-Mja, vi ser om de fått in några nya sköna amatörmästerverk istället.
-Du är så jävla konservativ, svarade hon då. Åter vresig i sinnet.

Nu ligger vi här i en skön ormgrop. Jag, soffan och italienskt glam. Hon fick naturligtvis sista ordet. Men det är ändå tur att jag har min soffa. För det hade varit tämligen patetiskt att sitta alldeles själv i sina långkalsonger, likgiltigt sugandes på ett gammalt torrt tortillabröd, med smårunkandets rofyllda vaggande till sömns. Sorgligt hade det varit, men inte så att man gråter...

...DET ÄR SKÖNT ATT VARA SOBER, MEN SOM MÅNGA KLAUSTROFOBER, 
SER DU TYSTNADEN OCH LUGNET SOM ETT HOT...

Men ändå ett hopp om veckosluten och romatiken av Urban H Tson

Köpte böcker åt mig själv,
försöker bliva märkvärdigt intellektuell,
blev endast fullständigt medveten om hemstaden.

Nu, tillbaka till staden med klar älv,
där vi ska vara lyckliga vareviga kväll,
men ändå patetisk som en i raden.

Men ändå finns det hopp hoppas jag,
fagra kvinnor som skiter,
vi kan drömma om vi vill.

Släpp ändå det där med nya tag,
hoppas inte nämnvärt på några inviter.
Tack gode gud,att jag är imbecill.

Jag vill ha nåt enkelt och inte för sent,
inte bara hat och smärta.
Nåt vi aldrig kommer hitta.

Talar kristligt rent,
men vart förvann mitt hjärta.
Varför blev jag en obotlig fitta.


En fitta , En fitta,
varken glad eller snäll,
förutom då det nalkas veckoslut.
Då voro herrn en söt karamell,
Se och njut,
Kom och titta.

I morgon drar jag till skogarna för att fira Jesusbarnets födelse. Det var starkt gjort av Maria att ligga i ett frostskadat stall i det pittoreska samhället Betlehem, och pressa ut en son som senare skulle växa upp till en hippie i nattlinne. Stackars mor, att få se sin son gå ner sig och dö en rock n roll- död hängandes på ett kors. Ja, det är inte lätt...

Efter jul blir det nya krafttag kring den utlovade galan. Jag ska bara vara glöggberusad först. Och äta prinskorv och bli besviken på klapparna och kasta knäck på barnen som får mer klappar än mig och bygga snövaginor och längta tillbaka tll Agnetas nyårskarameller. Sedan är jag tillbaka som en ny människa. Eller samma gamla överdimensionerade åbäke..

GOD JUL, era storhelgsfyllerister!

Den där galan får fan vänta. Dels för att ni läsare är sämre än en armlös pingpongspelare på att rösta. Dels för att jag är mer upptagen än en verkstadsarbetande tomtenisse i dessa tider. Och appropå tomten, så bjuder jag istället på ett videoklipp från mitt tredje officiella framträdande som tomtefar. De två första framträdandena var bättre, för då blev jag nämligen avlönad med en hela rom för besväret. För som vi alla vet, uppskattar ju tomten de starka dropparna å det grövsta.

I detta framträdande fick jag inget betalt, men det var ändå en bra förberedelse för hur det är att vara tomte i de stora salongerna. Inte något litet intimt familjefirande framför Benjamin Syrsa, här inte. Dock är mina känslor kluvna inför att exploatera tomten med kommersiella syften i baktanke. Från början var tomten en fin människa, med lite ärligt handtäljda gunghästar att ge till de verkligt snälla barnen. Som ni kan se har nu även tomten drabbats av den moderna tidens konsumtionssamhälle. Han har blivit som alla vi andra stackare. Tomtefar har sålt sig som en hora:

Jag är en idiot, sjunger Thåström. Det sjunger jag med. Det slår ständigt slint och hjärnan leds in i tankebanor av förbjudna tankar. Kanske borde man dräpa någon, kanske borde man bedriva systematiskt tidelag, skriker hjärnan från sitt understimulerade skallben.

