urbanana

Hej, du sköning!

 Om nu inte klockan vore 05.21 så hade jag tamejfan skrivit ett utomordentligt inlägg om livets mening och allt det där. Men ni måste väl för helvete förstå att allt inte är en tango på rosor jämt. Ja. Gud vad jag kan leka med det svenska språket. Helt fantastiskt, tycker jag, mor och vissa andra. Och när jag ändå är på god väg att nominera mig själv till en Grammis, eller dylikt, så skulle jag vilja slå ett slag för min roman som jag kommer publicera nu när det studentikosa livet inte upptar all min dyrbara tid. Uj, så dyrbar, ungefär. Kanske blir det en episk barnbok med illustrationer av han den där Pettingsonsnubben Nordkvist. Kanske blir det en något ironikomisk sorgsam historia om kärlek, sodomi, borgarvördnad och svart kaffe. Det där förgågna, ni vet...

Det är hur jag ska lägga upp dispositionen som skaver i sidan. Jag vill ju gärna förklara för barnen vad kondylom är, men samtidigt bilda dess sinnen om växtriket, bokcirklar, snorkling och dylikt. Ja fy fan. Jag vill faktiskt (appropå vad?) be om ursäkt för de något fördomsfulla åsikter som uttryckts i de senaste inläggen. Det verkar ju sannerligen dumt att helt sonika anta att kvinnor håvar fram sin dildo så fort det vankas en sån där östrogen kväll. Den där attrappen kan naturligtvis slängas fram i helt andra sammanhang. Sugen som osugen. Rik som fattig. Torr som våt. Fnask som pryd, och så vidare..

Vad jag vill påpeka är att jag gör en krullig jävla pudel. I detta nu. Jag tar helt sonika tillbaka allt om dildoprövningar och kuddkrig. Det var fördomsfullt, för fan. Man beter sig inte så. En rejäl uppläxning inför sig själv är troligtvis det enda rätta. Självrannsakan, folkvett och Jesu lidelse borde ingå i våra kärnämnen. Hör du mig Göran Hägg?! Do you hear me?

Men egentligen är det ingen fara på taket, medborgare. Jag skrev något halvnedlåtande om mina kvinnliga kollegor i föregående bloggerier. Det är lugnt, mannen. Chilla, grabben. Take it easy, manboy. Det är faktiskt bra att säga saker, för att sedan ta tillbaks det. Det har jag sett på teve och således är det sant. Jag menar, jag hade ju förfan bara misstankar om att ni ägnade er åt de där vulgära aktiviteterna. Aldrig något bevis. Kuddkriget var ju bara en halvflyktig fantasi, som man på många plan önskade vore sann. Nu var det som sagt bara misstankar, men det  får nog bli ett personligt brev hem till era respektive, om vad fan ni ställt till med. Brevhelvetet ska allra helst gå i gälla färger. Skrikigt och bra. Allt för att visa att en misstänkt jävel, automatiskt är en skyldig jävel. Sånt kan vara viktigt i ett modernt moderat samhälle. Livsviktigt, och ingen struntsak som man bör avgå för. Är man totalt jävla okunnig, så bortses det gärna ifrån. Ingen fara på taket, medborgare. Bevis är för kärringar. Hör du mig Beatrice Ask?!  Do you hear me, you cunt?


Till råga på allt och ingenting så växer min kalufs som om den voro tillhörande en sjuttiotalsvagina. Inget ont om dessa, men jag ville bara säga nåt kul och högst ovesäntligt. Håriga är även turkar, muslimer, diverse och annat antagligen tveksamt folk. Hör du mig Jimmie Åkesson?! Do you hear me, you cunt?



Och Lars Ohly är alldeles för vanlig och mänsklig för att ni ska gå på den äckliga politiska retoriken. Så jag vet fan inte hur vi ska ha det. Livet är fruktansvärt patetiskt när man önskar att Mona Sahlin vore statsminister. Det minst värsta, typ. Glöm heller ej Maud Olofsson, då du sitter nedpissad, heroinpundig och med solsken i blick. Då du sitter med din förbannade röstsedel. Tänk då, medmänniska, lockas du verkligen med av arbeit macht frei- retoriken?! Antagligen, o du mindre begåvade! O ja, ack o ve, vänsterelitism, dagen till ära...

 Hör du mig Anders Borg?! Hör du mig Fredde?! Hör du min budgetproposition, ditt svin?! Do you hear me, the bold and the beautiful?


Man vill verkligen inte höra om det otrevliga, men man vill ju dock veta vad det blåblodiga debaclet handlar om. Survival of the fittest och sån där jääävla skit, va?! Jo alla måste höra! Alla ska med! Alla får ett jävla jobb, för in i kuken! Nån anonym patetisk människa kanske förspills, men det har vi aldrig önskat oss och därför bryr vi oss heller icke. Hör du mig, liberal?! Do you hear me, Janne B?




