Promillehalt 0.0...
Usch..
Denna helgen är märkligare och större än jul och påskhelgerna tillsammans. Jag ska vara nykter. Kommer utelivet sakna mig? Räknas det som ogiltig frånvaro? Ska man gå till utskänkningsmannen i Karlstad med en lapp om tillstånd från mamma? Som ni kanske förstår var det ett tag sen jag höll mig hemma en hel helg. Anledningen till att jag ska begå denna åttonde dödssynd beror som så mycket annat på en gapande plånbok. Men jag förundras över hur det ska gå att vara en vit och osyndig man. Känslan är svår att beskriva. Det känns som ett hål i själen. Ett alko-hål.....
Morbror Ubbe
En annan anledning till att jag ska vara sober är att jag ska agera duktig morbror. Min systerson Fredde kommer upp i helgen. Så det blir mycket tv-häng och annat nyktert tillvägagångssätt. Kan ju vara kul det också??!
Varningssignaler
Här sitter jag och beklagar mig över att inte dricka EN helg. Varningsklockorna borde ringa. Jaja någon svaghet måste man ju ha här i livet, eller 17. Är det inte beroende av det ena så är det av det andra: =)
PS. Jag vill understryka att jag rent principiellt ogillar när man hädar Bamse eller Astrid Lindgrens figurer. Men denna filmen är enda undantaget. Hittils. DS.
Sittning, modell finare...
Jävla rolig kväll
Tänk att så många timmar på krogen kan gå så fort.... I torsdags var det då dags för den fina finsittningen. Dagen började med en långkörare i skolan med muntliga redovisningar. Jag, Mickan och Issa bildade som vanligt
en ganska oslagbar trio. Vårt föredrag blev lyckat med ett litet minus för att vi råkade prata lite länge. Jaja, det var ju ändå inte något tråkigt skolarbete jag skulle berätta om här. Det var ju sittningen. Jag kom hem vid 14isch och svidade om till min dyra kostym från den mycket eminente designern Dress Mann von Batistini. Sedan bar det av till Erika på förförfest med ett packe Hackenberg. Där satt vi som vanligt och filosoferade kring livets stora och små frågor. Vid femtiden gick vi till Campus 2 på den mer officiella förfesten hos Rasmus. En mycket trevlig tillställning, för att inte säga utomordentligt fantastiskt med tanke på att jag och Rasmus var enda pojkarna bland en hel hög damer. Men det var snabba ryck denna kväll, så med alkohol i alla strupar fick vi ila vidare mot stan och Arena. Där var det först klassiskt mingel med skumpa, som på alla tillställningar som håller stil och klass. Sedan var det hög tid att slå sig ned vid borden. Återigen hade jag Emelie som bordsdam, och även fröken Janliden. Maten som bjöds har jag inte mycket minnen av, men den var säkert delikat. På scenen började så smått prisutdelningen. Min nollegrupp hiphop tog väl inte direkt storslam på den fronten, men jag älskar dom ändå. Jag stod även för lite spex med en specialkompone
rad rap till mina kära nollor, ursäkta ettor. För sittningen avslutades nämligen med att nollorna svor Infernoeden och blev just ettor. I och med detta fanns inte nollefriden längre. Vilken befrielse! Folk hånglade som om de aldrig smakat saliv förr i livet. Så mycket gnistor har nog aldrig blixtrat till i Infernos historia. Partajet fortsatte och övriga allmänheten började välla in på studenttorsdag. När jag tänker tillbaka på kvällen blir jag nästan rörd av vilken ljuvlig afton detta var. Även lite vemod eftersom man inte kommer träffa dessa människor lika mycket nu. Men vi har lovat att fortsätta kröka på tillsammans. Låt nu för fan inte detta bara vara tomma ord. Cus me love ya loong tiiime...
En tvådagars slår aldrig fel,väl?!!
På fredagen var det bara att ladda upp batterierna för lite mer öldrickerier. Jag, Rasmus och Watson åkte hem till Jennifer på förfest. Med i det alkoholförtärande sällskapet var även Emma. Det blev en lagom stillsam skiva med tanke på det höga tempot kvällen innan. Eller stillsam och stillsam, vissa krökade ju hårdare än andra. Jag nämner inga namn, men endast fyra av fem var i skick att åka till krogen. När vi kom till stora torget bestämde vi oss för att gå på Ankan. Där var det mycket folk och roligt i största allmänhet. Men det var svårt att tända till, för man kände sig alltför bortskämd med stämningen från kvällen innan. Men som sagt, det var inget fel på fredagen heller..
En tredagars slår aldrig fel, väl?!!
Och på den tredje dagen drack han rusdrycker, och han såg att det var gott.. Även lördagen fylldes med fest. Världens bästa fadder, Marika, anordnade fest. En mycket trevlig sådan. I hennes lilla lya på uppskattningsvis 25 kvadrat, trängdes 
uppskattningsvis 25 personer. En salig blandning av faddrar, ettor, tyskor och Grästorpsbor samlades under Marikas tak. Med en sådan kompetent värdinna kunde det inte bli annat än skitskoj. Dock satte jag mig i en lustig situation med den stackars tyska utbytesstudent-tösen. Dialogen i fråga:
- I am from Flensburg in Germany..