Men vad fan, det är väl bara rastlöshet och nervskador. Kanske är det att dricka starköl i ensamhet, kanske är det övertolkning av lyrics, kanske endast saknad. Men vem vill leka Freud, när allt  är ett kräftsjärtsspadsstinkande underliv ändå?! Visst hade man kunna önskat något annat av det här gråa, men man ska fan inte klaga när det finns korv och bröd i kylen. Med extratillbehör, såsom rostad lök.
 
Ja, fyfan, tänk på Afrika och allt det där. Perspektiv är vad som gäller i denna missbildade silverfisk, vi kallar fredagkväll. Nej, känn ingen sorg, systrar och bröder, snart blir det måndag, och ni får leka viktiga med framtidsmål och kontor och radhus och helgrakning av vaginor och hundar och sluta röka och missionärstrygghet och a-kassor och billig whiskey och vardagsrasism, igen. Så lugn, förfan. Du kommer få diskutera styv kuling från väst igen, när Tone glider in halv elva på måndag. Allt ska bli bra, medmänniska. Allt ska bli bra!

NU är det jul igen, och allt det där.  Tomten är full. Det är vi alla, på mer eller mindre obscent vis. Det är viktigt att tänka på. Fylla och livet. Eller bådadera går väl handihand för att leva i symbios. Annars hade vi aldrig klarat det. Och inte utan Thåström. Det är en treenighet det, tamejfan. Livet, fylla och Thåström. A tripod!

Så, era rödbetssallater! Ni får ingen disposition, eftersom ni inte röstar! Jag kan ju för fan inte arrangera en gala på fem kommentarer.  Så rösta då för fan, herr/fru Svensson af Idolfinal! Annars får jag ju hitta på det själv, med hjälp av livet, alkohol,och Thåström... Det brukar sällan sluta väl. Aldrig väl.

Men rösta, fyfan. Det är inget jag bara svamlar om, utan jag gillar lite substans i det patetiska livet. Livet, haha.

Tre på natten- edition....

...JAG HAR SKURIT AV MIN TUNGA, NI SKULLE ÄNDÅ INTE FÖRSTÅ...

Kunde inte sagt det bättre själv, Jocke. Det kan ju i och för sig ingen, men ändå...





Förresten fyller min blogg 100 inlägg. Inte särskilt produktivt, om man tänker på tidsrymden som den funnits. Men ändå.. Vi firar med en storslagen gala i nästa inlägg. Så nu måste ni nominera/rösta på ert favoritinlägg genom tiderna! Just det här inlägget som vinnare, står just nu i 998 gånger pengarna hos Spel & dobbel AB. Det går även bra att nomiera bästa metafor, sämsta meningsuppbyggnad, snyggast kroppsdel, urbananas efterträdare, trognast fan, slampigaste groupie... Ja, kategorierna är upp till er.

VOTE! JA, NI KAN..

Det är inte lätt att leva i en värld full av onda sammansvärjningar. Hela tiden får man titta sig över axeln efter hemliga spioner, lustmördare och kvinnor i grupp.

Måhända att jag är lite mer konspiratoriskt lagd än gemene man. Men det är bara för att jag vet bättre än alla er godtrogna stackare. T.ex. den där sanningsrörelsen som tror att usa själva ligger bakom elfte september, är verkligen gårdagens nyheter för mig. Jag har vetat allt det där sedan den tolfte september 01. George Dubbelve är väl för fan en konspiration personifierad. Han bär cowboyhatt och utstrålar sängvätarhämnd.  Det är som det gamla ordspråket: Du skola aldrig lita på människodjur i hufvudbonader.

