urbanana

Det är något visst med de där fredagskvällarna. Idag spenderas den i sällskap av en nedsutten soffa. Vi åt tacos förut, jag och min soffa. Hon var något trilskande då det kom på tal, och undrade om det verkligen skulle vara nödvändigt med dessa kulinariska utsvävningar. Men då fick jag visa vem som är herren i huset och sätta ned den berömda, imaginära foten.
- Klart vi ska ha tacos, det är vi värda, vi har ju bara varann, och då vill jag visa min uppskattning genom att fräsa på lite köttfärs. Jag vill göra detta för dig, kan du inte bara visa lite tacksamhet nu när jag bjuder till?

Men hon sade inte så mycket. Soffan är ganska timid av sig. En gång under kvällens gång fick hon dock ett plötsligt utbrott.
- Vafan i hela helvete! Det är ju för svåra frågor i På Spåret!  Den där språkvetarhoran kan ju inte ställa så inihelvete svåra frågor om E-Tuna, bara för att han kommer därifrån. Var är Björn?
Sedan var hon alldeles tyst. Vägrade tilltala mig. Barsk och avog voro kvinnohelfvetet. Eller soffan. När jag sedan föreslog lite klassisk fredagsunderhållning av pornografisk art, blev det andra tongångar.
- Italiensk glamour, gnisslade soffan lyckligt.
-Mja, vi ser om de fått in några nya sköna amatörmästerverk istället.
-Du är så jävla konservativ, svarade hon då. Åter vresig i sinnet.

Nu ligger vi här i en skön ormgrop. Jag, soffan och italienskt glam. Hon fick naturligtvis sista ordet. Men det är ändå tur att jag har min soffa. För det hade varit tämligen patetiskt att sitta alldeles själv i sina långkalsonger, likgiltigt sugandes på ett gammalt torrt tortillabröd, med smårunkandets rofyllda vaggande till sömns. Sorgligt hade det varit, men inte så att man gråter...

...DET ÄR SKÖNT ATT VARA SOBER, MEN SOM MÅNGA KLAUSTROFOBER, 
SER DU TYSTNADEN OCH LUGNET SOM ETT HOT...