HÖR DU VAD FAN JAG SÄGER????? DO YOU HEAR ME??

...WHO LET THE DOGS OUT?!...

Jodå. Det senaste inlägget tog minsann skruv. Knappt ett dygn efter att texten komponerats blev undertecknad inbjuden på tjejkväll. Och i sann forskaranda accepterade jag inbjudan, för att äntligen kunna besvara frågan vad de egentligen gör på dessa sammankomster. Detta mysterium som plågat penisprydda individer sedan tideräkningens början.

Länge funderade jag på att ta med min gamla Batman-pyjamas, storlek etthundratrettio centilong, för att inte verka helt bortkommen, och på något plan verka klädkodsmässigt världsvan om det där väntade kuddkriget skulle bli av. Länge funderade jag på att knacka på hos grannflickan och oblygt fråga om hon hade någon form av attrapp, vibrator eller analplugg att hyra ut. Man vill ju verkligen inte sitta attrapplös när den beryktade dildoprövningen går av stapeln, tänkte jag lagom naivt.

Men jag hittade inte min gamla pyjamas och grannflickan var inte hemma. Så jag nöjde mig med ett tjog folköl som packning på min världsomsegling. De har säkert överseende med att jag är nybörjare, resonerade jag. 

Något blygt och med flackande, undersökande blick äntrade jag den östrogena festlokalen. Kvällens höjdpunkt var tydligen Melodifestivalen. Sådant får en forskare faktiskt ha överseende med i sitt fältarbete. Vankas det Idoldeltagande tonårspojkar med magrutor, är säkert steget till attrapper och vibratorer inte långt borta, tröstade jag förnöjt mig själv.

Kvällen fortskred och folkölen med den. En enda väntan på det förutspådda. En enda lång väntan på självlysnade rabbits, eller åtminstone lite huvudkuddar att fnittrandes kriga med.  Och det kan jag säga herre, man och dräng; Varken pluggar, kuddar eller pyjamaser såg dagens ljus under kvällen..

Jaha, is this it, tänker du, din dumme jävla karlslok av patriarkatet?! Nja, trots en något oprofesionell insats från min sida, där lärdomar drogs att inte hinka litervis med fulöl mitt i pågående fältarbete, så genererade min forskning i tre mycket viktiga slutsatser:



1. På tjejfester hånglar man med varandra.

Man infriar den där lilla ådran av homoerotik som pirrat i bäret sedan man var tretton och råkade zappa förbi någon hål-mot-hål-video på tv1000. Inga dubbelpipiga attrapper, men väl lite casual tungbrottning. Eftersom jag under denna afton betraktades som en jämlike, fick även jag vara med och leka salivutbyte. Kul för mej!

2. På tjejfester kissar man med varandra.

Fast det där är ju inget banbrytande forskningsresultat direkt. Det visste alla redan. På denna punkt ställer jag mig dock lite frågande till om jag verkligen betraktades som en jämlike. Kasta vatten fick jag nämligen göra allena. Ingen ville kissa med mej. :(

3. På tjejfester gråter man med varandra.

Man försöker till en början att inte nämna det där tråkiga om att en av flickorna i gänget snart ska lämna byn. Men när Peter Jöback går upp i falsett går det tamejfan inte att stå emot tårkanalernas vilja längre. Man storbölar och tar gruppbilder att vara sentimentala till i framtiden. Varpå man gråter lite till, samtidigt som man viftar lite lätt med fingertopparna framför ögonen, i den naiva tron om att det ytterst minimala fläktdraget ska hindra mascaran från att rinna. Något som trots idel försök, aldrig lyckats.

 På denna punkt vägrade jag vara jämlike. För alla män med värdighet vet att känslor är något man ska vara sparsam med att uttrycka. Gråta som riktig karlakarl är endast tillåtet om man under brinnande OS upptäcker att man har dubbla medborgarskap. På sin höjd får man fälla en tår i smyg, om jakthunden blir uppäten av en varg. Aldrig annars. That´s what i´ve been told..




Epilog:

Trots visioner om kuddkrig och annat som inte infriades var det en trevlig afton. Den lärdom vi kunnat dra är vikten av att bejaka sina kvinnliga förehavanden, dock i sunda doser. Tänk på det pojkar. Denna okända oas som i folkmun kallas kvinnoplanet, är i mångt och mycket icke att förakta. Ett stort steg har tagits inom ådran genusforskning. Vi är alla individer av olika slag. Visa respekt för varandra systrar och bröder! Även om det är fjantigt att böla för ingenting, så bör vi icke avfärda det som enbart strunt. People, unite!!











I min ensamhet fällde jag en stillsam tår över att Manboy inte vann schlagerfestivalen. Bejaka, bröder. Bejaka flickan inom dig...

 ...SPICE UP YOUR LIFE...

