Blogginlägg B: Etik i medierna
I radioprogrammet Medierna debatterar man kring publicistiska överväganden gällande ett mordfall. Det var efter att två män gripits misstänkta för att ha dödad en öppet homosexuell man som debatten tog fart. De två misstänkta männen var starkt troende muslimer och spekulationer om hatbrott och religiösa motiv började snabbt.
Dock var åklagaren tydlig med att påpeka att det troligen inte handlade om något hatbrott, utan ”betydligt mer vardagliga saker än så”. Tidningen Sydsvenskan valde därför att vara försiktiga med att berätta om de två misstänktas religiösa bakgrunder. Aftonbladet valde däremot att ingående berätta om deras bakgrund, med bland annat citat från en av de misstänktas blogg. På bloggen uttrycktes ”radikala åsikter inom moralfrågor”.
Det är här frågan om allmänintresse kommer in. Behöver allmänheten verkligen veta att de misstänkta är djupt troende muslimer? Enligt min åsikt bör man helt klart gå på Sydsvenskans linje, och vara försiktig med att publicera dessa fakta. Speciellt då åklagaren i detta fall är tydlig med att det troligen inte handlar om religiösa motiv. Hur kan deras religion i så fall vara relevant för rapporteringen om mordfallet?
Aftonbladet försvarar sitt agerande med att religionen var en så betydande del av de misstänktas liv, och att det därför motiverar publiceringen om deras bakgrund.
Bullshit, säger jag. Det handlar om att gotta ner sig i dessa mordmisstänktas liv, och således kunna sälja ett par extra lösnummer till den skvallertörstande massan. Dessutom får ju Aftonbladet chansen att åter stilla sin perverterade längtan att bedriva lite islamhets…
Låt säga att männen istället varit maniska frimärkssamlare. Eftersom det då hade varit en så stor del av deras liv, hade väl Aftonbladet,”in the name of allmänintresse”, varit tvungna att skriva långa artiklar om deras frimärkssamling eftersom det ”är så stor del av deras liv”. Nej, det där köper jag inte. Om det däremot skulle visa sig att det låg religiösa motiv bakom, kan jag se hur allmänintresset kommer in. Dessutom blir det mycket enklare att avvakta. Då slipper Aftonbladet gå ut med någon dementi om motivet visar sig felaktigt. För det skulle de väl göra klart och tydligt?! Han säger ju det i radioprogrammet……
En annan publicistisk fråga jag kom att tänka på handlar om bildpublicering. Under ett fotbollsderby mellan Hammarby och Djurgården 2006 stormade några Hammarbysupportrar planen och andra sköt raketer. Det hela uppmålades som en skandal av stora mått i medierna.
Det bildpublicistiska dilemmat kom sedan att handla om bilder på skötsamma fans. Bredvid SKANDAL och HULIGAN- rubrikerna hade man bilder av Hammarbyfans. Problemet var att det i några fall handlade om bilder på helt ”vanliga” supportrar som aldrig slagits eller bränt av en bengal. Många kände sig uthängda när de dagen efter derbyt kom till jobbet, och deras ansikten visats på bild bredvid skandalrubrikerna.
Här handlar det inte om ett klassiskt bildpubliceringsdilemma som i Anders Eklund- fallet eller liknande. Här blev problemet att bilden hamnar helt ur kontext, även om syftet kanske inte var att hänga ut människor.
”Jaha, nu ska jag slänga ihop en artikel snabbt..hmm Hammarbyfans…Bildbyrån har kanske någon bra bild..ja det blir nog bra..”, kanske var resonemanget som gick fel. Det hela gick så långt att hundratals supportrar demonstrerade mot uthängningarna utanför Aftonbladets redaktion. .
Vad jag vill säga är att publicistiska frågor inte bara behöver vara känsliga när det gäller mord och andra mer allvarliga saker. Jag tycker att det behövs ett starkt övervägande från mediernas sida om vad som publiceras. Allmänintresset förvisso, men det är minst lika viktigt att ta hänsyn så att inte människor skadas av den.
Tar man det inte varsamt kanske en demonstrerande mobb står utanför redaktionen en vacker dag…
Jag är helt inne på ditt spår, Urban! Man bör som mediekanal vara otroligt försiktig med namn- och bildpubliceringar! Det kan orsaka en väldig skada för de personer som är felaktigt utpekade. Men jag tycker som du, att mycket skrivs för att läsaren ska kunna gotta sig - och på så vis öka tidningsförsäljningen.
Intressant, intressant, intressant!
Och så klockrent du dementerar Aftonbladets halvtaskiga motiv till att publicera gärningsmännens bakgrund. Jag är själv inne på samma tankebana men min blev något luddigare än din. I ditt exempel med frimärkssamlaren (även om man säkert skulle lyckas skrapa ihop sensationsläsning om en stackars halvnördig outsider) blir det klart och tydligt hur "allmänintresse" bör definieras. Låg det verkligen i allmänhetens intresse att få veta de båda pojkarnas trostillhörighet? Nej, snarare låg det i gatans mobb, för att låna ett slagkraftigt uttryck från dig.
Intressant skrivet om en svår fråga.
Jag tycker att det visst kan vara relevant att publicera fakta kring de misstänkta. Media har rätt att publicera en misstänkt motivbild. Dock så håller jag med om att Aftonbladet är snabba med att skriva personlig fakta för att sälja tidningar. Det gick för långt när de grävde för djupt i deras privatliv. Jag tycker ändå att det kan finnas ett allmänintresse kring att veta att de var muslimer.
/Jessica Fransson
Välgrundat och genomtänkt. Du anammar försiktighetsprincipen. Det tycker jag du gör rätt i.Problemet i dag för gammelmedierna är att "nyheter" sprids på så många olika sätt, inte minst genom bloggar. Det blir ofta en hets och alltför snabba beslut när medierna bestämmer sig för att sprida namn och bild på misstänkta.
Jag är säker på att vi kommer att få se fler som kommer att driva frågorna till rättslig prövning - som exempelvis Mikael Persbrandt gjorde mot Expressen. Han vann dessutom.
Din fundering kring de som blivit uthängda på bild i samband med fotbollsbråket är intressant. Det påminner om hur viktigt det är att rätt bild hamnar i rätt sammanhang annars riskerar man att såra folk. Det kan skapa ett ogrundat dåligt rykte kring personen.
Vad det gäller bakgrunden för mördarna av den homosexuelle mannen, är det svårt att veta när man ska dra gränasen. Jag tycker att om hans sexuella läggnig hängs ut kan man hänga ut deras bakgrund. Men då kommer frågan, varför hänga ut något av det överhuvudtaget? Nej det känns inte nödvändigt.
