urbanana

Idag var jag hos tandläkaren. Det skrapades och putsades. Som vanligt. Jag blev lite lätt upphetsad när den mogna kvinnan som stod lutad över min käft trädde på sig ett par gummivantar. Som vanligt. Hon gjorde inga sexuella närmanden. Som vanligt.

Då besöket led mot sitt slut skulle det som sig bör gnällas på snuskonsumtion och misstänkt slarv med tandborstandet. Därefter kom den klassiska lektionen i vikten av att använda tandtråd på regelbunden basis. Jag drog naturligtvis en vit lögn om att jag är relativt duktig på denna punkt. Det var vad min nyputsade mun sade, men min hjärna däremot ville skrika att jag är väl för fan inte nån sjuk sadist som drar pianotråd mellan gaddarna. Nån måtta får det väl för helvete vara på munhygienen. Du vill väl inte bli arbetslös, kärring?!

Nåja, efter trotsiga tankar om en yrkeskår i allmänhet och tandtråd i synnerhet, var det så dags för betalning. Den nu gummivantslösa damen räknade med avancerad huvudräkning ut att jag var inne på mitt tjugofemte levnadsår. Därefter sken hon upp och berättade att jag minsann fick trehundra kronor i rabatt på grund av min relativt ringa ålder. ..

Förnöjt tänkte jag att detta tandläkarbesök kanske inte skulle bli helt som vanligt. Kanske skulle jag denna gång slippa betala en avgift som motsvarar en mindre nations bnp. När den mogna kvinnan lämnade över fakturan hade jag därför en tilltro till mänskligheten. Jag tittade ner på pappret och ögnade ivrigt efter slutsumman, som nu borde vara överkomlig efter den givmilda rabatt som tilldelats...

Jämna tusenlappen hade reducerats till sjuhundra svenska enkronor. Tack som fan!! Har ni diamanter i putsmedlet eller? Är gummivantarna förädlade med osynligt guldöverdrag? sa jag inte. Men tänka bitskt är också coolt...

 Nej, dra på trissor, nästa gång jag vill få smutsiga tankar om kvinnor i latexvantar går jag fan till en sjabbig bordell istället. Det torde ligga i ungefär samma prisklass, och man får dessutom utlopp för sina fantasier om kvinnor i scrubs...

Innan jag lämnade kliniken kollade jag djupt in i tandläkarens profitstinna ögon. Jag tror bestämt hon dreglade lite i munskyddet när hon förde in fakturan på mottagningens nummerfyllda datamaskin. Hela hennes anlete utstrålade en tillfredsställd bedragarböjelse..

När dörren slogs igen bakom mig viskade jag i smyg; Fuck tandtråd, din jävla fejkdoktor! Det kändes som en moralisk seger, tror jag..

...JAG SKRATTAR INTE LÄNGRE, JAG MÅR ILLA NÄR JAG LER...