Det där med jämställdhet är som bekant alltid på den förbannade tapeten. Och inte mig emot. Söta Molly får gärna bli plåtslagare och tugga snus och ogenerat klia sig i skrevet, om det nu är vad söta Molly vill få ut av sitt jordeliv. Och jag ser heller inga större svårigheter i att Bengt klär sig i rosa prinsessklänningar om helgerna och leker med Barbie och allt det där klassiska...

Men alla parter bör väl fan ta sitt ansvar. Jag anser mig trots kvinnors svårigheter att kommunicera effektivt, ganska duktig på att föra mig bland det motsatta könet och någorlunda förstå vad de menar (så länge man är nykter red.anm.). I och med att jag bemästrar denna avancerade konstform har det fallit sig så att jag skaffat ett antal vänner med snippa. Väninnor för den som vill. Riktigt bra polare till och med..


Men, och det är här men:et tar kraft! Plötsligt blir man utstött till en lägre stående människa bara för att man råkar ha en ful jävla skinnbit med fyllning mellan benen. Man kontaktar de kvinnor som man knytit vänskapsband till för att höra om de vet var det finns tillgång till avslappnad öldrickning och möjligtvis lite harmlös petting. Då får man det oförberett i ansiktet som en bulgarisk porrskådis - " Ja, jag vet en fest, men vi ska ha tjejkväll".

Och plötsligt suddas alla illusioner om ett jämställt samhälle ut. Igår var jag en reko kille som minsann kunde hålla inne med okvädningsorden och bete sig som en man av det nya samhället. Idag är jag minsann en neandertalare med kuk, som med alla medel bör hållas borta från kuddkrig i pyjamas, dildoprövningar och allt annat som jag misstänker hör de där tjejkvällarna till...

Avhysad och utstött. Avhysad och utstött som Vargen när han rånade godisaffären i ett oförglömligt Bamse-magasin. Avhysad och utstött som horor utan öppning, som invandrare i ett sd- samhälle, som astmatiker i rökrum, som grisrumpor i ett veggo-kollektiv, som...män på tjejfester.

Bara för att jag är så upprörd på denna företeelse går jag nu i strejk. Ikväll har jag bojkottat det stereotypt kvinnliga och kör således manlig ensamfest med folköl och porren på högsta volym. Röka inne och spotta snus på golvet ska jag också göra, tamejfan. Kanske går jag på krogen senare och rycker flickorna i bh-banden så de får rodnader mellan skulderbladen. Kanske letar jag upp lite brädor och en hammare inatt, och spikar ihop en jävla altan, såsom män gör. Stereotypa män. En sån man tydligen blir om man har balle, och det vankas tjejfest....

...THE EVIL THAT MEN DO...

Idag har jag jobbat på låtsas. Utan varken lön eller reseersättniing för skoslitaget på min vandring till skolan. Marknadsförare kallas jag lite märkvärdigt. Det är en sån där som skulle tatuera in logotyper runt sin nyfödda dotters fontanell för att få lite uppmärksamhet.

Det börjar ju nämligen dra ihop sig till sånt där vuxenliv som en ärbar medborgare bör ha. Jobb, husvagn, katt, ansvar, prostataförstoring och allt sånt där. Och då duger det fan inte att bara uppge en fil.kand.-examen i sitt cv. Man ska ju ha även helst ha erfarenhet inom allt från bergsprängning till make up- artisteri.

Då kommer jag fan inte långt med min meritlista, hur mycket den än förfinas;

* Fia med knuff- terapeut (personlig assistent)

* Miljömedveten nermalnings-president (Kastade in plastbitar i en bullrande kvarn på fulindustri)

* Framstående account manager av välfärdssamhället (Socialbidragstagare)

* Inredningsarkitekt inom utomhusdekor (Rabattrensande vaktmästare)

* Demontränare (Hockeytränar-utbildning steg 1)

* Välrenommerade chefskvaliteér med inriktning teambuilding (1 dags fadderutbildning på skolan där man lärde sig leka och att det inte är tvång att vara drängfull under nollningar)

* Renhållningsingenjör inom avancerad hushållselektronik (Satte ihop dammsugarfilter)

 

Nej, det där duger ju fan inte. Så därav anledningen till mitt oavlönade arbete. Förhoppningsvis ska det väl leda till åtminstone en bra merit, så att man efter tre års slit på universitet lyckas roffa åt sig ett lokalvårdar- jobb eller liknande.

Men även om det skulle sluta i ett sådant såkallat lågstatusjobb, gör det ju inget, för jag har faktiskt sett på teve att den förträfflige Anders Borg minsann ger mer pengar i plånboken till alla. Han är en fin människa som tänker på fotfolket den där hästsvansprydde alfahannen. En förträfflig människa rentav, som nog inte för en sekund skulle tveka på att tatuera in skattelättnader, skrivet med versaler, runt sin nyfödda dotters fontanell.  

