urbanana

Nej, fy fan! Nu orkar jag inte mer. Visst kan det vara trevligt att läsa om gamla stofiler som Marx och Habermas och allt vad de nu heter. Men inte på engelska. Förbannade anglofiler, som bestämmer vilken kurslitteratur som ska läsas. Nu byter jag snart utbildning, om ingen kommer till sans. Bäst att börja fundera på vilka vägar man kan ta här i livet, om den där författaren Scannell snart får bägaren att rinna över...

Ett utbildningsbyte till sjuksköterska kanske vore något. Då får man ha Foppa-tofflor på arbetstid utan att modekännare jagar dig med blåslampa. Dessutom verkar dräkterna luftiga att jazza runt i. På sjukhus har jag även sett att anställda får åka sparkcykel på arbetstid. Det är få yrkesgrupper förunnat. Kollegorna blir ju främst av kvinnligt kön, vilket torde vara positivt. Iallafall på det sexuella planet. För sjuksköterskor är ett sällsynt pilskt folkslag. Det har jag sett på film, så det är sant. Dock verkar yrket ge lite utrymme för misstag. Det är aldrig bra, för misstag är något jag gillar att göra. Det kan så lätt uppstå jobbiga situationer, om man råkar trycka in ett stolpiller i Rutger på 3:ans anus, istället för Elsa på 4:an. Och tillgång till medicinskåpsnyckeln kan heller aldrig sluta väl. Redan på praktiken hade man väl besudlat Elsa på 4:an, i ett blandrus av rohypnol, viagra och prozac. Har man tur kanske det går obemärkt förbi, om Elsa tror det är det vanliga sketna stolpillret som inkräktat hennes bakre kärleksnäste. Men sådan tur har jag säkert inte. Och med tanke på alla importerade läkare som springer runt på sjukhusen idag, har säkert även sjuksköterskeutbildningen anglofiliska läggningar. Så nej....

Jag har även sett att universitet skaffat en utbildning som kallas hälsa och wellness, eller något i den stilen. Det hade varit något. Eller inte. Där blir jag säkert inte ens antagen. Säkert består urvalsgrupperna av lägst fettprocent och bmi, istället för betyg och högskoleprov. Och om jag kommit in, skulle säkert de andra hälsofascisterna retas för att man inte vet allt om GI-metoder och kreatinpulver. Redan första dagen skulle de spotta på mig för att jag åt fast föda till frukost, och bara spy litervis av proteinshakar över den feta jävla ölpimplaren, som tydligt inte vet sin plats i samhällshierarkin. Nollningen består nog i bänkpresstävlingar och streching-camps. Och strechar gör bara kvinnor och tvivelaktiga smygfikusar. Så nej....

Någon typ av ingenjör kanske vore något. Dock hade jag IG i Fysik A på gymnasiet, så förutsättningarna är inte de bästa. Dessutom är det säkerligen en hemsk svettodör i dessa utbildningars föreläsningslokaler. Femtio män som anser datafläktens blåsande vara nog personhygien, kan aldrig sluta väl. Det där med matematik och tyngdlagar och relativitetsteorier är nog bäst att lämna till de som kan. Brillrävarna och de socialt missanpassade. Så nej..

Det är väl helt enkelt bara att bita i det sura äpplet. The sour apple. Fortsätta kämpa i den engelska litteraturen. Snart är det över. Men jag gillar det fan inte. Det ska ni veta, anglofilhoror. You fuckin anglophilic bastard cunts...

Hajar ni det?!!! Do you shark that?!!!

...TIL I DIE?...