urbanana

Det är dagar som denna man funderar på vem man är. En dag där gifterna slutligen lämnat kroppen, och man inser vad fan som hänt. Vilket praktfiasko man borde känna sig som människa. För när allt det roliga slutligen är över, och kroppen inser hur misshandlad den är, kan man känna att en omvärdering av levernet vore på sin plats. 

Fyra dagars svinerier i ett vimmel av färjor, testosteronstinna fester och strippklubbar. En del smärre skandalincidenter i vimlet. Det är efter dessa händelser man borde omvärdera. Omstrukturera. Men man känner bara total jävla likgiltighet. För trots att man är en rutten halväten äppelskrutt dagar som denna, tror man sig vara det finaste mest glansiga golden deliciuos nästa helg igen. Man godtar att man kanske inte bör tas på allvar. Man tar sin roll som den där pajasen. Om man orkat omvärdera hade man säkert andra talanger. Men det är för jobbigt att hitta ut ur rollen som gycklaren som aldrig brydde sig.

Denna förbannade likgiltighet inför att bete sig som ett svin är nog inget att vara stolt över. Normala individer omvärderar och omstrukturerar när det känns som om livet knullar en i anus. Sen finns det dom som bara fortsätter att ta emot på alla fyra, tills det säkert spricker en dag. Dom likgiltiga svinen....

Som både jag och Thorsten Flinck mådde igår, typ...