Heil, arbete åt alla! Heil, Maud Olofsson!! Four more years?!...







..eller VA? Idioter..

...WORKING 9 TO 5...

Jag går på Bukowskis linje och försöker mig därför inte ens på något givande blogginlägg. Idag ska jag dricka öl. Punkt.

Det här är smutsens högborg. Helvetets förgård. Här sitter jag allena och ägnar mig åt min nya hobby som jag fantasilöst valt att kalla curlingonani. Det är en hobby som är precis som den låter. Man vet att den totala dekadensen snart är kommen när cornerguards, skotten och Anna Le Moine är livets ljuspunkter.

Jag tror det är kvastarna som gör det hela så vackert. Skriken, sopandet och en fascination över att en totalt obegriplig dussinsport som till och med PRO ratat i sin inplanerade vardagsmotion, får ta plats i OS. Fast egentligen är det mesta obegripligt i dessa sammanhang. Puckelpist, skelleton och damishockey, för att nämna några. Den stora skillnaden till varför curling är en så fantastisk "sport" är att den verkar locka virila kvinnor med ett fördelaktigt yttre. Så kallade milfs..


Det är stadiga pukor så långt ögat når. Schyssta hyllor, bombastiska juver o.s.v. o.s.v. Visst smyger det  sig in en och annan rugguggla där med, men inte alls lika högfrekvent som i låt säga damhockey.

Nu kan det ju låta aningen chauvinistiskt att döma idrotten efter utövarnas ytliga förehavanden. Men vad förväntas egentligen när det sätts konstiga sällskapsspel på programmet, med dumma regler som bara Hulting förstår?! Och andra obegrepliga grenar som låt säga damhockey...


Kan skidor och skytte bli skidskytte?! Kan pulkaåkning på bana bli rodel?! Kan bowling på is bli curling?! Kan damer och hockey bli damhockey?!


Ja, då lever drömmen..





..Curlingonani for Sotji 2014!!

...NU TAR JAG TVÅ OLYMPISKA RINGAR OCH SÄTTER SOM HANDKLOVAR PÅ KRIGET...

Då kan vi redan nu avslöja vem som får bragdguldet, Jerringpriset, guldbaggen och Nobelpriset i vadsomhelst. Även om det skulle gå och bli världskrig och svenska fotbollslandslaget därmed får en gratisbiljett till sommarens VM, varpå man slår Brasilien med 17-0 i finalen, där femton av strutarna klackas in av en comebackande Klas Ingesson.

Det spelar ingen roll om Foppa avgör OS-finalen på straffar igen, efter att han brutit foten och fått lungan punkterad av Pichler som gått lös med Aco:s gevär.

Visar det sig att den georgiske rodelåkaren som dog, egentligen tävlade för Sverige, återuppstår, får köra om tävlingen naken med sprutgrädde på bröstvårtorna, samt som ett mirakel går och vinner spektaklet, spelar det ingen som helst roll för eventuella hederspriser.


För ingen ler ju som Charlotte Kalla. Det vet folket i stugorna...

Men grattis förfan!

En gång var jag en nobel riddare i hockeyfrilla. Välsvarvad, atletisk och testosteronstinn omklädningsrums- fältherre. Det bedrevs skamlöst neandertalarvrål  till höger och vänster. Man avfyrade en så kallad pissbomb på någon stackare som schamponerade sig. Man pratade fitta i det lätt homoerotiska svetthögkvarteret man kallade omklädningsrum. Man lärde sig spela hemglass-trudilutten med ballen. Man spelade ishockey helt enkelt.

På fritiden var jag en nobel don juan i hockeyfrilla. Glänsande, otvingat genomball. Man spräckte mödomar och okynnesknullade i skogsgläntor. Tog en större snus än Slangen och var sådär äckligt nöjd med den man låtsades vara eller kanske var. Man var en pojkslyngel med vuxenambitioner.

Sentimentala skola vi icke vara. Därför ger jag mig nu innan det ballar ur och jag börjar romantisera första pubeshåret eller Elloskatalogs-masturberande. Alla har vi varit där, så det känns lönlöst att diskutera de där gyllene åren man tog okristligt långa duschar eller blev "bajsnödig" 42 gånger om dagen. Det lever i det förgångna och låt det så förbli.

Men det är nästan så storslaget och annorlunda att man inte tror på det. Men hockeyfrilla hade jag. Varken överdrivet rundlagd eller oknullad var jag. Jag vet inte om det var så mycket bättre, men det är fan inte bra.


Sensmoral: Jag är en korpulent, bajsnödig antihjälte utan hockeyfrilla..

...SEN BLEV DET ALDRIG BÄTTRE ÄN SÅ...

