urbanana

Jag går på Bukowskis linje och försöker mig därför inte ens på något givande blogginlägg. Idag ska jag dricka öl. Punkt.

Det här är smutsens högborg. Helvetets förgård. Här sitter jag allena och ägnar mig åt min nya hobby som jag fantasilöst valt att kalla curlingonani. Det är en hobby som är precis som den låter. Man vet att den totala dekadensen snart är kommen när cornerguards, skotten och Anna Le Moine är livets ljuspunkter.

Jag tror det är kvastarna som gör det hela så vackert. Skriken, sopandet och en fascination över att en totalt obegriplig dussinsport som till och med PRO ratat i sin inplanerade vardagsmotion, får ta plats i OS. Fast egentligen är det mesta obegripligt i dessa sammanhang. Puckelpist, skelleton och damishockey, för att nämna några. Den stora skillnaden till varför curling är en så fantastisk "sport" är att den verkar locka virila kvinnor med ett fördelaktigt yttre. Så kallade milfs..


Det är stadiga pukor så långt ögat når. Schyssta hyllor, bombastiska juver o.s.v. o.s.v. Visst smyger det  sig in en och annan rugguggla där med, men inte alls lika högfrekvent som i låt säga damhockey.

Nu kan det ju låta aningen chauvinistiskt att döma idrotten efter utövarnas ytliga förehavanden. Men vad förväntas egentligen när det sätts konstiga sällskapsspel på programmet, med dumma regler som bara Hulting förstår?! Och andra obegrepliga grenar som låt säga damhockey...


Kan skidor och skytte bli skidskytte?! Kan pulkaåkning på bana bli rodel?! Kan bowling på is bli curling?! Kan damer och hockey bli damhockey?!


Ja, då lever drömmen..





..Curlingonani for Sotji 2014!!

...NU TAR JAG TVÅ OLYMPISKA RINGAR OCH SÄTTER SOM HANDKLOVAR PÅ KRIGET...

Då kan vi redan nu avslöja vem som får bragdguldet, Jerringpriset, guldbaggen och Nobelpriset i vadsomhelst. Även om det skulle gå och bli världskrig och svenska fotbollslandslaget därmed får en gratisbiljett till sommarens VM, varpå man slår Brasilien med 17-0 i finalen, där femton av strutarna klackas in av en comebackande Klas Ingesson.

Det spelar ingen roll om Foppa avgör OS-finalen på straffar igen, efter att han brutit foten och fått lungan punkterad av Pichler som gått lös med Aco:s gevär.

Visar det sig att den georgiske rodelåkaren som dog, egentligen tävlade för Sverige, återuppstår, får köra om tävlingen naken med sprutgrädde på bröstvårtorna, samt som ett mirakel går och vinner spektaklet, spelar det ingen som helst roll för eventuella hederspriser.


För ingen ler ju som Charlotte Kalla. Det vet folket i stugorna...

Men grattis förfan!

En gång var jag en nobel riddare i hockeyfrilla. Välsvarvad, atletisk och testosteronstinn omklädningsrums- fältherre. Det bedrevs skamlöst neandertalarvrål  till höger och vänster. Man avfyrade en så kallad pissbomb på någon stackare som schamponerade sig. Man pratade fitta i det lätt homoerotiska svetthögkvarteret man kallade omklädningsrum. Man lärde sig spela hemglass-trudilutten med ballen. Man spelade ishockey helt enkelt.

På fritiden var jag en nobel don juan i hockeyfrilla. Glänsande, otvingat genomball. Man spräckte mödomar och okynnesknullade i skogsgläntor. Tog en större snus än Slangen och var sådär äckligt nöjd med den man låtsades vara eller kanske var. Man var en pojkslyngel med vuxenambitioner.

Sentimentala skola vi icke vara. Därför ger jag mig nu innan det ballar ur och jag börjar romantisera första pubeshåret eller Elloskatalogs-masturberande. Alla har vi varit där, så det känns lönlöst att diskutera de där gyllene åren man tog okristligt långa duschar eller blev "bajsnödig" 42 gånger om dagen. Det lever i det förgångna och låt det så förbli.

Men det är nästan så storslaget och annorlunda att man inte tror på det. Men hockeyfrilla hade jag. Varken överdrivet rundlagd eller oknullad var jag. Jag vet inte om det var så mycket bättre, men det är fan inte bra.


Sensmoral: Jag är en korpulent, bajsnödig antihjälte utan hockeyfrilla..

...SEN BLEV DET ALDRIG BÄTTRE ÄN SÅ...

Imorgon smäller det gott folk. Då bär det av till den sämsta av städer för att se den bästa av artister. Nu ska jag ägna natten åt att tillbedja tåggudarna att för en gångs skull förbarma sig över Statens järnvägar. Åtminstone sträckan Karlstad-Göteborg. Jag skola bedja.

Gud som haver barnen riktigt kär, se till mig som aldrig lär. Gud som haver barnen en gång till, jag som aldrig kunnat sitta still. Snacka om långa tåg av längtan. Aja, det blir nog suverän sprit till frukost, suverän sprit till lunch. Och min grogg liknar en laddad pistol när jag sjuger den blå himlen blues.

Ingenting gör mig, bara en främling överallt. Scheisse, jag är en idiot. Du är religion och jag är Elvis Presley för en dag..






Vem fan stavar längtan med k?! Det kan inte båda gått inför tågresan..