Lägg därtill Michael Jacksons död. Den kom lite väl lägligt, va?! Förbannat passande att skylla på överkonsumtion av diverse piller, när man har miljardskulder att betala. Jag hade också låtsas vara död i ett par år, om jag visste att folk skulle köpa mina best of- skivor, som om det vore örontops. Han ploppar nog upp snart som gubben i lådan, när livet under jorden blir för långtråkigt, eller att småpojkarna han har med sig där får ett testikelsläpp och plötsligt är i puberten och för gamla..

Har man dessutom sett dokumentären konspiration 58 så vet man även att varken fotbolls-vm i Sverige eller månlandning har ägt rum. För i dokumentärer använder man inte skådespelare, och då är det på riktigt...

Det sista och mest konkreta beviset för att världen är en ond sammansvärjelse, är att tv4 sänder Förkväll. Där kan vi snacka fittighet i överflöd. Jag hamnade av någon outgrundlig anledning framför detta helvete på jorden, häromdagen. En enda lång parad av starka kvinnor som kommit ur depressioner, yogafetischister, Elin Kling och andra Lucifer-mässiga ingredienser. Det enda positiva med programmet var att Regina Lund medverkade. Inte för att hon är min största idol, utan för att det tog slut mellan henne och Thåström, vilket resulterade i det fantastiskt spröda, känslosamma skivspåret Över sundet. Tack, Förkväll! Eller nåt...

Jag ger mig fan på att jordelivet är världens bästa tv-spel som den där killen Gud sitter och spelar hånskrattandes. Just nu sitter han väl på level 2, där uppdraget är att ge alla ovaccinerade svininfluensan. Fast det är klart att det blir svårt, när även svininfluensan är en konspiration. Men på något sätt lyckas han nog. Den jäveln.

Jag skulle inte kalla mig paranoid, utan hälsosamt misstänksam. Nej, nu får jag sluta skriva. Måste regla ytterdörren innan Säpo stormar in, efter mitt avslöjande om att hela världen är en elak sammansvärjelse. Man har ju hört om det där FRA, som övervakar vartenda litet tangenttryck.

Kuken, snart kommer ryssen..

...JORDEN ÄR PLATT, ALLA HAR FEL...

Jag har varken tid eller ork att skriva något. Viktiga jävla akademiker måste nämligen läsa om gubbar med viktiga åsikter, så att man kan referera till inavlade teorier om hur verkligheten ser ut. (Turesson 2009:212).

Nä, då passar det bättre med lite vackert svensk kulturarv. Fula gamla våldsrullar med Thorsten är ett bra botemedel och en fin motpol om man vill glömma gråa gubbar för en stund. Sug min slake drake (ibid.)!!!

Ja, jävlar, det är inte lätt. Undertecknad hade planerat en stillsam dag utan störningsmoment. Men under dagen har jag fått telefonsamtal från cirka 25 reklambyråeer, som vill sluta lukrativa avtal med mig som art director, efter att de sett min nya fina header. ( Header är ett uttryck vi AD:s slänger oss med för den där bilden högst upp). De som ringt och tjatat har uttryckt sig med superlativ och berömmande ord som " Ett genuint hantverk" och " Du är så minimalistiskt futuristisk i ditt skapande".

Hemligheten i mitt skapande är dock att inte slänga sig med avancerade program som alla macintosh-människor gillar att skryta med. Jag använder en något mer avancerad version av paint. Paint.net tror jag bestämt att det hette. Sedan klickar man bara lite vilset i menyerna, sedan trycker man ångra, och klickar på något nytt, och sen blir det bra. Ungefär. Fast nyckeln med min skapelse är ju i ärlighetens namn att jag lyckades få fram text som ser ut att platsa i ett hotbrev. Då kände jag mig genast mycket tuffare, och vågade fortsätta utan att vara rädd att datamaskinen skulle sprängas.