Imorgon smäller det gott folk. Då bär det av till den sämsta av städer för att se den bästa av artister. Nu ska jag ägna natten åt att tillbedja tåggudarna att för en gångs skull förbarma sig över Statens järnvägar. Åtminstone sträckan Karlstad-Göteborg. Jag skola bedja.

Gud som haver barnen riktigt kär, se till mig som aldrig lär. Gud som haver barnen en gång till, jag som aldrig kunnat sitta still. Snacka om långa tåg av längtan. Aja, det blir nog suverän sprit till frukost, suverän sprit till lunch. Och min grogg liknar en laddad pistol när jag sjuger den blå himlen blues.

Ingenting gör mig, bara en främling överallt. Scheisse, jag är en idiot. Du är religion och jag är Elvis Presley för en dag..






Vem fan stavar längtan med k?! Det kan inte båda gått inför tågresan..

Jaha, ja. Nu är man inte bara snygg, allmänbildad, sloganskunnig och allmänt fulländad längre. Nu kan jag även titulera mig datasnille. Efter endast sex timmars undervisning anser jag mig fullärd inom ådran hemsidebygge. Vi i branschen kallar det html, men man vill ju inte använda alltför tungt fackspråk inför såna lekmän som ni läsare ändå är.

Så nu funderar jag allvarligt på att skaffa ett par brillor och programmera tv-spel istället. Jag har redan en idé om ett äventyrsspel där karaktären Gösta går runt i ett fantasyland gjort av lössnus och dräper monster och borgare med hjälp av en slangbella som skjuter frätande ärtsoppa. Slutbossen i spelet ska vara en finansminister som endast går att besegra om man kommer åt hans akilleshästsvans med hjälp av "the ultramagic moderatekilling superscissors". Vapnet går bara att hitta på bana 7, "Banana Republic". Men idén är ännu i ett tidigt stadium...


Sålänge satsar jag helhjärtat på mitt html-skrivande. Nedan kan ni ta del av ett av mina alster. Mitt hittills enda förvisso, men jag ser inte hur en hemsida skulle kunna bli bättre. Lägg även märke till den internationella touchén jag tillämpar i mitt hemsidebygge. Det är viktigt att ta i beaktande att det faktiskt inte bara är vi svenskar som rör oss på den wilda webben. Både Rodrick från Skottland och Folke från Brunei kanske vill surfa in på min sida. Och måhända kan det vara så att kurshelvetet ges på engelska vilket är ett jävla helvete som gör undertecknad både kinkig och mordisk. Fan vet.  

<a href,typ="SUGMINKUK-VEMFANKOMPÅDETHÄREGENTLIGEN-FINNSINGENLOGIK-BRILLRÄVSHELVETE.html</a>

Jaja, håll till godo;

The ultimate web page 

...HON ÄR MODER DATOR, ALLAS VÅR MOR, DEN NYA TIDENS CENTRALA PUNKT...

Opponering. Vilket fruktansvärt löjligt ord. För att inte tala om vilken löjlig aktivitet det verkar vara.

Sitta i ring och leka akademisk medan man kliar sig i de sjutton skäggstråna som efter tjugofyra svåra år äntligen kämpat sig ut mellan pormaskarna på hakspetsen, till vilka man får sätta sin tilltro och låtsas att de vore ett fullblodat professorskägg för att på något vis intala sig själv att man förstått det där med teorimedvetenhet eller vad man egentligen bör babbla om för att verka sådär lagom sofistikerad och världsvan.

Och ska det kritiseras så måste man tydligen ha förslag på vad som kan göras annorlunda. Sånt där är fan inte min tekopp. Ska det sågas ska det göras utan pardon, helst utan någon som helst motivering. "Det här var icke sofistikerat akademikerspråk", vill jag uttrycka mig lite mystiskt medan jag stoppar min pipa och kliar mig i skägget vilket bör leda till att de surt förvärvade stråna reduceras till knappa dussinet. Sedan vill jag lite sådär skönt, elitist- militärskt avsluta mitt resonemang med " Gör om, gör rätt!".

För att inte tala om att man ska försvara sin egen uppsats.

- Hur tänkte du här?

- Ja, inte fan vet jag, men jag kände väl när jag skrev det att var en alldeles fantastiskt balansgång i gråzonen mellan plagiat och mina egna ord*. Gubbjäveln i boken skrev ju så, och då antar jag att det är rätt. Fan, fråga inte mig, fråga smygborgaren till författare!

Men sådana argument duger ju inte. Därför sätter jag i nuläget min tilltro till högre makter såsom Gud, Buddah, Thåström och Maldini. Det tror jag kommer fungera alldeles utmärkt. En lite lagom religiös inställning. Framförallt ska jag stega in på opponeringen med karma i åtanke.

Om jag är snäll, är andra snälla. Då löser det sig säkert, och man blir dagismässigt berömd och klappad på axeln. För så har det ju alltid varit?! Sedan vet man iochförsig inte hur det borgerliga genomsyrandet av dagens Sverige kan ha förändrat den där mentaliteten. Så om jag mot förmodan skulle bli underkänd vet ni redan nu att det är Maud Olofssons jävla fel...

