Sommarlov från orrrdet...
Fan den där brunbrände fan har satt sig på hjärnan. Hans skorrande "rrr" och omåttliga självgodhet ekar som ett mantra i skallen. Han försvinner inte....
Nu vill jag att ni lyssnar noga, för det här är kvällens viktigaste mening:
Jag tror jag tar sommarlov från bloggen??!! Från och med nu kräver jag knulla och nobelpriser för mitt skrivande. Ett tag iallafall...
Demokratiskt dravel...
Idag damp det ner. Röstkortet. Nu får man vara en god medborgare igen. Det är ju tillfredsställande. Fast bara för att det är val kan man tydligen inte avsätta borgarna i dagsläget. Det är bara sånt där fjolligt EU-val, där det ska röstas fram vem som får åka ner och bestämma om pris på havre och hur gurkor enligt normen ska se ut. Men rösta måste man göra, annars tar säkert Anders Borg över världen, och i ett sådant hemskt samhälle vill man ju inte leva..
Det är på tapeten att rösta på skumraskpartier i dom här EU-valen också. Såna där junilistor och annat påhitt. Piratpartiet ska det tydligen vara denna gången om man är ung och tuff. Vifta med jolly-rogers och skrika om fri nedladdning och dricka läskedryck med mycket koffein. Finniga brillrävar som vill runka ifred(ipred) framför sina Flashback-forum. Fine, det kan man väl få göra. Men sen då? Allt det där andra...
Vill man rösta på ett ännu tuffare skumraskparti, så är det nog dom där Sverigedemokraterna som gäller. Då får man leva ut sin ingrodda blöjrasism och längta efter det gamla folkhemmet med röda stugor och mulliga husmödrar att sätta på över köksspisen. Det är säkert himla bekvämt också att filosofera om en svunnen tid, medans samhällets alla problem är Rosengårds och andra hemska ställens fel. Så om man vill göra det lätt för sig och känner att man är en ulv i fårakläder, är det nog ett hemskt bra val. Man slipper tänka iallafall. För det kan ju vara jobbigt....
Vill man vara en himla lustig prick kan man även skriva Kalle Anka på valsedeln. Det har jag hört att många brukar göra. De måste vara några hemskt okreativa människor. Har man svettat sig iväg från bakfyllesoffan till vallokalen, och prompt ska rösta på något som inte finns, kan man väl för helvete hitta på något roligare än Kalle Anka....
Jaja, man gör som man vill. Man har ju faktikst rätt att vara idiot även i en demokrati. Jag röstar iallafall på vänsterflanken. Hur långt ut på den flanken det blir, beror på hur mycket arbetarklass man känner sig den 7 juni. Sen vilken skillnad det gör är väl en annan sak. Jag får nog inte ligga mer för det, och en snusdosa kostar fortfarande 40 spänn.
På något sätt är allt hemskt borgarnas fel. Det är jag säker på. Tror jag..
...ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT...
...urbanana demonstrerar
Ibland drömmer man om skönhet. Att man vore lik Brad Pitt, Johny Depp, eller någon annan figur som får gemene trosa att fuktas. Nu har jag ju redan insett verkligheten och gett upp drömmen om att vara affischmaterial för flickrummen. När man tacklat denna verklighet och inser att man tvingas leva med en blek hängbuk och vattenskalle, kommer det så äntligen. En kvinna tycker jag är lik en kändis. Vem kan det vara, frågar jag mig entusiastiskt? Så fick jag höra det. Som vanligt när man väntar på något gott, slås drömmarna i spillror. Ingen Brad Pitt, kanske. Ingen A-kändis, direkt. Men min dubbelgångare berör svenska folket iallafall. På ett äcklande sätt. Så vi är nog rätt lika ändå...
LIKA SOM BÄR, tydligen:
Ditt handslag var fast...
