urbanana

Ensam, alena. Ja man börjar bli kung på allt det här. Jag och Thåström förstår varandra iallafall. Kanske är det huvudsaken. Tjusningen börjar bli att sitta som en gammal gubbe och övertolka hans sorgliga texter. Det är något jag har trots allt. Thåström och nattlig bitterhet. Ta aldrig det ifrån mig, era enfaldiga svikare. Det är mitt. Det är jag. En wannabe, en copycat, det kan människor leva länge på. Jag med. Jag är Thåström.

Åtminstone nu. Åtminstone varje förgiftad sen natt och tidig morgon när verkligheten kommer påträngande. Då är jag en stor tänkare och ett vidrigt poetas. Annars är jag typ Björn Ranelid. Ingen och allt. Alla vet vem jag är, men jag har aldrig uträttat något...



"En del hittar inget, en del dom hittar allt. En del hittar bara, sånt som inte räknas alls..." - Pimme, min vän.