urbanana

Finkultur ska det vara, sa borgarkärringen och daskade gåslevern i marmorbordet. Idag har undertecknad varit på studiebesök på Värmlandsoperan inför ett skolarbete. Det ska lockas unga att gå på opera, minsann. Jag intog en minst sagt kritisk ståndpunkt till troligheten i detta försök. Vilken mentalt frisk ungdom vill sitta och dricka rödtjut till överpris, bland överpudrade primadonnor och pompösa grevar, medan det vrålas italienska arior i fyra och en halv timme?!

Men ack, det skulle minsann vara en kontroversiell föreställning av Rigoletto, den gamle hovnarren. Håll i hatten nu, ni högkulturella! Det skulle användas en saxofon i föreställningen. Nya grepp. Revolution. För oss fotfolk kan det nog beskrivas som rena punken, i detta sammanhang. Lite Häng Gud, i operaform.

Skattefinansierat är hela cirkusen också. Jag kan nog tycka att krösusarna som vill se opera kan betala uppsättningen själva. Det har de säkert råd med, om de skippar någon förädlad monockel eller guldtrådskorsett, once in a while. Men vi ska ju som det så fint heter, vårda och bejaka vårt fina kulturarv. Eller ja, Italiens i detta fallet då. ...

Men jag är inte den som är den som är den. Ett ärligt simulerat försök att fixa ungdomar till operan ska göras, annars får jag ingen examen. Och italienska är ett vackert språk. Det gäller att vidga sina vyer och smaka på det kulturella finrummet. En liten semester från fattiga trubadurer, hor och rusdrycker. En sund blandning av hög och låg- kultur är säkert bra för människan...

Nä, nu ska jag se på porrfilm och lyssna på Verdi...

...RAJ,RAJ, RAJRAJRAJRAJ, RAJ, RAJ, RAJRAJRAJRAJ...