- Ohh, do you know the swedish expression flens-ost?
- Noo??
- Flens-cheese?!
- No, what is it?
- Kind of hard to explain.....
Ja så kan det gå när inte haspen är på. Hursomhelst åkte vi in och gick på Nöjes och dansade loss.Det var kul, bara att man tappar bort alla hela tiden. Men, med risk för att verka tjatig, så var även denna kväll helrätt...
En fyradagars slår aldrig fel, väl?!!
Jo det gör det faktiskt. Idag har det varit pizza, glass och fotboll på programmet. Trevligt förutom att både Bajen och Milan förlorade. Som tur är har vi ingen skola imorgon, så jag kan unna mig en rehab-dag till. Nu ska jag tuba och sova. O aj aj aj aj, buff....
...YOU GOTTA LOVE MILK AND ALCOHOL...
Saknad..
Idag kände jag en känsla som det var längesedan jag kände. RIKTIG saknad. Visst tänker jag på pappa då och då. Men idag saknade jag mer än på länge. Saknaden kom när jag stod och rökte, vilket ironiskt nog var det som tog hans liv. Den som lever lär sägs det. Men vad har jag lärt mig när jag röker?! Jaja dom där tankebanorna går i vågor. Våga leva vidare. För ibland finns det saker man måste våga göra, annars blir man bara en liten lort...
Levande död, död levande?!
Nollningen nästan över
Nu har två veckors nollning kommit till ett slut. Endast finsittningen återstår på torsdag. Glädje har blandats med ångest, fylla har blandats med bakfylla i ett enda stort myller av fest och ståhej. Men nu är det alltså över. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Huvudet är inte direkt på skaft en dag som denna. Jag går omkring med ett antal hjärnceller fattigare och försöker komma på hur man fungerar som en normal, nåja, iallafall något sånär fungerande människa. Nu börjar vardagens trista lunk och frågan är hur lång tid det kommer ta att få de allra nödvändigaste kroppsfunktionerna att fungera igen. Typ tänka. Typ äta. Typ sova. Typ utan sprit i blodomloppet...
Seså..
Nu lät jag som en gammal proggare på 60 bast utan framtidsutsikter. Så känner jag mig idag, dock. Men det har ju varit fantastiskt kul under resans gång. Jag har lärt känna många nya underbara människor. Med dessa fantastiska individer i Infernos studentförening har nollningen blivit den bästa ever. Vi har hunnit med att komma sist i flottracet, haft herrmiddag i wifebeater-linnen, shotat Capten, berättat hemligheter och förmodligen 749 andra händelser som vore värt att nämna. Men många historier försvinner ju under resans gång på grund av lite klassisk fylle-amnesi. Tack alla för att ni gjort detta till två unforgetable veckor. På torsdag är det final, så släpp alla hämningar. Let´s go fuckin´mental!
Litet axplock från en fantastisk tvåveckors-"trip":
'**********************************************************************************************************
Tack 1 till alla som jag tjuvar bilder från...
Tack 2 till Belsing för ölen jag fick på Arena...=)
...EVERYTHINGS GONNA BE ALRIGHT...
Nollning
Nu är vår nollning igång. Med undantag för att man super bort sitt immunförsvar är det fantastiskt kul. Det började med stadsvandring för våra nya studenter, som för övrigt är ett mycket törstigt och därmed mycket trevligt gäng. Vi gled runt på staden och lekte diverse lekar och sjöng våra halsar hesa. Redan tidigt nästa morgon åkte vi i iväg på den årliga Infernoutflykten till Brunskog. Där hände så mycket kul så jag skulle behöva skriva en roman för att berätta allt som skedde. Jag kan dock nämna en mycket märklig detalj som jag tydligen sade i fylleröran. En stackars liten kvinnlig nolla fick nämligen mottaga följande fråga av en viss herr Turesson: " Kan jag få slicka på dina örhängen?" Ja, ibland blir jag faktiskt lite rädd för mig själv när böjelser jag inte ens visste att jag hade, dyker upp i alkoholens märkliga berusningseffekter.
Fylla all the way
I lördags hann vi även med en sittning på Teachers. Temat var de olika musikstilarna hiphop, rock och punk, som nollorna är indelade i. Även denna kväll fylldes av trevliga och roliga händelser som bara en nollning kan erbjuda. Just nu är schemat fullspäckat av roliga aktiviteter. Så en sketen blogg med ett par dussin läsare känner jag får prioriteras vid senare tillfälle när höstdepressionen kommer, och det inte finns så mycket mer att sysselsätta sig med. Men nu har ni en liten livsrapport från mig. Nu ska jag ladda batterierna för nya äventyr. Det lär nämligen behövas, för jag lider av svårartad rökhosta och organvärk. Men vad fan gör det när man vet att det inte är långt till nästa fylla, så man kan förstöra organen lite till?!.....
