Denial..

Jag tänkte att det får vara bra nu. Är man en läsare av urbanana ska man fan inte förvänta sig kontinuerlig uppdatering. Det ska bara ploppa upp ett inlägg när man minst anar det, och bloggabstinensen närmast gjort dig apatisk. You don´t know what you´ve got, until it´s gone, och hela den där smörjan. Det är lite av den bitterljuva tjusningen, vill jag tro. Jag tänker iallafall skylla på detta, när det gått över en vecka sedan senaste inlägget. Om jag däremot haft lite självinsikt och ärlighet i kroppen, hade jag istället sagt som det var, och erkänt att jag varit påskfull och inte orkat uppdatera. Men som tur är lever jag i förnekelse och hänvisar till den första bortförklaringen. ( Vad fan ville jag ha sagt med den inledningen, kan jag undra?! Dock förnekar jag att den skulle vara meningslös)

Påskfyllan var fin. Jesu lidelse firades mestadels i Åmåls eget Nasaret, Hc. Messias Jalal hade bokat band som extra dragplåster denna kväll. Dock fanns det alldeles för många Judas bland byborna som inte behagade dyka upp, så feststämningen blev inte riktigt den förväntade. Men palatset är ändå palatset. Det kan inte förnekas..

Något som däremot bör förnekas är att söndagsfyllor är hemskt. De kan faktiskt vara riktigt trevliga. Som igår. Jag slungades lite oväntat iväg på fest hos människor jag knappt känner. Men tack vare söndagsfyllan känner jag dem nu. Sånt är alltid bra. Bonding, kallas det visst. Och till råga på allt ledde även söndagsfyllan till att jag fick dela madrass med person av motsatt kön. Inget sexande, men ändå sån där mänsklig närhet, di kallart.  Dock vaknade jag ensam på den där madrassen. Jag förnekar att detta har något att göra med ett påstått 120 decibels- snarkande, som person av motsatt kön hävdade. Inte låter väl jag som ett våldtaget, förkylt vildsvin när jag sover?! Nej, det förnekar jag bestämt...

Tillskillnad från Jesus har min lidelse varit störst idag. Bakfull, pank och jävlig. Fattas bara lite taggtråd runt skallen, ett kors, samt en låda spik för att jag skulle lida mer än Sonen. Min lidelse är min. Jag kan nog tycka att jag fått lida mer än den där stallpojken. Han skrämde säkert inte iväg brudar med något snarkande eller slösade pengar på något danspalats. Inte var han full på söndagar heller för den delen. Då vilade han väl som sin Fader, den tönten. Inte kommer mitt lidande  kommas ihåg om 2000 år. Nä, han fick allt oförtjänt mycket cred för lite spik och taggtråd. Gråt för min skull också då, era svin. Jag är bakfull och pank, det är ju mycket värre. Jävlar i den Helige andes namn, några andra påståenden förnekas bestämt från min sida. ..

(Att det här var ett jävligt framkrystat inlägg utan någon mening eller mål ,förnekar jag det också. Ingen bryr sig om 2000 år ändå)







...NONE OF ITS LIES CAN EFFECT ME...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0