urbanana

Men ändå ett hopp om veckosluten och romatiken av Urban H Tson

Köpte böcker åt mig själv,
försöker bliva märkvärdigt intellektuell,
blev endast fullständigt medveten om hemstaden.

Nu, tillbaka till staden med klar älv,
där vi ska vara lyckliga vareviga kväll,
men ändå patetisk som en i raden.

Men ändå finns det hopp hoppas jag,
fagra kvinnor som skiter,
vi kan drömma om vi vill.

Släpp ändå det där med nya tag,
hoppas inte nämnvärt på några inviter.
Tack gode gud,att jag är imbecill.

Jag vill ha nåt enkelt och inte för sent,
inte bara hat och smärta.
Nåt vi aldrig kommer hitta.

Talar kristligt rent,
men vart förvann mitt hjärta.
Varför blev jag en obotlig fitta.


En fitta , En fitta,
varken glad eller snäll,
förutom då det nalkas veckoslut.
Då voro herrn en söt karamell,
Se och njut,
Kom och titta.