urbanana

Det kunde man ju ge sig själva fan på. Att undertecknad skulle göra en Kallur och snubbla på nån häckfan och skrapa upp både knän, visdom, mödom och heder några meter från målsnöret. Det var ju egentligen ganska väntat. Här är det jävlarimig inget ända in i kaklet, här prioriteras slentrianmässighetens försöka duger. 

Idag skrevs nämligen med all sannolikhet  den första underkända tentan i den urbananaiska akademiska tideräkningen. Jag sa ju att hederligt folk inte ska syssla med sånt där! Det är brillrävarna och matematikasen som ska syssla med obegripligheter. Sa jag inte det, kanske?!

Om det finns en Gud, så kan nog inte ens Han hjälpa mig. Eller hon eller den eller vafan. Det skulle skrivas divar och javaskrifter och taggar och Gud vet vad, om han nu fanns. Allt enligt engelska anvisningar. Som om det inte var nog straff för hjärnverksamheten att behöva tränga undan porr, öl och knäckebröd  för att ge plats åt omöjliga koder. Nej, den var även tvingad att sluta dagdrömma om ett liv som sjöman så att den anglosaxiska prosan skulle rymmas. Bugger, twat och wanker sa min arma hjärna och insåg det oundvikliga.

Det blev kortslutning. Jag är trots allt bara människa, ingen robot. Ingen webdesigner heller, det är ett som är säkert. Den gnutta hopp som återstår är att läraren får en stroke vid rättningen av tentan och spiller bläck som på något jävla vänster formas till ett vackert G. Men hoppet är ju som bekant det första som lämnar människan..



 Det verkar bli sisådär med den där examen som skulle hämtas ut inom en snar framtid. I pissiga augusti är det omtenta. Och ska jag ändå tvingas lära mig denna smörja innan sommar blir höst verkar det lägligt att förena nytta med nöje. Därför säger jag hej då och surfar in på pornhub och studerar deras källkod.

...BÖRJA LEVA, MÅ DÅLIGT KONSTRUKTIVT...