urbanana

Ibland kommer man till vägskäl i livet. När jag kommer till dessa vägskäl, handlar den inre konflikten oftast om att välja dekadensen eller inte. Igår skedde ett livsavgörande val. Eller nu kanske jag överdriver situationen lite, jag stod ju inte direkt med en sil heroin och övervägde att injicera. Så allvarligt var inte det där jävla vägskälet. Men ändå..

Konflikten handlade om min bonings förfall eller inte. Att städa eller inte städa, det var frågan. Mitt vardagsrum kunde liknas vid en gigantisk smutstvätthög. I den smutsiga tvätten bodde det suspekta fläckar. Främst bodde de där ljusa fläckarna i strumpor, och bildade en stelhet i textilen. Jag misstänker att någon jävel snytit sig i mina strumpor. Vad fan kan annars ha hänt?

I köket blev jag tvungen att kämpa för att behålla rollen som flugornas herre. De där bananflugorna var ett par envetna krigare. Och förökade sig snabbare än familjen Wahlgren, tamejfan. När dessa små flygare höll på att ta över köket, började jag fundera på att välja städvägen vid det där dunkla vägskälet. Men för att verkligen få fundera på mitt val, så tog jag till ett riktigt husmorsknep. Jag ställde en skål med diskmedel på bänken, för det har jag hört att bananflygarna ska ha en fetisch för att festa loss på och fastna i. Men de jävlarna var smartare än jag trodde...

När jag sedan lade mig i sängen rann bägaren över. Inte nog med bananflugor. Det finns ju för fan kvalster också. Här ligger jag och sover i godan ro, tänkte jag, medan de där små mikroskopiska kukarna nobelfestar på min arma kropp. Det var någonstans där, när jag kände oro över att kvalstren och bananflugorna skulle bilda en pakt mot mig, som jag bestämde mig. Jag är fan herre i mitt eget hus. Eller, städtant om man så vill...

Och satan så det städades. Dammsugaren sög mer än vad det görs i red light districts. Stora dammråttor, små dammråttor, smelly dammråttor. Det diskades och skrubbades. Det sprutades luktagott, med vaniljsmak. Jag var en man av 2000-talet. En som kan ta på sig förklädet och gummihandskarna, utan att förbanna sig över den moderna kvinnans ställning i samhället. När jag sedan var nere och tvättade kläder kom en kvinna och lade i en maskin. Och någonstans där insåg jag för mig själv att jag är fan jämställd. Ingen mansgris eller gubbslem. Nej, för ni ska veta att jag hade möjligheten att snatta ett par av hennes trosor som låg och lockade alldeles otvättade och snuskiga där nere i källaren. Jag kunde lätt ha tagit med mig dem och spikat upp på väggen som en trofé, så som män gör. Men 2000-tals mannen inom mig sade blankt nej. Ja, jävlar. Jag kan både städa och bete mig som folk...

Nu sitter jag här och beundrar alla skinande ytor. Andas in vaniljångor från Glade-sprayer. Känner sköljmedlets mjuknande effekt på mina kalsonger, där de ligger sköra som bomullsmoln mot mitt kön. Pissar på glänsande, kritvitt toalettporslin. Det är vackert, tamejfan...

Det finns bara ett problem med mitt vägval. Nu vågar jag varken äta eller skita. Då blir det ju disk och den upputsade toaletten kan befläckas. Det är inte lätt att vara pedant....

...VARJE FREDAG, OCKSÅ VARJE JUL...