PROmille
Idag fick jag hem information om mitt pensionsbolag. Man får tydligen ett sådant även om man inte väljer något. Det är dumt tycker jag. De där kronorna som sparas kan någon annan få. Inte fan blir jag pensionär. Det vill jag inte ens. Det verkar sannerligen ovärdigt att hasa sig fram med hjälp av rollator. Och stå bakom gardinen och kika på ungdomens förfall verkar inte heller det vara speciellt stimulerande. Fast en positiv aspekt av åldrandet är ju alla goda vetelängder att förtära. Men det är nog det enda ljusa att se fram emot på ålderns höst. Jag som är så morgontrött skulle aldrig kunna klassas som en renrasig pensionär. För individer över 60 år måste nämligen stiga upp i ottan, för att få vara med i gänget. Det vore sannerligen olyckligt att försova sig till PRO- bowlingen som börjar 07.45. Elvakaffet erbjuder troligen inte samma njutning om man inte fått vara uppe i fem-sex timmar innan det ska slurkas blå mocca med bit. Och bridge vet jag fan inte heller hur man spelar...
Även om jag skulle vilja bli pensionär, för det där vetebrödets skull, så vill nog inte vår Herre det. En normal homo sapiens blir väl sisådär 80 jordsnurr. Men mina förhållanden skulle inte klassas som särskilt normala. Till att börja med har jag en bukspottskörtel som bestämde sig för att självdö en regnig försommardag 1999. Organludrets dysfunktion drar säkert ned mig till 65. Sedan super man i Christer Pettersson- klass, vilket torde hacka ner livslnjen ett par decimeter. Och med supning kommer rökning, mosbrickor, våldsbrott, hivsmittor, narkotikum, terrordåd, alieninvasioner och blitzkrieg. Så det är kört, Lucifer står och väntar.
Nåja, en dag ska väl också undertecknad lugna ner sig lite. Vi kör på tills jag är 27. Sedan kan jag leva det där tråkiga lugna anonyma radhuslivet. Och lägger kroppen ändå av när man är 27, så är det ändå tufft att kunna säga att man gick en rock n roll-död till mötes. Då får jag skyffla glödande kol nere i skärselden ihop med Kurt, Janis och alla de andra som valde att lämna jordelivet på sitt tjugosjunde jordsnurr. Och då gör det fan inte så mycket att man missar ett par vetelängder eller en och annan spärr på PRO-bowlingen.
Kurt kan säkert lära mig spela gitarr där nere. Som right-skytt, dessutom. Så jag behöver inget jävla pensionssparande!
...LET US DIE YOUNG OR LET US LIVE FOREVER...
