urbanana

Jag känner mig inte fullkomligt frisk. Därför drar jag troligen till mor ett par dagar, och äter ägg och dricker Absolut Kurant. Kanske blir jag kurant.


Hihihi, där fick ni en påskvits som hette duga. Något äggstra att skratta åt i mörkret.




Nej, fyfan, man får tydligen göteborgshumor när man är feberdåsig. Bäst att ge sig. Jag gör som Jesus istället, och återuppstår snart igen. 


 Hare bra! Påsk-hare bra!

Hej, du sköning!

 Om nu inte klockan vore 05.21 så hade jag tamejfan skrivit ett utomordentligt inlägg om livets mening och allt det där. Men ni måste väl för helvete förstå att allt inte är en tango på rosor jämt. Ja. Gud vad jag kan leka med det svenska språket. Helt fantastiskt, tycker jag, mor och vissa andra. Och när jag ändå är på god väg att nominera mig själv till en Grammis, eller dylikt, så skulle jag vilja slå ett slag för min roman som jag kommer publicera nu när det studentikosa livet inte upptar all min dyrbara tid. Uj, så dyrbar, ungefär. Kanske blir det en episk barnbok med illustrationer av han den där Pettingsonsnubben Nordkvist. Kanske blir det en något ironikomisk sorgsam historia om kärlek, sodomi, borgarvördnad och svart kaffe. Det där förgågna, ni vet...

Det är hur jag ska lägga upp dispositionen som skaver i sidan. Jag vill ju gärna förklara för barnen vad kondylom är, men samtidigt bilda dess sinnen om växtriket, bokcirklar, snorkling och dylikt. Ja fy fan. Jag vill faktiskt (appropå vad?) be om ursäkt för de något fördomsfulla åsikter som uttryckts i de senaste inläggen. Det verkar ju sannerligen dumt att helt sonika anta att kvinnor håvar fram sin dildo så fort det vankas en sån där östrogen kväll. Den där attrappen kan naturligtvis slängas fram i helt andra sammanhang. Sugen som osugen. Rik som fattig. Torr som våt. Fnask som pryd, och så vidare..

Vad jag vill påpeka är att jag gör en krullig jävla pudel. I detta nu. Jag tar helt sonika tillbaka allt om dildoprövningar och kuddkrig. Det var fördomsfullt, för fan. Man beter sig inte så. En rejäl uppläxning inför sig själv är troligtvis det enda rätta. Självrannsakan, folkvett och Jesu lidelse borde ingå i våra kärnämnen. Hör du mig Göran Hägg?! Do you hear me?

Men egentligen är det ingen fara på taket, medborgare. Jag skrev något halvnedlåtande om mina kvinnliga kollegor i föregående bloggerier. Det är lugnt, mannen. Chilla, grabben. Take it easy, manboy. Det är faktiskt bra att säga saker, för att sedan ta tillbaks det. Det har jag sett på teve och således är det sant. Jag menar, jag hade ju förfan bara misstankar om att ni ägnade er åt de där vulgära aktiviteterna. Aldrig något bevis. Kuddkriget var ju bara en halvflyktig fantasi, som man på många plan önskade vore sann. Nu var det som sagt bara misstankar, men det  får nog bli ett personligt brev hem till era respektive, om vad fan ni ställt till med. Brevhelvetet ska allra helst gå i gälla färger. Skrikigt och bra. Allt för att visa att en misstänkt jävel, automatiskt är en skyldig jävel. Sånt kan vara viktigt i ett modernt moderat samhälle. Livsviktigt, och ingen struntsak som man bör avgå för. Är man totalt jävla okunnig, så bortses det gärna ifrån. Ingen fara på taket, medborgare. Bevis är för kärringar. Hör du mig Beatrice Ask?!  Do you hear me, you cunt?


Till råga på allt och ingenting så växer min kalufs som om den voro tillhörande en sjuttiotalsvagina. Inget ont om dessa, men jag ville bara säga nåt kul och högst ovesäntligt. Håriga är även turkar, muslimer, diverse och annat antagligen tveksamt folk. Hör du mig Jimmie Åkesson?! Do you hear me, you cunt?



Och Lars Ohly är alldeles för vanlig och mänsklig för att ni ska gå på den äckliga politiska retoriken. Så jag vet fan inte hur vi ska ha det. Livet är fruktansvärt patetiskt när man önskar att Mona Sahlin vore statsminister. Det minst värsta, typ. Glöm heller ej Maud Olofsson, då du sitter nedpissad, heroinpundig och med solsken i blick. Då du sitter med din förbannade röstsedel. Tänk då, medmänniska, lockas du verkligen med av arbeit macht frei- retoriken?! Antagligen, o du mindre begåvade! O ja, ack o ve, vänsterelitism, dagen till ära...

 Hör du mig Anders Borg?! Hör du mig Fredde?! Hör du min budgetproposition, ditt svin?! Do you hear me, the bold and the beautiful?