Ulf Lundell är verkligen preteniöst, jag vet. Helvete, jag vet ju inte ens om han är på riktigt. Guuuud va musikliberal man kan vara idag då. Smaka pung, o berätta allt om din bästa och senaste outfit...
Jag älskar att skriva utan mening. Helst med mycket könsord. Könsord är bra, dom ger uttryck för allt och ingenting. Glädjeflicke-uttryck-skällsord slår ändå bäst tror jag. Luder. Tack Björkman, för det bästa vedertagna frustrationsuttryck vi har här i vårt annars så bleka land. .. Kärring börjar bli så gammalt och omodernt..Fitta, känns så tråkigt allmänt, för att inte tala om hora...Luder är mer allmänt bra och lätt sofistikerat.....
Du levde av dikt och dog av demoner, motherfucker......
Hovnarr...
Finkultur ska det vara, sa borgarkärringen och daskade gåslevern i marmorbordet. Idag har undertecknad varit på studiebesök på Värmlandsoperan inför ett skolarbete. Det ska lockas unga att gå på opera, minsann. Jag intog en minst sagt kritisk ståndpunkt till troligheten i detta försök. Vilken mentalt frisk ungdom vill sitta och dricka rödtjut till överpris, bland överpudrade primadonnor och pompösa grevar, medan det vrålas italienska arior i fyra och en halv timme?!
Men ack, det skulle minsann vara en kontroversiell föreställning av Rigoletto, den gamle hovnarren. Håll i hatten nu, ni högkulturella! Det skulle användas en saxofon i föreställningen. Nya grepp. Revolution. För oss fotfolk kan det nog beskrivas som rena punken, i detta sammanhang. Lite Häng Gud, i operaform.
Skattefinansierat är hela cirkusen också. Jag kan nog tycka att krösusarna som vill se opera kan betala uppsättningen själva. Det har de säkert råd med, om de skippar någon förädlad monockel eller guldtrådskorsett, once in a while. Men vi ska ju som det så fint heter, vårda och bejaka vårt fina kulturarv. Eller ja, Italiens i detta fallet då. ...
Men jag är inte den som är den som är den. Ett ärligt simulerat försök att fixa ungdomar till operan ska göras, annars får jag ingen examen. Och italienska är ett vackert språk. Det gäller att vidga sina vyer och smaka på det kulturella finrummet. En liten semester från fattiga trubadurer, hor och rusdrycker. En sund blandning av hög och låg- kultur är säkert bra för människan...
Nä, nu ska jag se på porrfilm och lyssna på Verdi...
...RAJ,RAJ, RAJRAJRAJRAJ, RAJ, RAJ, RAJRAJRAJRAJ...
Det eviga, vidriga återtåget...
Det var som om de spelade ett parti svälta räv inuti min skalle. Som en tvekamp som egentligen aldrig behövde se ett slut. De tjattrade som ciderberusade högstadietjejer. Argumenterade med övertygande retorik. Jag ville att de en gång för alla gjorde upp, så jag slapp höra deras argumentering i huvudet. Antingen fick den ene vinna det där jävla partit svälta räv, eller så fick de helt enkelt dela på kortleken. Psykotiska röster i huvudet varje sommar. Jag orkar inte längre, så gör upp era svin, sade jag till dem.
-Ok då, sa den mordiska rösten.
- Ja, en debatt är en fredlig lösning, sa förnuftet.
- Det är bara som så att jag är jävligt trött på en människa. Han borde dö, den jäveln.
- Jo jag vet att du är mordisk. Du skriker om blodutgjutelse vareviga sommar.
- Egentligen är det väl inte han i sig, som borde försvinna. Det är alla förbannade flintastekspervon och bag-in-box-pretton som är skyldiga till hans existens.
- Men, du mordiske, du måste förstå att medmänniskorna inte vill ha större mening i livet än grillkvällar och billigt vin. Och med sådana livsambitioner passar mannen du vill döda alldeles utmärkt.
