Jag vill också släppa minkarna fria...

Jag hade en gång en undulat.  Det enda jag minns av min undulat är att den var blå och hette Bonnie. Bonnie är det enda husdjuret jag någonsin haft. Jag kan tänka mig att hon satt där i sin lilla bur och kvittrade dagarna i ända. Sedan fick nog Bonnie lite frön att picka i sig, och var nöjd med resten. När jag tänker på min fågel känner jag ingen kärlek. Bara likgiltighet. Jag har aldrig i mitt liv utvecklat kärlek gentemot ett djur, förutom lite barndomssympatier för någon kattunge. Men kattungarna ville ingen ha. Så dom slog man ihjäl mot någon fuktig bergvägg. Splatt, sa det säkert...


Men inte grät jag för det. När jag funderar kring detta känner jag mig som en ond människa. Det är jag troligen också. Jag kunde inte uppröras mindre av att några gåsjävlar plockas levande. Folk snackar om hur hemskt det är att bära päls från de stackars djuren. Jag tycker snarare problemet är att det är förbannat fult att jazza runt som nån östermalmskärring med en räv runt halsen.

Varför vill inte jag lattja runt och släppa minkarna fria, så dom kan springa vilse i skogen?! Varför vill inte jag äta qourn med linser, istället för söndagssteken? Förmodligen gäller det att hitta kärleken i någon fet katt, för att även jag ska känna sympatin. Djur är lite som kvinnor kan jag tycka. Jag förstår dom inte, så därför skiter jag i det. Det är ju lättare att bli bitter och inta ett artigt avståndstagande, till sånt som är svårt..

Men nu hoppas jag inte det kommer någon tokig vegan och sprejar mördare på min ytterdörr. Sånt förlöjligar bara saken; " jaa, vi sprejar mördare på en scanbil, så slutar alla äta kött".  Jag bara förundras över  hur människor kan bry sig så mycket om djur, när jag aldrig lyckats finna kärleken och tjusningen i att plocka hundbajs en tidig vintermorgon...

En psykolog skulle väl säga:  "Du är ett djävulens barn som ryckte vingarna av flugor som liten och sådana människor blir seriemördare".  Mjaa, kanske åkte en och annan flugvinge av som liten, men jag vill ändå förstå människor som älskar sin lille vandrande pinne Bruno högaktningsfullt. Jag vill också kela med Bruno framför Rapport.Jag vill också mata honom med stora salladsblad och klappa honom tills han somnar. Man kanske skulle mjukstarta med en hamster för att känna kärleken mot djur. Men då är det så lätt att tappa honom i mixern och råka komma åt mixerknappen och mixa hamstern.

Det kanske blev fel under uppväxten. Kanske fick jag som femåring en vidrig broccolistuvning, istället för söndagssteken. Kanske bestämde jag mig i samma ögonblick för att fördöma veganmaten. Kanske tänkte min seriemordiska, flugtorterande hjärna att djur är till för att ätas, för då slipper jag broccolistuvningar för all framtid. Det är en teori..
Ska man tänka mer nutid ser jag ett annat svar. Svensson smäller i sig en halvkilosstek i första andetaget. I nästa andetag släpper Kalla Fakta bomben om gåsplockande, och då sover inte Svensson med dunkudden längre och Svensson tycker han är en god medmänniska. Sådan dubbelmoral gör mig trött , därför skiter jag återigen i hela frågan. Jag har en oplockad gås med Svenssonmoralen. Därför känns det mer ärligt att erkänna att jag skiter fullständigt i djurrätten...

Återigen vill jag framhålla att jag VILL gilla djur. Min undulat Bonnie till exempel, önskar jag att jag älskat och rått om. Den härligt kvittrande blå fågeln skulle ju varit min själsfrände. Kvitter, kvitter och livet är härligt och jag älskar djuren för all framtid. Varför älskar jag dig inte Bonnie??

Vi begravde Bonnie i en plastkasse från Ica på grusgården hemma.Värdigt. Ica har bra kvalitet på sina påsar. Jag grät inte då heller. Men jag önskar att jag gjort det.....




...LILLA FÅGEL BLÅ...




 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag handlar som du säkert vet aldrig någon sån där ekologisk mat eller liknande. Helst ska mina ägg komma från plågade kycklingar instängda i en liiiten bur i Burma, sen transporterade hit med massa intressanta utsläpp som följd. Då blir det billigt!

2009-03-25 @ 19:37:49
Postat av: Rasmus

Jag handlar som du säkert vet aldrig någon sån där ekologisk mat eller liknande. Helst ska mina ägg komma från plågade kycklingar instängda i en liiiten bur i Burma, sen transporterade hit med massa intressanta utsläpp som följd. Då blir det billigt!

2009-03-25 @ 19:38:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0