Man vill verkligen inte höra om det otrevliga, men man vill ju dock veta vad det blåblodiga debaclet handlar om. Survival of the fittest och sån där jääävla skit, va?! Jo alla måste höra! Alla ska med! Alla får ett jävla jobb, för in i kuken! Nån anonym patetisk människa kanske förspills, men det har vi aldrig önskat oss och därför bryr vi oss heller icke. Hör du mig, liberal?! Do you hear me, Janne B?




HÖR DU VAD FAN JAG SÄGER????? DO YOU HEAR ME??

...WHO LET THE DOGS OUT?!...

Jodå. Det senaste inlägget tog minsann skruv. Knappt ett dygn efter att texten komponerats blev undertecknad inbjuden på tjejkväll. Och i sann forskaranda accepterade jag inbjudan, för att äntligen kunna besvara frågan vad de egentligen gör på dessa sammankomster. Detta mysterium som plågat penisprydda individer sedan tideräkningens början.

Länge funderade jag på att ta med min gamla Batman-pyjamas, storlek etthundratrettio centilong, för att inte verka helt bortkommen, och på något plan verka klädkodsmässigt världsvan om det där väntade kuddkriget skulle bli av. Länge funderade jag på att knacka på hos grannflickan och oblygt fråga om hon hade någon form av attrapp, vibrator eller analplugg att hyra ut. Man vill ju verkligen inte sitta attrapplös när den beryktade dildoprövningen går av stapeln, tänkte jag lagom naivt.

Men jag hittade inte min gamla pyjamas och grannflickan var inte hemma. Så jag nöjde mig med ett tjog folköl som packning på min världsomsegling. De har säkert överseende med att jag är nybörjare, resonerade jag. 

Något blygt och med flackande, undersökande blick äntrade jag den östrogena festlokalen. Kvällens höjdpunkt var tydligen Melodifestivalen. Sådant får en forskare faktiskt ha överseende med i sitt fältarbete. Vankas det Idoldeltagande tonårspojkar med magrutor, är säkert steget till attrapper och vibratorer inte långt borta, tröstade jag förnöjt mig själv.

Kvällen fortskred och folkölen med den. En enda väntan på det förutspådda. En enda lång väntan på självlysnade rabbits, eller åtminstone lite huvudkuddar att fnittrandes kriga med.  Och det kan jag säga herre, man och dräng; Varken pluggar, kuddar eller pyjamaser såg dagens ljus under kvällen..

Jaha, is this it, tänker du, din dumme jävla karlslok av patriarkatet?! Nja, trots en något oprofesionell insats från min sida, där lärdomar drogs att inte hinka litervis med fulöl mitt i pågående fältarbete, så genererade min forskning i tre mycket viktiga slutsatser:



1. På tjejfester hånglar man med varandra.

Man infriar den där lilla ådran av homoerotik som pirrat i bäret sedan man var tretton och råkade zappa förbi någon hål-mot-hål-video på tv1000. Inga dubbelpipiga attrapper, men väl lite casual tungbrottning. Eftersom jag under denna afton betraktades som en jämlike, fick även jag vara med och leka salivutbyte. Kul för mej!

2. På tjejfester kissar man med varandra.

Fast det där är ju inget banbrytande forskningsresultat direkt. Det visste alla redan. På denna punkt ställer jag mig dock lite frågande till om jag verkligen betraktades som en jämlike. Kasta vatten fick jag nämligen göra allena. Ingen ville kissa med mej. :(

3. På tjejfester gråter man med varandra.

Man försöker till en början att inte nämna det där tråkiga om att en av flickorna i gänget snart ska lämna byn. Men när Peter Jöback går upp i falsett går det tamejfan inte att stå emot tårkanalernas vilja längre. Man storbölar och tar gruppbilder att vara sentimentala till i framtiden. Varpå man gråter lite till, samtidigt som man viftar lite lätt med fingertopparna framför ögonen, i den naiva tron om att det ytterst minimala fläktdraget ska hindra mascaran från att rinna. Något som trots idel försök, aldrig lyckats.

 På denna punkt vägrade jag vara jämlike. För alla män med värdighet vet att känslor är något man ska vara sparsam med att uttrycka. Gråta som riktig karlakarl är endast tillåtet om man under brinnande OS upptäcker att man har dubbla medborgarskap. På sin höjd får man fälla en tår i smyg, om jakthunden blir uppäten av en varg. Aldrig annars. That´s what i´ve been told..




Epilog:

Trots visioner om kuddkrig och annat som inte infriades var det en trevlig afton. Den lärdom vi kunnat dra är vikten av att bejaka sina kvinnliga förehavanden, dock i sunda doser. Tänk på det pojkar. Denna okända oas som i folkmun kallas kvinnoplanet, är i mångt och mycket icke att förakta. Ett stort steg har tagits inom ådran genusforskning. Vi är alla individer av olika slag. Visa respekt för varandra systrar och bröder! Även om det är fjantigt att böla för ingenting, så bör vi icke avfärda det som enbart strunt. People, unite!!











I min ensamhet fällde jag en stillsam tår över att Manboy inte vann schlagerfestivalen. Bejaka, bröder. Bejaka flickan inom dig...

