urbanana

Kön ska lukta kön, inte någon fjantig tvål, sade hon till mig. Vilka visa ord, tänkte jag där jag satt trött och härligt berusad. Det här var ju verkligen värt priset när man både får se fitta och lyssna till visdomsord. Jag tror bestämt kvinnan med silikonlökarna är lite förälskad i mig. Och kärleken är ömsesidig. När hon slutat låtsas för alla andra karlar vill hon lämna byn med mig. Skaffa tre små söner och bo i en stuga på Österlen. Så måste det vara.

Vad är egentligen kärlek om den inte räknas som stora bröst och ett kön i ansiktet?! Ett kön som alltså inte luktar löjlig lavendeltvål. Är det det här dom skriver om i böckerna, tänkte jag och log mitt kärleksfullaste leende. Denna vackra kvinna åtrår mig. Jag kanske låter henne skaffa en katt när vi gift oss, trots att jag inte gillar djur. Kompromisser i ett förhållande. Vackert. Jag är en god och storslagen människa, tänkte jag.

Sedan tog låten slut och min älskade var borta. Jävla sol och vårare. Nyss ålade du ditt skrev mot mitt, i en passionerad lustdans. Nu är jag bara luft. Och om jag inte missminner mig fick du 300 kronor nedtryckta i dina trosor. Vad hände med dom? Det var ju en kärleksgåva från mig, och i kärlek behandlar man inte sin älskade som luft. Fuck you. Det blir inget kattinköp för dig ditt satans fruntimmer. Och om du inte slutar ignorera mig på detta vis tar jag med någon annan till stugan i Österlen. Så det så.

Jaja, lite rättvis får man vara. Man kan inte begära att hon vill rymma med mig direkt. Vi har ju trots allt bara umgåts på tu man hand i fem minuter. Nästa gång drar vi till Österlen, min älskade. Till dess bär jag med mig dina visa ord...

Kön ska lukta kön, tänkte jag, när jag fem på morgonen åkte hem i en taxi från den lokala strippklubben....

...ÄNNU DOFTAR KÄRLEK...