Den druckne matrosen...

Idag drömde jag om ett mer realistiskt liv. Jag skulle ju blivit sjöman. Till att börja med har jag redan ett ankare intatuerat på min kropp. Och det är en bra början, den bästa förutsättningen för yrket. Ett fint andra steg är att gilla whiskey och rusdrycker i allmänhet.  Den egenskapen besitter jag också. En tredje förutsättning är att ha samlag med sydamerikanska skökor. Det har jag aldrig prövat, men kan mycket väl tänka mig att jag inte är dålig på det heller.

På mitt fartyg "Hulda" skulle vi arbeta som riktiga män. Slita i snöstorm ute på böljan den blå. Sedan när vinden mojnat framåt kvällen skulle hela besättningen bli inbjudna till kaptenens hytt. Där skulle vi prata om gamla minnen till sjöss. Mannen med det yviga skägget som vi refererade till som "den gamle", skulle berätta om en gång när han ensam slog ihjäl fjorton hamnarbetare vid Sydafrikas kust, och när han blev rånad av ett harem argenstinska skökor. Vi andra i besättningen skulle bara insupa berättelsen, även om vi undrade över sanningshalten i historien. Men det skulle inte spela någon roll, för kaptenen var på gott humör och lämnade spritskåpet öppet denna natt. En historia behövde inte vara sann, när kuporna med whisky avlöste varandra, skulle vi tycka.

Efter många hårda dygn till havs skulle vi äntligen ha land i sikte. När det var dags för landstigning skulle det inte dröja mer än någon timme innan vi hunnit dricka oss fulla. Nej, förresten skulle vi redan vara fulla, det var vi hela tiden. Efter någon timme skulle vi ju redan ha hunnit med att både vara i slagsmål och besökt den sjaskiga hamnstadens bordell.
När småtimmarna kröp på skulle jag och min bäste vän ombord, en enögd göteborgare vid namn Berra, vackla runt på stadens pittoreska smågator. Några timmar senare skulle vi vakna i en gränd, med varsin pinuppa tatuerad på vänster underarm. Den smått korpulente Berra skulle bara skratta åt det hela. Han hade vaknat upp i tusentals gränder med tusentals nya blåtiror och tatueringar. Jag skulle ha en aning ångest över det inträffade, men göteborgaren skulle öppna en ny butelj whiskey där i gränden att dela på. Så min ångest skulle ej bli av långvarig art.

Sedan skulle vi snart vara ute på världshaven igen. Där skulle Berra bli så full att han skar av sig lillfingret på en konservburk. Händelsen skulle leda till blodförgiftning, och det skulle inte dröja lång tid innan min bäste enögde vän låg för döden. Jag skulle hålla honom i min famn och döva hans sista smärtande minuter genom att förse Berra med fartygets finaste rom. Innan havet tog Berra ifrån mig, innan min väns enda öga slöts, skulle han drucket viska i mitt öra:
- Detta är inte ett liv för någon. Havet är djupt, flaskan är djup. Finn kärleken min bäste vän, den är ännu djupare..

Där dog min dröm. Ett liv till sjöss kan inte sluta väl. Och finns det ens sjömän nuförtiden?! Nä, alla riktiga jobb där man blir svettig har försvunnit. Det är nog bäst att fortsätta läsa media, så omanligt och osvettigt det må vara. Fast tänk vad ljuvligt det vore att slita i snöstormen, med en kupa whisky i handen, istället för att jämra sig över så värdsliga saker som en tenta. Livet måste ha något större och djupare att erbjuda. Som kärleken. Men den räcker det inte att vara i land för att hitta. Du hade fel, Berra.

Men jag skulle saknat dig min enögde, korpulente, druckne vän....





...JAG ÄR EN ENSAM MAN, SOM FÅR ÄLSKA WHISKY OCH HAMNHOTELL OCH SKÖKOR, SÅ GOTT JAG KAN...


 


Kommentarer
Postat av: Anonym

ja länkar dig, du skriver som en gud haha!

2009-03-17 @ 16:31:43
URL: http://mollimonkan.se
Postat av: Ebbe på torget Dahlgren

Pippi på de sju haven möter sällskapsresan

2009-03-19 @ 16:43:01
Postat av: angelica

du är dålig på att uppdatera...(",)

2009-03-20 @ 13:14:44
URL: http://angelicajareke.blogg.se/
Postat av: Anonym

:P

2009-03-21 @ 18:09:17
URL: http://whatandwhoever.blogg.se/
Postat av: Rebecca

Tycker du ska satsa på en författarkarriär, Urban lilla! ;) Fast du hade gjort dig riktigt bra som sjöman också...

2009-03-22 @ 23:09:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0