 ...SPICE UP YOUR LIFE...

Det där med jämställdhet är som bekant alltid på den förbannade tapeten. Och inte mig emot. Söta Molly får gärna bli plåtslagare och tugga snus och ogenerat klia sig i skrevet, om det nu är vad söta Molly vill få ut av sitt jordeliv. Och jag ser heller inga större svårigheter i att Bengt klär sig i rosa prinsessklänningar om helgerna och leker med Barbie och allt det där klassiska...

Men alla parter bör väl fan ta sitt ansvar. Jag anser mig trots kvinnors svårigheter att kommunicera effektivt, ganska duktig på att föra mig bland det motsatta könet och någorlunda förstå vad de menar (så länge man är nykter red.anm.). I och med att jag bemästrar denna avancerade konstform har det fallit sig så att jag skaffat ett antal vänner med snippa. Väninnor för den som vill. Riktigt bra polare till och med..


Men, och det är här men:et tar kraft! Plötsligt blir man utstött till en lägre stående människa bara för att man råkar ha en ful jävla skinnbit med fyllning mellan benen. Man kontaktar de kvinnor som man knytit vänskapsband till för att höra om de vet var det finns tillgång till avslappnad öldrickning och möjligtvis lite harmlös petting. Då får man det oförberett i ansiktet som en bulgarisk porrskådis - " Ja, jag vet en fest, men vi ska ha tjejkväll".

Och plötsligt suddas alla illusioner om ett jämställt samhälle ut. Igår var jag en reko kille som minsann kunde hålla inne med okvädningsorden och bete sig som en man av det nya samhället. Idag är jag minsann en neandertalare med kuk, som med alla medel bör hållas borta från kuddkrig i pyjamas, dildoprövningar och allt annat som jag misstänker hör de där tjejkvällarna till...

Avhysad och utstött. Avhysad och utstött som Vargen när han rånade godisaffären i ett oförglömligt Bamse-magasin. Avhysad och utstött som horor utan öppning, som invandrare i ett sd- samhälle, som astmatiker i rökrum, som grisrumpor i ett veggo-kollektiv, som...män på tjejfester.

Bara för att jag är så upprörd på denna företeelse går jag nu i strejk. Ikväll har jag bojkottat det stereotypt kvinnliga och kör således manlig ensamfest med folköl och porren på högsta volym. Röka inne och spotta snus på golvet ska jag också göra, tamejfan. Kanske går jag på krogen senare och rycker flickorna i bh-banden så de får rodnader mellan skulderbladen. Kanske letar jag upp lite brädor och en hammare inatt, och spikar ihop en jävla altan, såsom män gör. Stereotypa män. En sån man tydligen blir om man har balle, och det vankas tjejfest....

...THE EVIL THAT MEN DO...

Idag har jag jobbat på låtsas. Utan varken lön eller reseersättniing för skoslitaget på min vandring till skolan. Marknadsförare kallas jag lite märkvärdigt. Det är en sån där som skulle tatuera in logotyper runt sin nyfödda dotters fontanell för att få lite uppmärksamhet.

Det börjar ju nämligen dra ihop sig till sånt där vuxenliv som en ärbar medborgare bör ha. Jobb, husvagn, katt, ansvar, prostataförstoring och allt sånt där. Och då duger det fan inte att bara uppge en fil.kand.-examen i sitt cv. Man ska ju ha även helst ha erfarenhet inom allt från bergsprängning till make up- artisteri.

Då kommer jag fan inte långt med min meritlista, hur mycket den än förfinas;

* Fia med knuff- terapeut (personlig assistent)

* Miljömedveten nermalnings-president (Kastade in plastbitar i en bullrande kvarn på fulindustri)

* Framstående account manager av välfärdssamhället (Socialbidragstagare)

* Inredningsarkitekt inom utomhusdekor (Rabattrensande vaktmästare)

* Demontränare (Hockeytränar-utbildning steg 1)

* Välrenommerade chefskvaliteér med inriktning teambuilding (1 dags fadderutbildning på skolan där man lärde sig leka och att det inte är tvång att vara drängfull under nollningar)

* Renhållningsingenjör inom avancerad hushållselektronik (Satte ihop dammsugarfilter)

 

Nej, det där duger ju fan inte. Så därav anledningen till mitt oavlönade arbete. Förhoppningsvis ska det väl leda till åtminstone en bra merit, så att man efter tre års slit på universitet lyckas roffa åt sig ett lokalvårdar- jobb eller liknande.

Men även om det skulle sluta i ett sådant såkallat lågstatusjobb, gör det ju inget, för jag har faktiskt sett på teve att den förträfflige Anders Borg minsann ger mer pengar i plånboken till alla. Han är en fin människa som tänker på fotfolket den där hästsvansprydde alfahannen. En förträfflig människa rentav, som nog inte för en sekund skulle tveka på att tatuera in skattelättnader, skrivet med versaler, runt sin nyfödda dotters fontanell.  

Heil, arbete åt alla! Heil, Maud Olofsson!! Four more years?!...







..eller VA? Idioter..

...WORKING 9 TO 5...