urbanana

Tid är pengar, var det någon som sa. Time to say goodbye, sa någon annan. Det ska vara ett jävla tjat om den där tiden hit och dit. Det frustrerar mig något oerhört. Speciellt det mycket vidriga, men tidsenliga, uttrycket " Varför är det bara 24 timmar på ett dygn". Ett slags statement för hur oerhört upptagen och stressad man är som människa. Jag blir så trött på folk som ska verka upptagna, och stoltserar med det som om det vore någon bragd.

Störningsmomentet ligger främst i att det oftast är människor som knappt har mer att göra än mig om dagarna, som beklagar sig. Och det ska gudarna veta, att min tidsnöd sällan är påfrestande. " Åå, gud asså, idag önskar jag att dygnet vore 37 h, för då ska jag till tandläkaren, o sen fika med Fiffi, o sen måste jag blogga om hur tandläkaren gick, o sen ska jag på aerobics o fika med Bella, oh my god asså, för att inte tala om hur jag ska hinna se på sex and the city- boxen för sjuttiofjärde kvällen i rad. Sen har jag ju lovat Mimmi att hjälpa henne slinga håret, o det måste jag också blogga om, ohhh good ,snacka om bissiiii".

Jag vomerar. Låtsasstressade individer får mig att må illa. Om Obama eller någon som säkert är genuint stressad hade sagt "Yes, we can have 30 hour days", hade jag kanske godtagit gnället. Han har ju lite mer att uträtta än att fika och blogga eller dra ett step-up pass på gymmet. Hur svårt kan det vara att hinna med det nödvändiga? Jag ser då fan inga hinder för det, hos den gråa vanliga massan. Du ska äta en kvart, skita en kvart, ruska tupp/klicka mus ett par minuter, sova några timmar och tjäna ditt levebröd ( Dock har sällan dessa "förläng dygnet-individer" ens en heldag på jobbet/skolan att klaga på). Då kommer iallafall jag fram till att det finns ett halvt dygn till att fika och manikyra eller vad det nu är för skit ni vill slå ihjäl tiden med.

Min vardag går iallafall ihop. Och ändå ruskas det säkert mer tupp i mitt hem än hos de fake-stressade asen. Det är väl den här hemska fikakulturen vi har i landet, där det ska förtäras ciabattas och drickas caffe-mocha-frappe-espressos, och prata skit. Fakestressade människor och fika. Hemska saker. Ett dygn är 24 timmar och man dricker hederligt svart bryggkaffe. Inte 34 timmar och nåt fjantigt mochalatte-krafs. Svårare än så kan det inte vara... 

Nej, sluta låtsas. Jag vet att ni hinner. Det är bara att ta det lugnt, som mig. Mimmi kan fan slinga sitt stripiga hår själv och då slipper du även blogga om det. Fika är bara löjligt. Och inse att det förbannade sex and the city är samma smörja hur många gånger det än plöjs. Strunta i dessa tidsödande moment. Så, nu räcker 24 timmars- dygnet  till för dig med, din stressade jävel. Vem vet, nu kanske du t.o.m. får lite extra tid över till att ruska tupp eller klicka mus. Sånt lugnar, och är alla dagar i veckan mer stimulerande än nån fjantig cappuchino.....

Jag kände nu att kritiken om fakestressade människor, blev oförtjänt mycket vinklad mot typiskt kvinnliga bestyr. Även om de flesta fakestressade jag stört mig på varit just kvinnor, känns det örättvist att bara klanka ner på manikyrer, menstruationer och annat stereotypt kvinnligt. Jag har ju även stött på män med samma störande fakestress-anda, och borde således ta upp typiskt manliga exempel som svetsning och snusspottning. Såna jämställda exempel får jag dessvärre ta en annan dag, för dygnet är snart slut och ett dygn är som sagt bara 24 timmar...

 Herregud, jag har ju inte all tid i världen....

...DU SA DU BEHÖVDE TID, OCH DU HADE TID...