- Varför ska jag behöva se och höra på aset bara för att alla andra gått på lallandet?
- Där har du en poäng, sade förnuftet.
- Så varför kan vi inte bara förinta roten till allt detta onda?
- Man kan inte bara döda för att man avskyr någon. Vi lever ju i en rättsstat. Men ok, fantisera får man. Tänka på det i smyg. Men inte så någon hör. När alla vännerna gått hem, och festen är slut för längesen..
-Käften, nu provocerar du mig bara!
- Dobidobidamdam. Chalalala. Sommartider hej hej...
- Men lägg av, jag trodde vi debatterade.
- Jag har inte mycket att tillägga.Som jag sa, får man fantisera. Även jag som förnuft kan ibland drömma om att se hans skalle krossad på en sten, vid en sjö, i en skog..
-Nu var du rolig, va. Men ok, vi håller det vid fantasier. Jag får helt enkelt sansa mig nästa gång jag tvingas höra Halmstadshoran.
- Bra, då är vi överens. Allt är som det ska.
- Ingenting är som det ska. Likadant från dag till dag, skojade den mordiska rösten mordiskt.
Så var partit äntligen över. En kompromiss fick lösa konflikten. Så länge svensk sommar finns, finns han. Så länge flintastekar och bag-in- box finns, finns han. Det är bara att ledsamt inse. Så länge det finns idioter, finns Per Gessle. Den psykotiska svälta räv- matchen har iallafall tystnat. Men ibland kan jag ändå höra rösterna inuti skallen, fantiserandes i samförstånd:
-Äta, jobba, sova, DÖÖÖ! sjunger dom i kör.Å dom ler, och jag ler. Å dom dansar, och jag dansar. Men dom dansar inte lika bra som sjömän..
...FLYTER UPP PÅ LAND...
...ingen neråtsång som du ska bry dig om
Ensam, alena. Ja man börjar bli kung på allt det här. Jag och Thåström förstår varandra iallafall. Kanske är det huvudsaken. Tjusningen börjar bli att sitta som en gammal gubbe och övertolka hans sorgliga texter. Det är något jag har trots allt. Thåström och nattlig bitterhet. Ta aldrig det ifrån mig, era enfaldiga svikare. Det är mitt. Det är jag. En wannabe, en copycat, det kan människor leva länge på. Jag med. Jag är Thåström.
Åtminstone nu. Åtminstone varje förgiftad sen natt och tidig morgon när verkligheten kommer påträngande. Då är jag en stor tänkare och ett vidrigt poetas. Annars är jag typ Björn Ranelid. Ingen och allt. Alla vet vem jag är, men jag har aldrig uträttat något...
"En del hittar inget, en del dom hittar allt. En del hittar bara, sånt som inte räknas alls..." - Pimme, min vän.
Romeo o Julia(touched 4 the very 1st time)
Flickan som han hade kyssts med kvällen innan skulle komma förbi denna kväll också. Nu jävlar, sade han till sina vänner. Nu jävlar ska mödomar spräckas. Han lade in en snus, tuff hockeykille som han var, och drog i sig en folkis till. Han kände dock vissa tvivel till om det skulle ske just denna sommarnatt. Men med öl och snus och truckerkeps och tumring kunde det fan inte gå fel, hann slyngeln tänka innan det femtonåriga flickebarnet anlände med sin orörda, oförfallna, obesudlade kropp. Han kunde sentimentalt se tillbaka på vilka kemiska reaktioner som måste antänts i hans pubertala blodomlopp den gången.
Julia, som flickan hette, verkade under kvällen inte helt oäven att ge upp kyskheten. Det tungbrottades friskt och han blev alltmer säker på att truckerkepsen och tumringen skulle göra sitt. Efter en lång kväll av intensivt kelande kände han att det var dags att fråga om det blev något samlag. Julia avböjde vänligen men bestämt denna inbjudan med motiveringen att hon ville förlora sin oskuld till någon hon var kär i. ÅÅÅ dessa känslor och kärlek överallt, jag vill ju ligga, skrek hans hormonstinna kropp. Men han fortsatte artigt kyssa den söta flickan trots uteblivet förstagångssyndande.