Och slogans är viktigt, det vet ju alla vi som någon gång lekt copywriters. Och i skolan har jag lärt mig att det är kul med slogans som rimmar. (Gissa slogans är f.ö. det enda vi sysslade med de första två åren på universitetet)
Jag ville rimma på bitter, för jag tycker nämligen att det är jättetufft att vara bitter. Först hade jag tänkt att använda " För bitter för twitter". Men det tyckte jag var lite gay. Nu är det ju faktiskt ganska gay att lägga ner tid på någon header i sig, men det är en annan jävla sak..

Jaja. Man kan dividera länge om det här. Det viktigaste att komma ihåg är ändå att ur lidelsen föds konsten. Och lida, det kan jag. Just nu lider jag svårt av att mjölken är slut och tånaglarna behöver klippas. It´s the purest form of art, people!


Det är en ära för mig, men en stor sorg för övriga yrkesbranscher att jag nu hittat mitt kall, och titulerar mig från och med idag grafisk formgivare/art director/copywriter/krokikonstnär...

...WORLD PAINTED BLOOD...

Varje gång jag vaknar hoppas jag att det ska ligga en färdigskriven uppsats och tio miljoner i ovikta tusenlappar på  bordet. Eller åtminstonde en trånande städkärring som vill ha sig ett dopp efter att ha dammat av mitt hem. Men sådana underbara ting händer ju bara i Hollywood- produktioner och östeuropeisk budgetporr.

Mitt liv är mer ett sorgligt franskt drama, eller för den delen fransk porr. Där folk inte ens har vett att raka könet innan det ska basuneras ut framför nån high definition kamera, med superduperultra-zoom. Nej, fyfan säger jag. Det är bara till att ta tjuren vid pungen och göra det själv. I morgon ska det skrivas uppsats på allvar, och kanske rakar jag könet. Hur jag ska fixa tio miljoner i ovikta tusenlappar är ännu oklart. Men när jag väl fixat det, ska nog inte den där städkärringen som utför extratjänster heller vara så svårt att ordna.  Om inte annat kan man ju alltid klippa sig och skaffa ett jobb, eller köpa kostym och rösta blått. Möjligheterna är oändliga..

En bra karl reder sig själv. Det är så jag måste tänka en dag som denna, i ett land som detta. Fast lite hjälp av östeuropeisk budgetporr kan väl knappast skada självständigheten?!

...MAN SKALAR DOM FÖRST, FÖR MAN ÄTER DOM RÅA. SEN BYTER MAN ÅSIKT OCH ALLA BLIR BLÅA. DADADADADADEJ...

Att träffa gamla flickvänner som man överöser med superlativ och Shakespeare- monologer, är inget att känna ågren inför. Likaså bör man inte sörja när man kommer hem till ett hem som knappt är värt att kalla hem. Visst kunde man önska en gemytlig väggbonad, där blonda flickor dansar på en sommaräng i sina folkdräkter och budskap som "Mitt hem är min boning" skrivet med versaler fyller rummen med hemtrevnad.

Men livet är ju ingen lapdance på rosor, direkt. Hemmet är mörkt, smutsigt och ensamt, och det där om gamla flickvänner är förbannat osant när det skrivs i pluralis.  Jag har bara haft en s.k. flickvän i postpubertal tideräkning. (Men satan vilken don juan jag var på skolgården i mellanstadiet, då man fortfarande kunde få en puss i utbyte mot några Jenka). Those were the days..

Vad jag vill ha sagt är att det vore onödigt att hänga upp sig på småsaker. Som ludd i torktumlaren, eller livet. Därför tänker jag avsluta med något underbart som hänt idag. Jag har ätit mammas hemlagade matbröd, med Kalles prickiga kaviar på. Smakade förträffligt. När sådana små vardagsunder kommer till min mage är det lätt att bortse från smutsen, dekadensen och ångesten. Så jag ska förnöjt se tillbaka på denna regniga måndag den andra november, med glädje i sinnet. Även om det var en förbannad kukdag som man likagärna kunnat sova sig igenom. La dolce, jävla, vita....

...INGENTING AV DET HON ÄLSKADE, FRÅN BÖRJAN, TILL SLUT, BLIVIT KVAR...