Den som lever får se, och förhoppningsvis kraftigare skäggväxt med åren...




* Denna mening är endast nedskriven i rent underhållande och språkligt syfte. Undertecknad har alltså inte plagierat ett förbannade jävla skit, utan referar korrekt i sin uppsats enligt Harvard-modell, eller vad fan det nu heter, då detta enligt gällande regler bör tillämpas. Undertecknad är heller icke full, han har pollenallergi.

...INDOKTRINERA MEJ, INFILTRERA MEJ, INVADERA MEJ, DISSEKERA MEJ, DISKUTERA MEJ, DIRIGERA MEJ, DU FÅR MEJ, EXPLODERA MEJ, EXALTERA MEJ, ESKORTERA MEJ, DU FÅR MEJ, OCH JAG FÅR DEJ...

I natt när jag tuberkulosiskt höll på att hosta ut mina lungor över sängkanten och allvarligt funderade på om jag skulle trilla av pinn där denna djävulusiska januarinatt, kom så en uppenbarelse till mig. Kalla det gärna nära döden- upplevelse om du mot förmodan skulle vara batikhäxa, new ageare eller rentav religiös. Något magiskt och gudomligt var det iallafall över stunden i min ensamma säng. Som om Herren nedsteg till denne ensamme man för att visa hur tunn, o så tunn, den imaginära kondom är, som kan vara skillnaden mellan avyngling och en skön tömning. Det knullgummi som voro skillnaden mellan liv och död. Vad ville Han säga med denna uppenbarelse, som framkallats av skärseldens brinnande rökhosta?

Nej, jag ljög. Jag hade ingen jävla uppenbarelse. Ville bara skriva någon form av primitiv poesi i min inldening. I själva verket knäppte jag bara på teven under hostattacken och beskådade en av kanal fems oräkneliga, englandsinköpta skitdokumentärer om typ män med kuk i örat eller tyska shetlandsponnys med oidipuskomplex, som kan röka brass med anus. Allmänbildande förvisso. 

I natt var ämnet män som tänder på jättekvinnor. De ville bli söndertrampade av sin kvinna och byggde upp miniatyrstäder där frugan fick traska runt och krossa hus i lilleputtestaden. Fulkultur kan tyckas, men jag glömde iallafall bort min hosta där jag låg och förbryllades av dessa, på sitt eget lilla vis, lyckliga män. Lyckliga, för att äntligen ha hittat sin prinsessa under korgen i ryska dambasketligan. Lyckliga, på ett bisarrt, men ganska vackert vis..

Inatt sover jag åter med hostan som enda sällskap. Den som ändå fick bli söndertrampad...

 

...TRAMP TRAMP TRAMP GÅ PÅ O TRAMPA...

Det är något visst med de där fredagskvällarna. Idag spenderas den i sällskap av en nedsutten soffa. Vi åt tacos förut, jag och min soffa. Hon var något trilskande då det kom på tal, och undrade om det verkligen skulle vara nödvändigt med dessa kulinariska utsvävningar. Men då fick jag visa vem som är herren i huset och sätta ned den berömda, imaginära foten.
- Klart vi ska ha tacos, det är vi värda, vi har ju bara varann, och då vill jag visa min uppskattning genom att fräsa på lite köttfärs. Jag vill göra detta för dig, kan du inte bara visa lite tacksamhet nu när jag bjuder till?

Men hon sade inte så mycket. Soffan är ganska timid av sig. En gång under kvällens gång fick hon dock ett plötsligt utbrott.
- Vafan i hela helvete! Det är ju för svåra frågor i På Spåret!  Den där språkvetarhoran kan ju inte ställa så inihelvete svåra frågor om E-Tuna, bara för att han kommer därifrån. Var är Björn?
Sedan var hon alldeles tyst. Vägrade tilltala mig. Barsk och avog voro kvinnohelfvetet. Eller soffan. När jag sedan föreslog lite klassisk fredagsunderhållning av pornografisk art, blev det andra tongångar.
- Italiensk glamour, gnisslade soffan lyckligt.
-Mja, vi ser om de fått in några nya sköna amatörmästerverk istället.
-Du är så jävla konservativ, svarade hon då. Åter vresig i sinnet.

Nu ligger vi här i en skön ormgrop. Jag, soffan och italienskt glam. Hon fick naturligtvis sista ordet. Men det är ändå tur att jag har min soffa. För det hade varit tämligen patetiskt att sitta alldeles själv i sina långkalsonger, likgiltigt sugandes på ett gammalt torrt tortillabröd, med smårunkandets rofyllda vaggande till sömns. Sorgligt hade det varit, men inte så att man gråter...