Så plötsligt hände det. Flickan slet upp två gummin av varierande storlek ur sina behåkupor och hon bad honom ta henne och han förstod ingenting men han roffade första bästa kådis och försökte åla på det på pubertetspålen och efter famlande och yrsel och struntsam med kondom så trängde han in i en flicka för första gången och han tänkte att det här är inte alls som på porrfilm men visstfan är det skönt ändå trots att flickan verkar ha ont men det förstår han inte riktigt för hans enda tanke är att han inte är en oskuld längre för nu är han minsann en sexmaskin som för tillfället känner att han ska komma men det är så skönt att han inte vill sluta och bara låter sexton års väntan spruta in i flickan som inte heller längre är någon oskuld minsann för nu hade hon legat med den tuffe hockeykillen som visst plötsligt ligger utmattad och nöjd i gräset bredvid truckerkepsen.
Han kollade på sin magiska tumring medans Julia tog på sina trosor. De kysstes och vandrade iväg hand i hand. Under månskensvandringen märkte de att platsen för synden inte varit den optimala. De hade visst älskat öppet på festivalområdet inför förbipasserandes ögon. Men det sket han fullständigt i. Nu var han minsann ingen slyngel längre. Han var en man i truckerkeps och tumring. Det var tamejfan Romeo och Julia som låg där nyss.
När de vandrat ett tag gick flickan på toaletten och kom ut med en bekymrad min. Jag är svullen som en kronärtskocka mellan benen, uttryckte hon sig oroat . Jaha, inte fan vet jag hur ett underliv ska se ut efteråt, men det är säkert helt normalt, Julia, O min, Julia, tänkte han tyst för sig själv. De vandrade runt utan mål och mening som de två rastlösa, tonårsfnittriga själar de var. De kysstes och log. De trodde på livet. På någonting iallafall. Han kunde nuförtiden gå förbi grönsakshyllan i butiken och få syn på en kronärtskocka, och sentimentalt se tillbaka på den där tidseran då han naivt fortfarande trodde på kärleken...
Han kunde sentimentalt tänka tillbaks på den där klara natten då han förlorade sin oskuld på en gräsplätt i Sunne, Northern Wermland...
- Have you ever been in love?
- Love is for real people.
- You sound real.
- I dislike real people.
If I were a girl...
Så nej, som Bodil hade jag nog inte växt igen. Snarare hade nog ryktet gått om Slyn-Bodil. En tvåmeterskvinna som aldrig tackar nej till lite stock. Visst hon är stor och okvinnlig, men hon knullar som om du hade jordytans sista penis, skulle snacket gå på stan. Fontänorgasmer får hon i tid och otid, hade omklädningsrumsdiskussioner i huvudsak handlat om. Ryktet skulle gå att Bodils byrålåda besatt sjutton uppsättningar klittvibratorer, i olika färger och former...
Visst skulle Bodil ibland vara ledsen över att hon betraktades som byns egna lilla barbara. Men hon skulle bara bita ihop och vara nöjd över att hon åtminstone fick köttslig kärlek när hon ville. Det är minsann inte karlarna förunnat, skulle hon tänka..
Bodil skulle vara sund feminist. Naturligtvis skulle hon tycka att män och kvinnor hade samma rättigheter. Samtidigt skulle hon se såpass nyktert på verkligheten att hon förstod att damfotboll är fruktansvärt att beskåda. Hon skulle även inse att Klick inte är den främsta källan till bildning. Och på fester skulle hon vara så självständig att hon gick och pissade alldeles själv. En drömtjej skulle hon vara. Som fick ligga när hon ville. ..
Om inte för att hon ville, så för att hon kunde...
...IF U SEEK AMY...
