urbanana

I natt när jag tuberkulosiskt höll på att hosta ut mina lungor över sängkanten och allvarligt funderade på om jag skulle trilla av pinn där denna djävulusiska januarinatt, kom så en uppenbarelse till mig. Kalla det gärna nära döden- upplevelse om du mot förmodan skulle vara batikhäxa, new ageare eller rentav religiös. Något magiskt och gudomligt var det iallafall över stunden i min ensamma säng. Som om Herren nedsteg till denne ensamme man för att visa hur tunn, o så tunn, den imaginära kondom är, som kan vara skillnaden mellan avyngling och en skön tömning. Det knullgummi som voro skillnaden mellan liv och död. Vad ville Han säga med denna uppenbarelse, som framkallats av skärseldens brinnande rökhosta?

Nej, jag ljög. Jag hade ingen jävla uppenbarelse. Ville bara skriva någon form av primitiv poesi i min inldening. I själva verket knäppte jag bara på teven under hostattacken och beskådade en av kanal fems oräkneliga, englandsinköpta skitdokumentärer om typ män med kuk i örat eller tyska shetlandsponnys med oidipuskomplex, som kan röka brass med anus. Allmänbildande förvisso. 

I natt var ämnet män som tänder på jättekvinnor. De ville bli söndertrampade av sin kvinna och byggde upp miniatyrstäder där frugan fick traska runt och krossa hus i lilleputtestaden. Fulkultur kan tyckas, men jag glömde iallafall bort min hosta där jag låg och förbryllades av dessa, på sitt eget lilla vis, lyckliga män. Lyckliga, för att äntligen ha hittat sin prinsessa under korgen i ryska dambasketligan. Lyckliga, på ett bisarrt, men ganska vackert vis..

Inatt sover jag åter med hostan som enda sällskap. Den som ändå fick bli söndertrampad...

 

...TRAMP TRAMP TRAMP GÅ PÅ O TRAMPA...