...DET ÄR SKÖNT ATT VARA SOBER, MEN SOM MÅNGA KLAUSTROFOBER, 
SER DU TYSTNADEN OCH LUGNET SOM ETT HOT...

Men ändå ett hopp om veckosluten och romatiken av Urban H Tson

Köpte böcker åt mig själv,
försöker bliva märkvärdigt intellektuell,
blev endast fullständigt medveten om hemstaden.

Nu, tillbaka till staden med klar älv,
där vi ska vara lyckliga vareviga kväll,
men ändå patetisk som en i raden.

Men ändå finns det hopp hoppas jag,
fagra kvinnor som skiter,
vi kan drömma om vi vill.

Släpp ändå det där med nya tag,
hoppas inte nämnvärt på några inviter.
Tack gode gud,att jag är imbecill.

Jag vill ha nåt enkelt och inte för sent,
inte bara hat och smärta.
Nåt vi aldrig kommer hitta.

Talar kristligt rent,
men vart förvann mitt hjärta.
Varför blev jag en obotlig fitta.


En fitta , En fitta,
varken glad eller snäll,
förutom då det nalkas veckoslut.
Då voro herrn en söt karamell,
Se och njut,
Kom och titta.

I morgon drar jag till skogarna för att fira Jesusbarnets födelse. Det var starkt gjort av Maria att ligga i ett frostskadat stall i det pittoreska samhället Betlehem, och pressa ut en son som senare skulle växa upp till en hippie i nattlinne. Stackars mor, att få se sin son gå ner sig och dö en rock n roll- död hängandes på ett kors. Ja, det är inte lätt...

Efter jul blir det nya krafttag kring den utlovade galan. Jag ska bara vara glöggberusad först. Och äta prinskorv och bli besviken på klapparna och kasta knäck på barnen som får mer klappar än mig och bygga snövaginor och längta tillbaka tll Agnetas nyårskarameller. Sedan är jag tillbaka som en ny människa. Eller samma gamla överdimensionerade åbäke..

GOD JUL, era storhelgsfyllerister!

Den där galan får fan vänta. Dels för att ni läsare är sämre än en armlös pingpongspelare på att rösta. Dels för att jag är mer upptagen än en verkstadsarbetande tomtenisse i dessa tider. Och appropå tomten, så bjuder jag istället på ett videoklipp från mitt tredje officiella framträdande som tomtefar. De två första framträdandena var bättre, för då blev jag nämligen avlönad med en hela rom för besväret. För som vi alla vet, uppskattar ju tomten de starka dropparna å det grövsta.

I detta framträdande fick jag inget betalt, men det var ändå en bra förberedelse för hur det är att vara tomte i de stora salongerna. Inte något litet intimt familjefirande framför Benjamin Syrsa, här inte. Dock är mina känslor kluvna inför att exploatera tomten med kommersiella syften i baktanke. Från början var tomten en fin människa, med lite ärligt handtäljda gunghästar att ge till de verkligt snälla barnen. Som ni kan se har nu även tomten drabbats av den moderna tidens konsumtionssamhälle. Han har blivit som alla vi andra stackare. Tomtefar har sålt sig som en hora:

Jag är en idiot, sjunger Thåström. Det sjunger jag med. Det slår ständigt slint och hjärnan leds in i tankebanor av förbjudna tankar. Kanske borde man dräpa någon, kanske borde man bedriva systematiskt tidelag, skriker hjärnan från sitt understimulerade skallben.

Men vad fan, det är väl bara rastlöshet och nervskador. Kanske är det att dricka starköl i ensamhet, kanske är det övertolkning av lyrics, kanske endast saknad. Men vem vill leka Freud, när allt  är ett kräftsjärtsspadsstinkande underliv ändå?! Visst hade man kunna önskat något annat av det här gråa, men man ska fan inte klaga när det finns korv och bröd i kylen. Med extratillbehör, såsom rostad lök.
 
Ja, fyfan, tänk på Afrika och allt det där. Perspektiv är vad som gäller i denna missbildade silverfisk, vi kallar fredagkväll. Nej, känn ingen sorg, systrar och bröder, snart blir det måndag, och ni får leka viktiga med framtidsmål och kontor och radhus och helgrakning av vaginor och hundar och sluta röka och missionärstrygghet och a-kassor och billig whiskey och vardagsrasism, igen. Så lugn, förfan. Du kommer få diskutera styv kuling från väst igen, när Tone glider in halv elva på måndag. Allt ska bli bra, medmänniska. Allt ska bli bra!

NU är det jul igen, och allt det där.  Tomten är full. Det är vi alla, på mer eller mindre obscent vis. Det är viktigt att tänka på. Fylla och livet. Eller bådadera går väl handihand för att leva i symbios. Annars hade vi aldrig klarat det. Och inte utan Thåström. Det är en treenighet det, tamejfan. Livet, fylla och Thåström. A tripod!

