urbanana

Jag träffade dig på en medelmåttig jävla regnig bakgata. Du är stor, tänkte jag sedan. Grande männska, vacker själ. Men sedan kom jag på att du är precis som alla andra jävla bekräftelseknarkande luder som älskar sina vänner och skriver ut dem som opersonliga bokstäver på din jävla blogg istället för att nämna dess fulla namn, och en sådan som tar kort på maträtter och lägger ut på internet och frågar om det ser smarrigt ut samtidigt som dina bokstavsvänner står hemma och förberder kvällens morotsstavar som naturligtvis ska förtäras i sällskap av Carrie och de andra fittorna som skapar omänskliga normer av att köpa dyra väskor som du och dina tjejer tar efter och suger in budskapet av mera lättsmält än gemene tysk medborgare under sent trettiotal. Fyfan för dig och ditt sätt! Det är inte sådant vi vanliga dödliga drömmer om för vi längtar efter lite vanligt jävla folkvett där världen inte utgörs av att berätta om hur stressad man är och att livet borde ge en mer utrymme så att du och dina morotsstavsslinkor  kan hinna med ett par koppar te till under dygnets timmar samtidigt som det ska hinnas med att bytas tampong i denna kalla, hårda jävla värld som du har varit med och skapat i allra högsta grad eftersom du röstade på Reinfeldt som verkade så gemytlig från första början men som du sedan förstod var den där killen som du aldrig drömt om precis som jag som inte vill vara med och äta kex med goda ostar och leka vinkännare till något pissigt jävla tetrapackchabernet och spela twister med någon tråkig tjejkompis och hennes tönt till pojkvän som jag aldrig hade pratat med om du inte fanns ditt satans fruntimmer, för att inte tala om hur jag hade avskytt ditt särskrivande och allmäna brist på kunskap som du inte förstår att du saknar även fast du missat vad typ Norges huvudstad kallas. Nej, jag är inte speciellt sugen på den världen, ty jag fruktar för mitt förstånd....