Så, era rödbetssallater! Ni får ingen disposition, eftersom ni inte röstar! Jag kan ju för fan inte arrangera en gala på fem kommentarer.  Så rösta då för fan, herr/fru Svensson af Idolfinal! Annars får jag ju hitta på det själv, med hjälp av livet, alkohol,och Thåström... Det brukar sällan sluta väl. Aldrig väl.

Men rösta, fyfan. Det är inget jag bara svamlar om, utan jag gillar lite substans i det patetiska livet. Livet, haha.

Tre på natten- edition....

...JAG HAR SKURIT AV MIN TUNGA, NI SKULLE ÄNDÅ INTE FÖRSTÅ...

Kunde inte sagt det bättre själv, Jocke. Det kan ju i och för sig ingen, men ändå...





Förresten fyller min blogg 100 inlägg. Inte särskilt produktivt, om man tänker på tidsrymden som den funnits. Men ändå.. Vi firar med en storslagen gala i nästa inlägg. Så nu måste ni nominera/rösta på ert favoritinlägg genom tiderna! Just det här inlägget som vinnare, står just nu i 998 gånger pengarna hos Spel & dobbel AB. Det går även bra att nomiera bästa metafor, sämsta meningsuppbyggnad, snyggast kroppsdel, urbananas efterträdare, trognast fan, slampigaste groupie... Ja, kategorierna är upp till er.

VOTE! JA, NI KAN..

Det är inte lätt att leva i en värld full av onda sammansvärjningar. Hela tiden får man titta sig över axeln efter hemliga spioner, lustmördare och kvinnor i grupp.

Måhända att jag är lite mer konspiratoriskt lagd än gemene man. Men det är bara för att jag vet bättre än alla er godtrogna stackare. T.ex. den där sanningsrörelsen som tror att usa själva ligger bakom elfte september, är verkligen gårdagens nyheter för mig. Jag har vetat allt det där sedan den tolfte september 01. George Dubbelve är väl för fan en konspiration personifierad. Han bär cowboyhatt och utstrålar sängvätarhämnd.  Det är som det gamla ordspråket: Du skola aldrig lita på människodjur i hufvudbonader.

Lägg därtill Michael Jacksons död. Den kom lite väl lägligt, va?! Förbannat passande att skylla på överkonsumtion av diverse piller, när man har miljardskulder att betala. Jag hade också låtsas vara död i ett par år, om jag visste att folk skulle köpa mina best of- skivor, som om det vore örontops. Han ploppar nog upp snart som gubben i lådan, när livet under jorden blir för långtråkigt, eller att småpojkarna han har med sig där får ett testikelsläpp och plötsligt är i puberten och för gamla..

Har man dessutom sett dokumentären konspiration 58 så vet man även att varken fotbolls-vm i Sverige eller månlandning har ägt rum. För i dokumentärer använder man inte skådespelare, och då är det på riktigt...

Det sista och mest konkreta beviset för att världen är en ond sammansvärjelse, är att tv4 sänder Förkväll. Där kan vi snacka fittighet i överflöd. Jag hamnade av någon outgrundlig anledning framför detta helvete på jorden, häromdagen. En enda lång parad av starka kvinnor som kommit ur depressioner, yogafetischister, Elin Kling och andra Lucifer-mässiga ingredienser. Det enda positiva med programmet var att Regina Lund medverkade. Inte för att hon är min största idol, utan för att det tog slut mellan henne och Thåström, vilket resulterade i det fantastiskt spröda, känslosamma skivspåret Över sundet. Tack, Förkväll! Eller nåt...

Jag ger mig fan på att jordelivet är världens bästa tv-spel som den där killen Gud sitter och spelar hånskrattandes. Just nu sitter han väl på level 2, där uppdraget är att ge alla ovaccinerade svininfluensan. Fast det är klart att det blir svårt, när även svininfluensan är en konspiration. Men på något sätt lyckas han nog. Den jäveln.

Jag skulle inte kalla mig paranoid, utan hälsosamt misstänksam. Nej, nu får jag sluta skriva. Måste regla ytterdörren innan Säpo stormar in, efter mitt avslöjande om att hela världen är en elak sammansvärjelse. Man har ju hört om det där FRA, som övervakar vartenda litet tangenttryck.

Kuken, snart kommer ryssen..

...JORDEN ÄR PLATT, ALLA HAR FEL...

Jag har varken tid eller ork att skriva något. Viktiga jävla akademiker måste nämligen läsa om gubbar med viktiga åsikter, så att man kan referera till inavlade teorier om hur verkligheten ser ut. (Turesson 2009:212).

Nä, då passar det bättre med lite vackert svensk kulturarv. Fula gamla våldsrullar med Thorsten är ett bra botemedel och en fin motpol om man vill glömma gråa gubbar för en stund. Sug min slake drake (ibid.)!!!